Jodå, det HAR varit en bra dag.
Det är inte bara små och stora barn som uppskattar alla nedfallna löv...
Här är en glad typ, som tokspringer av ren och skär glädje.
Nästan hemma
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Solnedgång i Särdal
Kompisarna
Mitt i livet, tänker för mycket enligt somliga och ständigt på jakt efter bra bilder.
Vädret Eggby
TÄNKVÄRT
Wer nicht den Mut zum Träumen hat,
hat nicht den Kraft zum Kämpfen.
Läst en gång för länge sedan
på muren i Berlin.
hat nicht den Kraft zum Kämpfen.
Läst en gång för länge sedan
på muren i Berlin.
Veckans bild
Solnedgång i Särdal
Kompisarna
Om mig
- Lena
- är glad i bilder, slinter ofta på tangenterna och är beroende av ljus i tillvaron.
Bloggarkiv
-
▼
2008
(350)
-
▼
oktober
(29)
- Nu drar jag hemåt och norrut
- Konstigt
- Medan mörkret faller
- En bra dag
- Jag är vid havet!
- Yes!
- Motvikt
- Idag
- I min brevlåda
- Äntligen!
- Någon mer
- Får jag presentera
- Något att se framemot - små ljus i mörkret
- Solen skiner!
- Vackert, vädret till trots
- Det känns
- Önskan
- En alldeles vanlig dag i mitt liv
- Idag börjades det
- Eftertänksamhet...
- Nöjd?
- Måste, borde och vill inte
- Sammanbiten
- Härlig höst
- Nöjd, men ledbruten
- Sä(l)lsynt?
- Påminnelse
- Sista versen
- Pausbilder
-
▼
oktober
(29)
Links
7 kommentarer:
Vad lycklig han (hon?) ser ut! Den vägen ser nästan ut som våran väg till stugan.
Han är en sällsynt lycklig hund, verkar det som i alla fall.
Vi bor verkligen i skogskanten vid vägens slut.
Vägen är så underbart vacker. Som jag nog sagt många ggr förr skulle jag gärna gå där...Just nu!!
Jag blir glad i hela figuren när jag ser bilden på din hund, vilken livsglädje :o)
Annika: Just där vid hagen är det så fint.Jag brukar stanna en stund och bara njuta.
Milda: Han är ett glatt krutpaket, som kan göra den negative lite mer positiv. Enl. egen utsago springer han fortast i hela världen:)
Nämen, hallå... Det här är ju en annan hund! Så härlig han är!
Kan du presentera vovvarna lite mer?
Han i inlägget nedan är vår treåriga hane, kalld Grisen. Han pratar, grymtar ofta. Han är inte vår egen uppfödning, utan eg. Malmödotterns egen hund, men han är nog mest min:) Den mörka hanen i ett tidigare inlägg är svågerns sexåriga hane. Han bor hos ibland när svågern är på resa. Han importerades från Tyskland som valp.
Grisen är väldigt glad, men ouppfostrad och den mörka hanen är också en glad lax, men väldigt väluppfostrad. Tur är väl det för två slynglar är mer än vad jag orkar med.
Skicka en kommentar