att slippa sista dagen på lovet -ångesten.
Kan det vara så här, det kommer att kännas att vara pensionär, om sisådär 15 år?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Solnedgång i Särdal
Kompisarna
Mitt i livet, tänker för mycket enligt somliga och ständigt på jakt efter bra bilder.
Vädret Eggby
TÄNKVÄRT
Wer nicht den Mut zum Träumen hat,
hat nicht den Kraft zum Kämpfen.
Läst en gång för länge sedan
på muren i Berlin.
hat nicht den Kraft zum Kämpfen.
Läst en gång för länge sedan
på muren i Berlin.
Veckans bild
Solnedgång i Särdal
Kompisarna
Om mig
- Lena
- är glad i bilder, slinter ofta på tangenterna och är beroende av ljus i tillvaron.
Bloggarkiv
-
▼
2009
(300)
-
▼
april
(35)
- Utan några som helst vetenskapliga bevis
- Bara en liten påminnelse..
- With a little help from my friends....
- Med aptit på livet eller Möt Fakir-Gerda
- De klarade sig!
- Tid att tänka
- Dagar i Paradiset
- Jag önskar
- King of the road
- Lycka och förväntan
- "De hä e lite fvårt"
- Alltid glad
- Idag, en alldeles vanlig lördag
- Inte så vanligt numera
- Dumdristrig?
- Det är nästan inte sant
- Grattis!
- Ibland
- Det är bra skönt
- Inte precis oväntat besök
- Livet på landet
- Bästa påsken
- L Å N G F R E D A G - klicka på bilderna!
- Lite lite i förväg
- Många frågor, inga svar
- I går
- Attans också
- Nektarbad
- Typiska vårtecken
- Äntligen sol
- Fåglar, fåglar...
- Liten försmak
- Det borde vara läggdags
- Inget aprilskämt
- Glädje
-
▼
april
(35)
Links
9 kommentarer:
Här är en som har jobbångest ikväll! Helgen har bara rusat förbi och nu dags jobba igen. I huvudet hoppar allt som är på gång.... men jag vill mest vara ledig....
Ja ja det ordnar sig!
Turtlan
Haha, eller när man är mammaledig :)
Om åtta veckor går jag hem för sista gången på mycket länge...
Fast ibland längtar jag efter en arbetsplats att gå till. Men visst är det skönt att veta att man slipper stressa iväg tidigt på morgonen. Både och det där.
När jag var tjl i två år, hann jag börja längta efter att "höra till" någonstans, fika dagligen och småprata på raster... därför gnäller jag sällan - men utvilad och fit for job... näe... det där med teve sög musten ur mig - och jag har med nöd och näppe kommit ifatt.
Serdu, serdu! Det artar sig.
Efter att ha kommit till insikt för nio år sedan kan jag säga att jag njuter varje stund. När jag vaknar på morgonen så ligger dagen som ett oskrivet blad, ett äventyr framför mig.
mvh R
Turtlegirl: Jag känner igen känslan. Hoppas det går bra.
Linda: Tänk bara åtta veckor och tiden den går fort.
Eva: Så känner jag med. Jag saknar mitt jobb jättemycket, men det går över förväntan att vara hemma.
Bloggblad: Visst behöver man flera arenor att vara på. Jag kan sakna just det där småpratet, även om jag är bra på att prata med mig själv:) Hoppas att teveframträdandet ändå ger lite energi och ny lust att sträva vidare.
Renée: Riktigt så långt har jag inte kommit, men jag fixar att gå hemma och bara det är bra.
Jag har söndagsångest och fredagslycka fast jag inte arbetar utanför hemmet...Märkligt...
Jag ville inte lämna ön alls. Fick ett sms av min arbetskamrat i morse (Rosvik) som undrade om jag var kvar på ön.
Men det var jag ju inte förstås....men jag stannade så länge jag kunde.
Det kändes lite konstigt att börja jobba på en tisdag. Väldigt kort vecka blir det eftersom jag är ledig igen på fredag.
Annika: Fredagslycka, vilket bra ord!
Londongirl: Jag hade känt likadant. Att få vara vid havet är helande, men du, nu har du bara två jobbdagar kvar!
Skicka en kommentar