Över förväntan

Trots solsken känner jag att det behövs mer färg.

Den här ödlan träffade jag för snart två år sedan i Uganda.

än så länge...
Solen skiner och jag ska gå en liten promenad.

Grått

Inget solsken vare sig ute eller inne.
Idag är en sådan där dag, då jag ingenting vill.
Det är tur att jag är ensam hemma, för trevlig är jag då rakt inte sådana här dagar.
Trist, tråkig och vresig.

Hrmm, det blir till att arbeta på både attityden och motivationen idag.


Hoppas att alla andra har det mycket bättre!

Solsken

En symbolisk sol, av fair tradesort

Sol och någon plusgrad, finfint promenad- och fotoväder. Får väl se om jag kan hantera hund, kamera och halt underlag på samma gång.

Uppdatering

Det blev en promenad utan kamera men med hund. Vi halkade tillsammans runt på stundtals glashal väg. Vissa bitar såg jag grusvägen och det känns att det är vår i luften. Fåglarna gläds åt ljuset och "värmen". Det ser ut som om det ska vara plusgrader en hel vecka framåt.

Idag har jag varit och tagit blodprover och se det lyckades vid första försöket. Det är jag inte van vid. Jag hämtade min peruk igår. Den får stå framme så att jag vänjer mig vid tanken. Jag har rätt så kort hår i vanliga fall och så kort går det inte att fixa. Färgen jag valde är också något mörkare än mitt blonda hår (nåja blekta slingor...). Om jag valt så ljust så hade det defintivt sett underligt ut. När jag tittar på peruken ser den mest ut som en nedklippt hockeyfrilla, tycker jag.
På torsdag börjar cellgiftsbehandlingen och jag hämtade ut fyra medikamenter på apoteket idag. Jag ska läsa bipackssedlarna noga, innan jag går min promenad.

En stor skillnad nu, mot när jag jobbar, är att jag hinner och orkar se på teve. I kväll blir en riktigt tevekväll, från åtta till midnatt. Tyvärr har jag ingen ro att läsa än, så den dryga hyllmetern samlar just nu bara damm, men de springer inte i från mig, böckerna. Jag tycker mer att de blänger uppfodrande på mig. Jag ska alltså inte köpa en endaste bok på rean, även om det lockar. Det som slog mig , när jag bläddrade i katalogerna, var det stora utbudet av kokböcker. Finns det verkligen en marknad för alla dessa? Förresten, någon som gjort några fynd idag?

Fint besök

Antalet småfåglar vid våra foderställen är betydligt mindre i år, men vi får fint besök ibland.

Stor hackspett är väl inte så ovanlig, kanske så här, men inte annars. De är dock fina att se.

Uppdatering

Nu idag tror jag att jag faktiskt såg en aftonfalk i en trädtopp. Synd att jag inte hade kameran med mig.

Sista söndagen i februari

För första gången den här vintern (2009) har vår framfartsväg blivit plogad. 15 cm snö i natt och nu är det plusgrader. Regnet hänger i luften. Jag vet att det är enda sättet att få vår, men trist är det. Regn, isgata, slask och lervällning, usch! Hoppfullt är ändå att det nästa söndag är mars.

Här hemma har vi en hund med mycket spring i benen. Han tycker inte att jag skyndar mig tillräckligt. Han far omkring här, tittar i fönstren (efter rådjur , räv och älgar) slänger med sitt tuggben och alldeles nyss landade ett fjärdedels tuggben på mitt huvud. Det är nog dags ta långpromenaden nu ...
Hrmm, nu regnar det ... (Det är ju så bra, att ha hund, för man kommer ju ut!)



Att pausmusiken ofta är bättre än själva tävlingslåtarna säger något om melodifestivalen.
Jag skulle inte sakna den om den försvann.

Nu fungerar det!

Det måste firas med ett hav av ... tulpaner!

Så klart!

Jag laddade om sidan flera gånger och med lång tid emellan., men inga inlägg.

Jag vet inte varför det blir så här , men jag skyller på Blogger, när jag

nu förstår att det drabbat andra också.

Tack för era svar!

Mycket märkligt

Inläggen är borta på sidan, men finns i raden till höger.

Varje inlägg går att läsa på det sättet, men inte att kommentera...

Nu måste jag testa om detta bara gäller här hemma, så snälla skriv en kommentar om ni ser sidan.

Morgonstund har guld...

När jag sitter vid skrivbordet kan jag ibland få se solen gå upp över Billingen.

Just de stunderna är guld värda.

Insikt

Jag inser nu när jag stretar med mina steg och lite annan träning, att det faktiskt är möjligt att börja på minus, inte noll. Konditionen är urusel. Visst klarar jag att strosa med hunden en timma eller så, men nyttan med det är nog endast frisk luft. Varje gång jag känner att motivationen tryter bokstaverar jag högt för mig själv k o n t i n u i t e t. Målet är minst 10000 steg om dagen.
Det är tur att jag bor här ute i skogsbrynet, för det är nog bara djuren som ser och hör mig när jag muttrar för mig själv.

Då var det dags för en sväng till, med hund och höjt tempo ...

k o n t i n u i t e t

Jag bara undrar

varför jag kan ligga vaken 1½ timma innan väckarklockan ringer,
för att så fort jag stängt av den somna om snabbare än snabbt.

Nu ska vi snart ge oss ut i mörkret, dottern och jag.
Perukutprovning...
Jag vill inte !

Det varnas

för blixthalka precis i de områden jag snart jag ut och fara i.
Typiskt.
Halka gillar jag inte.
Alls.

Faktiskt nöjd och glad

17 694 steg idag

och

porten får nog vara kvar.

Fördröjning

Idag hällde jag röd quinoa i stället för linfrön på yoghurten .

Det är ju flera dagar sedan det var fredag den trettonde ...

Brrr

Många minusgrader (14) just nu. Vare sig hund eller katter tycker att det är särskilt bråttom ut.
För ett år sedan gick dottern, hunden och jag här. Titta gärna, för bilderna ger hopp om vår. Det var kallt då med, men solen sken och när vi gick på läsidan var det ljuvligt. Jag tänkte då, att här skulle jag vilja gå en vår- eller sommardag och det får nog bli ett mål för den här våren. Det återstår att se om dottern vill följa med denna gången också. Är inte helt säker på det. Hon tycker jag går för långsamt... Tror sjutton det! Jag vill ju hinna se och uppleva.

Alldeles snart, bara temperaturen är under tio , ska vi gå en sväng i skogen, hunden och jag.

Häromkring tar sportlovet slut idag och det har ur den synpunkten var ett riktigt bra lov. Det var länge sedan vi hade tillräckligt med vinter en hela lovveckan. För min del får det gärna börja droppa från taken nu. Jag beställer alltså vår.


Uppdatering
En timma i skogen, två minusgrader, solsken; sämre kan man ha, men ingen vår i sikte.
Det är bra spårsnö nu : Människor, stavgångare, häst, rådjur, räv, hare, katt och hund. Izo hade att göra, för varenda ett måste undersökas noga.

14 februari

Jag är egentligen oerhört fascinerad över hur en dag kan slå igenom så!

I Finland firar man VÄN-dagen, det tycker jag att vi också kan göra.

Så en fin lördag tillönskas alla VÄNliga människor som träffas här ibland!

Färg, ljus och värme

Färg, ljus och värme - det låter som reklam för en resa till Indien eller Maldiverna. Jag är så trött på det gråvita och kalla. Tur att det finns bilder, håll till godo!

Konversation vid frukostbordet

Barnbarnet är på besök.

-Ska du bli fotbollsspelare när du blir stor?

- Jag ÄR stor!

Så var det med den saken ...

Såå lättad

Återbesök idag. Det var med mycket blandade känslor jag for dit.

Ingen spridning till resterande (18 st!) lymfkörtlar. Jag är så glad

och lättad. För fortsatt behandling spelar det ingen roll, men för mig

är det så skönt att veta.

Portakartens vara eller inte vara är fortfarande

oviss. Idag skars sårkanterna upp, det gjordes rent och syddes ihop igen.

Lokalbedövning ... Återbesök på måndag. Jag hoppas det går vägen.

Jag har idag också fått recept på en peruk. Märklig känsla.

Om ansvar - igen

Så här är det:

Jag har en elev, X, som har en diagnos. X är begåvad som de flesta ungdomar i samma ålder och kan lära på sitt sätt och med kontinuerligt stöd.
X får inte detta extra stöd, då X inte har föräldrar som gör sin röst hörd och kräver detta. Vi i skolan har påtalat behovet av stöd, att det för X:s utveckling behövs en extra människa.
X går i alldeles vanlig klass med 25 andra elever, där det finns många som behöver uppmärksamhet under skolarbetet. X är inte utagerande och märks därför inte så mycket. X får inte den hjälp X behöver för att utvecklas vidare mot ett vuxenliv. X har lite extrastöd några lektioner i veckan, men inte alls i den omfattning som behövs.

När vi skulle uppdatera åtgärdsprogrammet, tillsammans med på kommunnivå ansvarig person, ville jag att det där i å-p skulle stå att X behöver assistenthjälp, men det fick inte stå så, enl. denna person. ” För det kommer inte att ske”. Jag hävdade då att det är X:s rättighet, men fick till svar ”Ja, jag vet, men det gäller inte i den här kommun”. Förmodligen är denna ansvariga person mer pragmatisk än jag. Det varslas många inom kommunen nu. Ska X få extra hjälp, måste vi på skolan ta den från någon annan som behöver. Att vi ska kunna få hjälp till X från den övergripande enhet som finns inom kommunen för detta tror jag inte på. Det skulle kanske gå om X hade föräldrar som var ”påstridiga och arga”, men det har inte X.

Vem ska ”bråka” å X:s vägnar? Som jag känner nu måste det bli jag, men jag vet av erfarenhet, att jag och min argumentation i detta sammanhang inte är lika mycket värd som föräldrar. Det finns en bortre gräns för vad jag kan säga och göra, innan jag betraktas som besvärlig och illojal.

Så det är detta jag våndas över, hur går jag vidare?

Om ansvar

Vissa saker lämnar mig inte någon ro. De senaste veckorna har jag vridit och vänt på var mitt ansvar , både det verkliga och det moraliska slutar. Jag är inte ens säker på att det går att skilja på dem. Det gäller en av mina elever. Jag ska skriva om det, men måste nog tänka lite till och fundera noga över hur jag formulerar mig.

Femtio kvar till tusen

Det måste bara firas med tulpaner!

Annars inget nytt under solen, som jag inte ser. Förundras just nu över hur ilska och vrede kan ta sig sådana uttryck; två misstänkta mord i länet inom ett dygn.

Ny vecka, ny måndag

Här har vi nu sportlov, så då har jag det med. Det känns bättre så.
En hel ograverad måndag att ta vara på.
Solen försöker tränga genom molnen , så det kan nog bli någon timma ute.
Ska det bli något gjort, så kan jag inte sitta här.

På begäran - kattmadamerna

Barbro

Gerda

Söndagsfunderingar

Nu när centern ändrat ståndpunkt vad det gäller kärnkraft, så blev jag först upprörd över hur lätt gemene man verkar ta på kärnkraften, eller rättare sagt den bild som våra tidningar låter oss få av gemene man. När jag tänker efter så borde jag egentligen inte uppröras, för om någon debatt legat för träda så är det ju just den om atomkraften.
Vi pratar miljö, klimat, energi och växthuseffekt. Där någonstans slinker kärnkraften in som ett ”rent” alternativ.
Hur det ens är möjligt förstår jag inte.

Här finns ytterligare en energikälla som är extremt farlig för allt och alla. Det kan gå illa under processen i kärnkraftverken och sist men inte minst så är inte slutförvarningen löst. Hur ska avfallet hanteras? Det är inte acceptabelt att säga att det löser sig, för än finns det ingen säker lösning i sikte.

Hur kan man tillåta sig att dribbla med framtida generationers säkerhet och möjligheter till välbefinnande?

Oro på gården

Barbro är borta!

Vi står på trappan och ropar.

Gerda sitter bredvid och jamar,

men ingen Barbro...

Uppdatering

Barbro är hemma.

Hon hade tagit nattpasset i stallet.

Vi andas ut.

Snart fredag!

Ungefär så här såg det ut i morse. Kortet är dock från 16 mars förra året.

I går var jag på akuten nästan hela eftermiddagen. Där var det mycket att göra och intressant att se. Jag hamnade liksom mitt i allt ett tag (platsbrist) och kunde hjälpa till att tolka lite grann. En tysk dam hade brutit benet. Hon var kolugn mitt i all uppståndelse och mest ledsen över att eftermiddagens planerade skridskotur blev inställd.

Summasumarum träffade jag sex personer som tittade, klämde lite och funderade kring min portakart. Till sist blev det bestämt att jag skall tillbaka i morgon för slutgiltig bedömning om den ska tas ut eller vara kvar.

I dag har jag varit på jobbet drygt halva dagen och det var så roligt. Fåglarna kvittrade högljutt och nästan hysteriskt, när jag klev ur bilen. Vårkänslor?

Jag önskar så att jag hade kunnat jobba. Stora trettonåriga ögon tittade på mig och frågade Är du frisk nu? Jag hade så gärna gått in och tagit mina lektioner. Du, Xxxx, det är himla svårt det där med ackusativ. Jag fattar inte riktigt. Då var det svårt att gå därifrån och lämna det till vikarien som inte är tysklärare.

Anledningen till besöket var årets medarbetarsamtal. Jag jobbar på en familjär skola (ett skolkultursbegrepp) och så kändes det verkligen. De är allihopa min jobbfamilj.

I morgon är det redan fredag och äldsta dottern kommer hem över helgen. Innan jag vet ordet av, är det måndag igen och ytterligare en vecka har gått, för hur det än är, så går tiden ganska fort... faktiskt.

I morgon är en annan dag

och tur är väl det.

Jag har varit effektiv, så det är jag faktiskt nöjd med.

Det som kostar på, är att ha för mycket tid till att tänka.

Jag har inte ramlat i det stora svarta hålet, men jag trillade

i en liten grop idag. Jag har kravlat mig över kanten och bannar mig

själv för min självömkan. Det är bara så att jag skulle vilja att det inte var så här.

Jag ska fortsätta att hålla mig sysselsatt och styra mina tankar i annan riktning.

Måndag

Måndagar är alltid en bra dag att börja (om) på. Hur många tänker inte " jag börjar på måndag" ?
Jag har nu gjort mitt "schema" och tänker gå ut hårt. Det är mycket jag kan göra den här veckan. Jag tror tom att jag ska plantera om blommor. Det är väl nu det ska göras? Det var så länge sedan att jag faktiskt glömt. Jag ska däremot inte putsa fönster, trots att dagsljuset är obarmhärtigt.
Nä, nu väntar en effektiv dag. (Har ni hört det förut?) Först lite skrivarbete och sedan ska jag baka en lingonlimpa. Är jag riktigt effektiv ( läs har tur), så hinner jag detta innan lunch, för eftermiddagen ska ägnas åt motion och dammsugning och det är ju motion det med !

Ha en fin måndag!

Förunderligt

Att slippa den vanliga söndagsångesten
är en märklig, men behaglig känsla.

Att jag dessutom skymtat solen gör det inte sämre.
Februari börjar bra.