Mitt i livet, tänker för mycket enligt somliga och ständigt på jakt efter bra bilder.



26 januari, 2009

Locket på

Grått och dimmigt, inte så mycket att bli glad över.

Idag känns det som om min nya vardag börjar. Jag har drygt 20 veckor ledighet framför mig. Jag vägrar skriva det där ordet s**ks*******g, jag känner mig frisk. Än så länge.
Jag har bestämt mig för ett slag veckobeting, med lagom få saker att göra, mest för att inte hamna i ledighetskoma. Frisk luft och motion på daglig basis är ett mål. Jag vet inte om det går att bygga upp en kropp som man sedan ska bryta ner med gifter, men frisk luft behöver alla. Idag blir det nog till att tvinga sig ut. Den farliga isen har i alla fall försvunnit.
Idag ska jag klippa mig och jag kommer se ut precis som Bloggblad i håret, möjligen lite ljusare.
Resten av dagen blir det nog mest vanligt hushållsarbete. Vi ska ju äta något. Dottern ska hämtas och på det viset kan en hel dag gå.

Liten kommentar till igår: Jag fick upp maken tidigt och lätt. Tre älgar, en ko och två fjolårsklavar, stod för den bedriften.
Hunden blev smått orolig (läs helt hysterisk) i köket i går morse vid halv tio-tiden. Han hade genom köksfönstren spanat in älgarna, som var på snabb marsch rätt mot oss.
Vi har lagom spanhöjd på våra fönster. Izo lägger hakan på fönsterbrädan mellan blomkrukorna och kan på så sätt ha full kontroll på omgivningarna. I går var det nära att en blomkruka åkte i golvet.
Jag väckte maken med detta meddelande och han for upp ur sängen med sällan skådad snabbhet. Väl ute i köket kunde vi bara konstatera att älgarna på denna korta stund hunnit vika av in i skogen. Hunden var fortfarande uppspelt, så det var det enda tecknet på att jag faktiskt talat sanning.
Tilläggas bör väl att maken gillar att sova l ä n g e, när han är ledig...

Uppdatering
Idag har jag läst lite i boken. Det är nog inte så vanligt att det sitter folk och fnissar i akutens väntrum. Den har sina poänger boken om bokcirkeln.
Akuten- Nä, inget allvarligt, men jag har kanske fått en infektion där portakarten är inopererard, så jag har hämtat en dunderkur penicillin. Det blir nog bra med det.

13 kommentarer:

Evas blogg sa...

Oj vilken syn! Älgar runt knuten är det inte många som har förmånen att ha. Jag försöker också lägga upp något slags schema för mina dagar. Men just nu går det trögt. Jag vill helst sova dessa mörka dagar. Att gå ut är nog det bästa man kan företa sig. Hoppas din dag blir fin!

Christina sa...

Frisk luft och motion tror jag bygger upp psyket om inte annat.

Angående älgarna fick jag ingen kläm på om maken är natur- eller jaktintresserad ? ;)

Lena sa...

Vissa dagar kan man tro att vi bor i en safaripark, men det är långt mellan de dagarna.
Jag tror att ett schema eller en lagom målsättning gör gott, faktiskt. Detsamma till dig!

Lena sa...

Han är naturintresserad och älgar ser vi inte så ofta på nära håll.

Så tänker jag med och om psyket inte är med, så lär inte kroppen tillfriskna heller.

reneesfotoblogg sa...

Jag skulle kunna skriva en lång promemoria om hur glad jag är att jag tog beslutet för tio år sedan att inte delta i "racet" längre. Fortfarande njuter jag av att vakna på morgonen utan att ha hela dagen inrutad från morgon till kväll.
Det vore förmätet av mig att tro att andra ska känna likadant, i all synnerhet som din ledighet inte är självvald, men jag skulle önskar och vill tro att om en liten tid så bleknar arbetet och andra värden pockar på uppmärksamhet.
Mvh
Kvasipsykologen R

anna of sweden sa...

Ha ha, vilket uppvaknande!

Och du, får vi se bildbevis på frisyren sedan? ;)

UllaMona sa...

Allt vad Du hinner bygga upp din kropp tror jag är bra, jag tror att kroppen orkar med mera av allehanda gifter om den är stark från början.
Motion är väldigt bra för psyket också...tro mig jag vet av egen erfarenhet.

Kul med påhälsning från skogarnas konung.
Kram

Lena sa...

Renée: Jag har bestämt mig för att låta bli att hälsa på där på jobbet och att inte bry mig om hur min vikarie gör eller inte gör., så kanske kan jag släppa taget så småningom.

Anna: Det var tur att hunden var så till sig, annars vete katten om jag blivit trodd. Bild på bloggen, nja... du får nöja dig med Bloggblads frisyr:)

Ullamona: Jo, så tänker jag med, men hur blir det sen, det är det jag grunnar på. Rätt meningslöst egentligen, för det finns ingen som har ett svar på det jag vill veta - Hur kommer jag att må?
Ja, de är fina älgarna.

cS sa...

Spännande med den vilda naturen inpå knuten. Lycka till med din rekreation. Efter en omställningsperiod kommer du att se och känna saker på ett helt nytt vis. Du får möjligheten att följa hur våren kommer stund för stund, vilket kanske inte är så vanligt idag. Lycka till /Claus

Anonym sa...

Älgar är så ståtliga, men lite läskiga att möta på en skogsstig (gjorde jag en gång).

Annika sa...

Wow, häftigt och mäktigt med älgarna!
DET hae jag velat se. En ggn spg vi en stor älgtjur simma över sundet vid vår stuga. han klev upp i vår strand. Trots att jag var liten då glömmer jag aldrig den konstiga och pampiga synen med en simmande älg.
Och ni har älgar runt knuten. Vad härligt.

Tror det är jättebra att du har ett "fast schema" varje dag.

Tankevågor sa...

Häftigt med älgar på nära håll så där! Det mäktigaste mötet med en älg var när vi var ute på lilla ön en sommar....helt plötsligt kom en stor älgtjur med fina horn simmande utanför ön. Den klev upp på ön en bit ifrån oss och gick längs hela lilla skäret (som är långsmalt) hoppade i vattnet igen när ön tog slut och simmade vidare!!
Där stod vi tysta och bara gapade av förvåning. :-)
Tala om fint besök eller hur!?

Lena sa...

Claus:Tack, jag ser faktiskt fram emot att hinna med våren och det faktum att kag påtat ner många lökar gör ju inte väntan sämre.

Matilda: De är ju så stoora på nära håll.

Annika: att få se en simmande älg måste också vara en upplevelse. Runt knuten är de väl inte precis, men förutsättningarna är nog goda häromkring. Jag kämpar på med vardagen, så det blir nog bättre vad det lider.

Londongirl: Mäktig upplevelse. Det är väl ändå då man kan känna att vi är gäster i deras vardag och liv.