För tio år sedan var det snöstorm och vi kom aldrig i väg till jobbet. Jag har varit med om det två gånger i mitt liv. Gången dessförinnan var någon gång på sextiotalet, - 67 eller -68? Känslan var den samma: Skönt att inte behöva gå ut just då och glädje över allt det vita.
Uppdatering
Märkligt hur hjärnan arbetar. Jag vaknar nu på morgonen och det första jag tänker är Det var inte tio år sedan den hemska snöstormen. Det borde ju vara fjorton, femton år sedan... Någon som har bättre närminne än vad jag har?
4 kommentarer:
Hej
Snöstormen var 1995 så det är 13 år sen..
Vilka fina höstiga bilder!!
Snöstormar är inte dumma...Det händer ju här åtminstone en ggn varje vinter att skolan är stängd...och även många andra arbetsplatser.
Jag hoppas på en snörik vinter...
:-)
Dina höstbilder är så vackra att jag bara längtar efter våren, ljuset och naturen som börjar vakna... tänk att höstbilder kan sätta igång sådana känslor.
Nu gäller det för mig att öäverleva en lång period av möärker som jag inte trivs så bra med. Min hjärna snubblar bara på serotinobalansen och det är inte så kul. suck.
Anonym: Tack, då kom jag fram till rätt år.
Annika: Här kämpar vi på, när snön yr :), men jag börjar misströsta om vita vintrar. Håller en tumme dock.
Inkan: Höst och vinter är helt OK, om det är ljust , om solen vaknat... annars så lider jag också precis som du . Zombie är mitt mellannamn
Skicka en kommentar