Kulturtorsdag

I dag har nästan alla våra elever besökt konserthuset och  fått uppleva det här. Väldigt långt från deras värld, men ganska så uppskattat. Jag blev piggare i alla fall. Här kommer några sekvenser.

Sedan kan man ju alltid diskutera hur det manliga och kvinnliga skildras.

Ibland går det snabbt

Jag längtar efter sensommaren som försvann.

Jag överdriver säkert, men det känns som om det har regnat mer den här månaden än förra sommarens blöta juli, då vi fick 187 mm regn.

Falkängen, Hällekis, där vi hade våra upptaktsdagar.

Helt klart värt ett besök om man inte varit där.

Nu ska jag göra mig klar för att möta Birger Jarl, människan Birger Jarl. Jo, han är död sedan länge, men vi ska på teater. Premiär minsann!

Lysande

www.fotoakuten.se



lysande


det är inte natt nu

det är inte natt nu
det är
inte natt
nu

jag har bara
förlagt ljuset

lagt det före
innan nu
tidigare i mitt liv

Cathy

www.poeter.se

Sidan ovan är läsvärd. Några av mina elever publicerar sina alster här ibland, har jag förstått.
Just den här dikten gillar jag allra mest för rytmens skull och leken med tid.

Moliere

eller Claes Malmberg... Moliere måtte ha tänkt även på Claes Malmberg, när han skrev huvudrollen i Den inbillade sjuke. Här får han och övriga ensemblen fritt spelrum. Stundtals tar de ut svängarna rejält.

Det kan inte vara lätt att spela mot herr Malmberg. Jag misstänker att han ändrar fritt i manus.

Jag har inte läst något om denna uppsättningen, så jag vet just inget. Manus är hur som helst väl anpassat till vår tid, även om det var dåtid, om ni förstår. Vi skrattade och skådespelarna verkade också ha roligt på jobbet.

Stående ovationer och många nöjda åskådare. Jag tänkte att det här borde mina elever fått se. Det är en väldigt lagom introduktion till teater om man är ovillig eller ointresserad tonåring. Bra synd att kommunen inte köpt in en föreställning. Den visas nämligen i min jobbkommuns fina konserthus om några dagar. Där såldes det slut snabbt och jag lyckades få två av de fyra biljetter som fanns kvar i grannstaden i stället. Vi satt längst ut på rad två, men det fungerade bra denna gången.

Har ni möjlighet så se den!

Giraffen och kamelen

”Vi har ju mötts förr” heter utställningen jag såg för några veckor sedan. Den belyser kulturmöten mellan islam och kristendom, mellan österland och västerland, från vikingatid fram till idag. Det finns också en bok om detta. Rekommenderas för den som blir nyfiken.

När jag såg giraffen och kamelen och blev glad, kändes det befriande på något sätt, att vi kan dela med oss till varandra. Flera av mina elever rynkade lite på pannan först ”Va? Vad är detta? Får man göra så?” men sedan tycket de att det var ”rätt fräckt”.

Många av svaren i kommentarerna i inlägget nedan är snarlika som intergration, kulturöverföring och mångkuturellt samhälle. Det fanns också tankar kring yttrandefrihet och att hålla hårt i dalahästen.

Just de här djuren var bilder för nutidens möten. Och här citerar jag utställningskatalogen:
”Idag möts våra kulturer här i norr. På 60-talet var det brist på arbetskraft i Sverige. Arbetare från andra länder flyttade hit för att hjälpa till i produktionen. Flera var muslimer från öst.
Under 1900-talet har den svenska vardagen blivit alltmer sekulariserad - fri från religion. Religion ses som en fråga för individen, inte samhället.

Många människor har under de senaste decennierna varit tvungna att fly från sina hemländer på grund av krig eller förtryck. En del har flyttat till Sverige. Flera är troende muslimer. Islam är idag Sveriges näst största religion.

Många möten är positiva och berikande. Genom kunskap och förståelse ger vi varandra utrymme. I mötet mellan det sekulariserade svenska samhället och den muslimska tron kan det uppstå missförstånd och ängslan.

Kanske skulle vi idag behöva kulturella tolkar, precis som under stormaktstiden, för att inte missförstå varandra."

Jag tycker att just det är ett av skolans många uppdrag att vara kulturell tolk, men det är tungt ibland. För många barn/ungdomar har ordentligt befästa fördomar.

Kulturella tolkar hade Sverige i det Osmanska riket . Länderna var bundsförvanter under 1600-talet och allierade mot Ryssland och det tysk-romerska kejsardömet. Det förekom också en hel del handel. Det var inte lätt att göra affärer i Konstantinopel. Språk, kultur och samhällsliv var krångligt och det var noga hur man uppförde sig. Sveriges första ambassad öppnades i just Konstantinopel 1734.

Mouradgea D’Ohsson var en sådan tolk. Svensk medborgare men född och uppvuxen i det Osmanska riket.

Tyvärr går inte utställningen att se mer, men boken (ISBN 91-973813-3-0) är läsvärd.

Jag kan tänka mig att det skulle gå gå att få tag på utställningskatalogen, som ger mycket den med, om man vänder sig till Västergötlands museum i Skara.