Läget under kontroll? Eller att jag aldrig lär mig!

Ja, det tror jag...

Vi lagar som bäst buffémat till morgonens släktkalas (dryga 30 personer).
Nä, inte min födelsedag, utan makens.
Bara kyckling och lax kvar att fixa.
Jag borde veta vid det här laget att matlagning tar tid, lång tid.

Igår

var det solsken och blå himmel och sinnet kändes så lätt, så lätt.

Rosen har ersatt hyacinten

Idag snöblandat regn, så jag hoppas på några minusgrader.

Idag har jag bestämt mig för att städa, men har som vanligt lyckats skjuta upp det flera timmar,

men nu finns det ingen återvändo. Sinnesstämningen är inte riktigt som i går.


Uppdatering
Båda våningsplanen dammsugna, det värsta är avklarat.

Jag förnekar mig inte

Sista minuten-Lena har gjort det igen. Sista omdömet inför utvecklingssamtalen skrevs precis två timmar innan undersökningen ( vi har en nätbaserad variant) stängdes. I år var det bara 79 omdömen att formulera. Det trixiga var att förhålla sig till de nya kunskapskraven, läs betygen.  Ju längre jag håller på med det här desto svårare upplever jag att det är.  Nästa vecka kör vi i gång: 15 samtal den veckan och två veckan efter lovet.  Nu är i alla fall etapp 1 klar. Alltid något att glädja sig åt!
Attans! Jag glömde ju att nästa vecka ska jag skriva om niorna. Det fixar sig det med, men det hade varit skönt att få plana ut. Jag vet vad jag gör nästa helg alltså.

Swisch

Så försvann ännu en helg i rasande fart. Av allt det jag tänkte, blev inte ens hälften gjort, men jag har sytt en gardin! Den har jag tänkt på sedan i slutet av maj.... har sparat den till en regnig dag och det då passade söndagen väldigt bra. (De som känner mig inser det stora i att gardinen blev klar)

Ny vecka, nya tag och väldigt snart är det måndag igen. Sängdags nu, tror jag bestämt.

Så då var jag där igen!

Här hade jag skrivit ett långt inlägg om stress, men jag raderade det. Jag lånar en bild från dotterns blogg istället den säger det mesta.