Den tionde december må vara en högtidlig festlig dag, som det gnistrar om, men här hemma har det varit segt. Jag har inte riktigt känt för att ta på mig diademet och galastassen. Fleece fick duga. Arg på mig själv har jag varit. Det är det gamla vanliga om att inte få saker gjorda... så när jag äntligen masar mig ut till brevlådan i mörkret sent på eftermiddagen blir jag så glad, så glad och får lite energi och vilja igen.
Tack snälla söta, rara Londongirl och Rosvik för den fina julängeln.
Ni är ena riktiga änglar ni med!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Skönt att veta att hon kom fram och inte krockade med något oväder på vägen ner över vårt land. :-)
KRAM
Skyddsängalar är bra att ha! Hoppas den hjälper dig att få saker gjorda eller acceptera att det är skönt att låta bli att göra saäker :-)
Londongirl: Änglar vet nog hur att navigera.
Tina: Jo, så är det.
Skicka en kommentar