Mitt i livet, tänker för mycket enligt somliga och ständigt på jakt efter bra bilder.



Visar inlägg med etikett poesi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett poesi. Visa alla inlägg

10 mars, 2009

Magnifik måne

När månen vandrar på himlen blå
Och tittar in genom rutan,
Då tänker jag understundom så
Och knäpper sakta på lutan:
Hvad du är lycklig, du måne klara,
Som får så högt över jorden fara
Och blott se på!
Christna Lagerlöf Vid Lindens Fot


I kväll drar jag ner rullgardinerna, annars blir det inte mycket sömn.

18 juli, 2008

Kvällning








Du som aldrig gått ut ur ditt trädgårdsland,

har du nånsin i längtan vid gallret stått

och sett hur på drömmande stigar

kvällen förtonat i blått?


(Första strofen)

Edith Södergran Dikter 1916

13 april, 2007

En annan Karin Boye

NU ÄR DEN VÄLDIGA VÄNTANS TID

Nu är den väldiga väntans tid
före lövningstiden,
nu darrar träden i sin bristande gloria,
björkarna i purpur och asparna i grönt
och i guldrött bäckarnas viden -
osynliga krafters tid,
då allt bara är födande sköten-
själarna går flämtande tunga,
och skymningen hetsar och tröttar
som måttlösa kärleksmöten.
Nu hukar sig skapelsen till längtans språng -
innan besvikelsen sker,
då skogen är så grön som möjligt
och då världen är så färdig som möjligt
och träden och människorna mumlar som i sömnen
"Vi ville mer".

ur De sju dödssynderna

Det finns de som verkligen kan beskriva våren, tänkte att jag borde ge ett exempel.

Det finns några rader här jag verkligen tycker om :

Nu är den väldiga väntans tid
före lövningstiden
och
Nu hukar sig skapelsen till längtans språng
och
och träden och människorna mumlar som i sömnen
"Vi ville mer".

25 december, 2006

Apropå rymdfärder

Människans hem
Nu är det natt över jorden.
Darrande stjärna, gläns!
Världarna vandra så fjärran.
Mörkret är utan gräns.
Marken och mullen och mörkret,
varför älskar jag dem?
- Stjärnorna vandra så fjärran
Jorden är människans hem.
Erik Blomberg


Jag har liksom många andra följt Discovery och Christer Fuglesang med stort intresse, men inser att det finns fler sätt att se på detta. Univerums oändlighet har jag svårt att riktigt ta in. Jorden känns mer hanterbar och faktiskt mer angeläget. Jag inser å ena sidan att rymdforskning är viktig, att den ger många kunskaper om allt möjligt som vi har nytta av här på jorden, men å andra sidan handlar det om enorma resurser. Jag beundrar människor som brinner och viger sitt liv åt en sak och vi har alla vår rätt att välja. Om nu Erik Blomberg tänkte på rymdfärjor och svenska rymdfarare vet jag inte, men jag är benägen att hålla med.
Jorden är människornas hem,
mörkret till trots.
Ur NE:
Blomberg, Erik, 1894–1965, författare, konsthistoriker, fil. hedersdoktor. Med intimt lyriska visor och en radikal idédiktning, t.ex. i Ensamhetens sånger (1918), Jorden (1920) och Den fångne guden (1927), blev B. en av 1920-talets ledande poeter. Den inflytelserika uppsatsen "En ny livskänsla" (i kalendern Svea 1924) pläderade för en inomvärldslig livs- och gemenskapstro. Senare samlingar är Nattens ögon (1943), med den kända Ådalen-dikten "Gravskrift" (som börjar "Här vilar/en svensk arbetare./Stupad i fredstid."), och Öppna er, ögon (1962), vilka ger uttryck åt privata stämningar. En viktig insats gjorde B. med tolkningar av lyrik från hela världen, t.ex. kinesisk poesi i Jadeberget (1944) och Hägerboet (1950) samt Hölderlin (1960). Hans litteratur- och konstkritik är präglad av en personligt fattad socialism. Som konsthistoriker skrev han framför allt om den samtida konsten med tyngdpunkten på expressionism och naivism, bl.a. en rad konstnärsmonografier över t.ex. Hilding Linnqvist, Bror Hjorth, Inge Schiöler och Carl Fredrik Hill, samt framför allt de tre stora verken om Ernst Josephson (1951, 1956, 1959).