Höstpromenad i Panterland

Gick en höstpromenad med två vilda hundar.

Behövde andas lite, ibland när man skriver och väger varje ord på guldvåg känns det som om hjärnan håller på att skrumpna.

Då behövs syre.
Det är inte helt lätt att fota med två hundar som gärna pussas,

så fort man böjer sig ner och om jag försöker få dem på bild

så är de inte tillräckligt stilla samtidigt.

Här bakom svängen bor jag.
Det är ofta först på nära håll som nyanserna märks.
En del har mycken livskraft. Ser ni knoppen i bakgrunden?
Lite synd att mossans alla nyanser inte syns.
Ja, det regnade lite, men luften blir så härlig då.

Hemma igen.