Klimat, väder, ansvar...

I andra änden av "vårt" fält sätts det upp ett vindkraftverk. Helt OK, för mig, jag tycker att det är bra.
Fler vindkraftverk åt folket.
I går och idag har massmedia fokuserat på oväder, ändring/försämring av klimatet (så lämpligt). Synd att det skapas snudd på hysteri kring så viktiga frågor. Vi kan inte fortsätta som vi gör, det är uppenbart.

Intressant att se hur människor tar det; några blir väldigt omedelbart oroliga, andra menar att "jaja, det är nog inte så farligt och jag lever ju inte då." Det sista sa en man som intervjuades på lokal-tv om att hans stad och bostad förmodligen kommer att utsättas för översvämningar just p g a klimatförändringar.
Just den inställningen har jag väldigt svårt att förstå, att drabbar det inte mig omedelbart så bryr jag mig inte. (Undrar om den mannen ingriper om någon råkar illa ut).

Det är via massmedia som den breda upplysningen sker idag. Det är effektivt och når alla snabbt. Det vore intressant att få veta hur ansvariga tänker när de drar igång en "kampanj" som denna. Vill de någor mer än "upplysa", låter de flera komma till tals och vad är målet, finns det något mer därbakom? Jag ser det inte. De vet säkert att den första informationen är avgörande, hur hanteras det? Många frågor...

Uppdatering
Se vad jag hittade på tidningen i skolans hemsida (jag får inte till länken men har ni bara lite fantasi så hittar ni), om just hur vi, särskilt då ungdomar tar till sig massmediala långa budskap.

Vardagslycka 2

Nästan hela familjen hemma samtidigt i några timmar idag - känns bra att se dem allihop, lite som förr. Detta är yngsta dottern, faster J och bonusbarnbarnet, som är väldigt förkyld, men glad. / Panter - en riktig hönsmamma

Det snöar!

Lite vitt är det allt! Maken byter till vinterdäck nu. Han hoppades slippa in i det sista.

Uppdaterad
Blev så inspirerad att jag tänt ljusslingan, som slingrar sig i kaprifolen eller om det nu är tvärtom; Kaprifolen som slingrar sig i ljusslingan, svårt att säga.

På väg

Tisdag , veckans värsta dag och jag ska snart åka till jobbet. Extra tidigt i dag på mitt nästanlov...
Ute är det mörkt och det regnar. Det regnar mycket, nästan horisontellt.
Sängen och sängvärmen är så mycket mer lockande.

En extra mugg kaffe och sedan bär det iväg, mycket som ska hinnas idag.
Efter alla mina egna utvecklingssamtal med elever ska jag på ett eget medarbetarsamtal.
Jaja, det är väl bra att prata, men jag har mina funderingar kring dessa samtal.
Jag måste hinna röja i röran på mitt skrivbord, målsättningen är att jag ska se bordsytan på några ställen och att jag ska kunna sitta där.

Sedan måste jag raskt hem, ska köra maken till sjukhuset, vänta i drygt två timmar och köra hem igen. Hinner nog klura ut vad vi ska äta till middag då. Ska ta med mig Maskrosungen av Sandra Gustafsson.

Idag kommer jag att vara på vägen, åtminstone bokstavligt talat. Jag ska köra minst 15 mil innan kvällen. Att flänga runt så här känns verkligen som tidsslöseri, men så är det ibland.
Jag lär inte vara ute i något snökaos, så ni andra som måste det, Ta det försiktigt!

Uppdaterat
Har haft ett trevligt samtal med chefen, där jag inledde med en längre utläggning kring huruvida utvecklingssamtal/medarbetardito är utvecklande och för vem i så fall. Min teori är att det är mest utvecklande för den som leder det. Samtalet stramades upp, inga utläggningar om ditten och datten, utan vi höll oss till väsentligheter som tex Vad är det absolut viktigaste i din profession för att du ska kunna fullfölja ditt uppdrag? Här skulle jag kunnat raljera och svara en bra lön, men jag är som sagt lite kritisk till det som följer på ett dylikt samtal, resultatet blir klent ibland, så jag tog frågan på allvar. Vad kan du ge dig själv i uppdrag att utveckla för att bidra till verksamhetens utveckling och resultat? och bästa frågan Vad skulle du prioritera om du var chef? Skulle vara väldigt intressant att veta vad resten på min arbetsplats svarar, vi är väl drygt 45 personer. Ytterligare 17 frågor senare gick jag därifrån och röjde på mitt skrivbord, har säkert frigjort en 50 x 75 cm stor yta så jag är nöjd.
I väntrummet läste jag nästan 100 sidor i Sandras bok, väl utnyttjad tid.
På hemvägen fyndade vi lite på Gengåvan, köpte bla en bättre begagnad sulky till bonusbarnbarnet, som kommer i morgon.
Och det blir broccoligratäng till middag.

Nu ska jag ut med hundarna, skulle behöva ett riktigt regnställ, sådant som yrkesfiskare har, för här har himlens portar öppnat sig.

Sen ska jag slänga mig i soffan och helst inte göra något mer idag.

Snart: Allahelgona - Halloween

Vad vi nu än väljer att fira, blev jag lite glad över detta arrangemang, som jag såg hos Fritz för några veckor sedan. Svart och orange tycker jag många gånger blir hårt och fel, men här var det ganska OK. Förresten: Firar ni? Vad och hur i så fall?

Vad är det som händer?

eller rättare sagt inte händer...kommentarer finns men syns inte, svårt att publicera...
fler än jag med problem?


nu försöker jag för 4:e gången

På spaning

Vi gick en promenad, ynglingen I, Lejonkungen och jag. Det var nog fler än vi i skogen, för det lyssnades och vädrades åt alla håll hela tiden. Det här är I och nedan Lejonkungen. Två halvdana kort, men de vill ju inte stå still så länge...

För ett år sedan

Exakt för ett år sedan åkte jag till Island, inte ensam, alla på jobbet var med.

Dag två, den enda lediga dagen, åkte jag och några andra på turistrundtur.

Inget jag ångrar, tror allt att jag såg mycket på kort tid, men för dyr peng.

Detta är i alla fall Gullfoss, mäktigt minst sagt. (Klicka på bilden!)

Varma källor till trots, var det kallt, isande kallt. Vår vecka på Island var en kall, vacker vintervecka. Vi hade tur med vädret, har jag förstått i efterhand.

Gammalt och nytt: Leif, Leifur, Eriksson (Erik den Rödes son) i förgrunden och Reykjaviks moderna dom(?)kyrka där bakom. En otroligt vacker och ren kyrka. Vi fick tyvärr inte möjlighet att höra något spelas på orgeln, men den lär vara något extra.

Reykjavik är nog att betrakta som en liten, väldigt liten huvudstad. Det är väldigt hanterbart, gångavstånd till det mesta. Vacker stad, skulle gärna resa dit på sommaren. Vi bodde inte i Reykjavik, så särdeles mycket hann vi inte med, men jag är glad över att jag hann se många gamla handskrifter på ett museum.

Och ja, jag badade i Den Blå Lagunen, men de bilderna visar jag inte här.

Fri

Jag känner mig fri, riktigt fri; hela nio dagar, då jag inte styrs av deadlines och klockan.
Ett helt "nästanlov" ligger framför mig.
Frihet.
Visst finns det en massa måsten, men jag har beslutat att nedgradera dem till bör.

Har kört äldsta dottern till jobbet för någon dryg timma sedan. Gick över gårdsplanen och löven prasslade under mina fötter, min andedräkt bildade små moln och jag fick skrapa bilrutorna. Det var faktiskt minusgrader. Höstrusk, slask och mörker har jag svårt för, så frosten på rutorna gjorde mig lite glad. Just nu dagas det över Billingen och himlen är alldeles rosa. Så vackert att jag tappar andan ett ögonblick.

Är i dag ensam hemma större delen av dagen. För mig är det väldigt skönt, jag behöver inte prata, kan varva ner och låta mina tankar och själ komma i fas, gå i takt. Den sista veckan med bekymmer utöver 11 utvecklingssamtal har jag inte känt mig i takt med mig själv. Jag bör nog förtydliga mig: Samtalen är sällan bekymmer utan trevliga möten.

Så idag ska jag nog: köpa några nya krukväxter, sy nya gardiner, promenera långt med hundarna och andas. Jag kanske tar lite kort. Jag måste, hmm bör nog städa lite och laga lite mat och framemot kvällen ska jag börja läsa Maskrosungen av Sandra Gustafsson. Jag hoppas att detta blir en alldeles vanlig lugn lördag .

Ha det gott ni andra också.

Veckan innan ett lov

Grus i ögonen, en hjärna som känns som sirap
en typisk vecka innan ett lov, en vecka då allt tycks hända,
nåja nästan allt.
Tonåriga konflikter, känslor av alla slag,
sammanbrott och utbrott.

Vi ser på varandra och säger
"Snart är det fredag och sedan lov"
för vi vet, att de som aldrig skulle tala med varandra mer,
kommer tillbaka till skolan och är bästisar och bundis,
som om inget hade hänt.

Så vi lyssnar, lirkar och tröstar,

ser på varandra och tänker

"Snart är det fredag och sedan lov".

En sten till en franskfröken.

Håll tillgodo Madame!

Tungt

Höstpromenad i Panterland

Gick en höstpromenad med två vilda hundar.

Behövde andas lite, ibland när man skriver och väger varje ord på guldvåg känns det som om hjärnan håller på att skrumpna.

Då behövs syre.
Det är inte helt lätt att fota med två hundar som gärna pussas,

så fort man böjer sig ner och om jag försöker få dem på bild

så är de inte tillräckligt stilla samtidigt.

Här bakom svängen bor jag.
Det är ofta först på nära håll som nyanserna märks.
En del har mycken livskraft. Ser ni knoppen i bakgrunden?
Lite synd att mossans alla nyanser inte syns.
Ja, det regnade lite, men luften blir så härlig då.

Hemma igen.

Insikt x 3

Insåg häromdagen att jag nog inte kan fortsätta att använda min safaribetonade handväska utan borde byta...

Insikt ett: Att byta handväska efter årstid - tantvarning

Insikt två: Att jag överhuvudtaget tänker så - snart tant???

Jag vägrade i det längsta att använda handväska, började nog inte med det förrän i 35 - årsåldern. Hmm, jag kanske kan sluta använda handväska.

Handväska- vilket ord... tantväska...!

Bara att inse- jag har fördomar.

Möss

Sent i går kväll hörde vi ett ”förfärligt” oväsen i diskbänksskåpet. Det lät som om vi fått råttbesök, minst. Det rumlade och stökade i skåpet i flera timmar.
Vi, dottern och jag, vågade verkligen inte öppna, utan blockerade dörren med en köksstol.

Allt som har med otäcka djur att göra är makens uppgifter, det är en outtalad överenskommelse. Vi hade inte hjärta att väcka honom, utan operation ”Råttrensning” fick anstå till i dag på morgonen.

Det var en mus, en inte särskilt stor sådan…

Fattar inte att vi trodde att det var en råtta, för sådana besök är sällsynta hos oss – ta i trä.


Mitt förhållande till möss är ungefär det samma som till flygfän. Jag är glad om jag slipper dem.

Min mest traumatiska musupplevelse inträffade för några år sedan ungefär vid denna tid på året. Jag skyndade mig från jobbet för att åka på kurs – sju mil bort. Jag åkte den sträckan varannan onsdag i nästan ett och ett halvt år. Vid den här tiden var krånglande bilar i familjen inte helt ovanligt. (Jag hatar när bilar inte fungerar – efter nästan tjugo år lyckades jag övertyga maken om att vi skulle investera i en nästan ny bil.)

Just denna onsdag hade jag lånat svärmors gamla Saab. Jag kastar mig in i bilen, sen som vanligt och kör från skolan i ett ruskigt regnväder. Vid första korsningen, jag hade kört ungefär 50 meter, ser jag något litet rassla i vägen på golvet på passagerarsidan från motordelen och bakåt. En mus.
Visst är möss små, men den här såg välnärd ut.
Jag hyperventilerade inte, men insåg att här krävdes det något, som skulle hindra musen från springa runt mina fötter, klättra uppför mina ben, så jag sjöng, visslade och stampade mig drygt halvvägs till kursen. Jag ringde maken och bad snällt ,läs krävde, att han skulle möta mig på vägen så att vi kunde byta bilar. Han gjorde så och jag fortsatte till högskolan något lugnare.
På hemvägen la vindrutetorkarna av i ösregnet – gamla bilar ni vet, men det är en annan historia.
Det tog oss nästan en vecka att få bort mössen, för de var två!
Jag körde inte den Saaben fler gånger.

Tilläggas bör väl att min man tyckte att jag överdrev – han trodde inte på någon mus, förrän han själv körde dagen därpå.

Då har vi alltså tagit höstens första mus, undrar hur många det blir i år.

Split vision

Just nu ägnar jag mig åt kvalificerade undanmanövrar - jag bara inte vill förbereda inför alla utvecklingssamtal.
Så jag:

• planerar ett mastigt geografiavsnitt - måste vara lite ordentligare på papper - har lärarakandidat just nu.
• Hjälper maken med installation av ny parpabol - jag säger bara detta digitalh*lv*t*,- nu har du signal , nej inte nu, men ...
• Jag tvättar
• Vattnar blommor
• Funderar på att dammsuga - då är det allvarligt om jag frivilligt tänker en sådan tanke,
• möjligtvis skulle jag kunna stryka lite också
• Läser bloggar, fast jag inte skulle. Läser om Elisabets mamma och blir lite ledsen

Nä, nu trycker jag på publish post och ska försöka ägna mig åt det som måste göras.

Uppdatering 20061021

Jag dammsög... har dock inte rengjort ugnen än...

Min ryggsäck med måsten väger 8,5 kg, så helgen är inbokad.

Gråväderstorsdag

Då behövs det lite ögonfröjd.

Glenn Strömberg Collection

Jo, det finns tydligen en sådan.

Gissa vad !

Idag har jag ätit pasta - fullkornspasta med omega-3; Pasta integrali spaghetti.

Så här står det på paketet " Efter en lång och framgångsrik fotbollskarriär bor jag idag i Italien. Här delar jag med mig av den italienska matkulturen i en serie noga utvalda produkter under namnet Glenn Strömberg Collection".

Jag är förstummad - en hel serie

av noga utvalda produkter


Jaja, kränger Borg och Salming kläder, så varför kan inte Strömberg sälja olja och pasta.

Får jag presentera Barbro

Yngsta dottern har som sagt flyttat hemifrån. Hon har skaffat eget "hushålle", precis som Lotta.
Jag tror inte att hon längtar hem så ofta för hon har pojkvän och sedan en vecka tillbaka också katt. Med Barbro är det noga, rätt mat, inget hoppande på bord och hon kan inte lämnas ensam någon längre stund. Bra att de tar det på allvar, men något annat hade jag egentligen inte väntat, för dotter J är en mycket noggrann männinska.

Undrar när vi får vara kattvakter? Är inte så säker på att det ens går. Våra två hundherrar har mycket jaktinstinkt och det är dumt att chansa.

Åter till rättningen, jag hinner en kvart innan hundarna vill ut.

Höst i Halland

Jo, det är höst i Halland också. Hösten kom på söndagen... ingen sol, dovt ljus, kallare och råare i luften. Att vara vid havet är ändå fantastiskt.

Hoppas att jag laddat tillräckligt för de kommande två veckorna; över 100 omdömen att skriva, ansvara för 14 utvecklingssamtal, som för eleverna är så viktiga, planera ett tema (om det nu blir av..?) och tänka lite kring en studiecirkel som jag kör igång på kompetensutvecklingsdagarna (- fantastiskt ord) vecka 44 och sedan hade jag också tänkt att jag ha skall ha ett liv...

så jag dimper nog ner i bloggvärlden lite mer sporadiskt några veckor framöver.

Ha det bra folk!

PS: Hoppas att någon märkt att jag nästan allitererat i de två senaste rubrikerna :-)