Ändrade vanor följer med en sjukskrivning.
Jag har tid.
Tid som i bland bara passerar och tid som jag emellanåt gör något av.
Jag vaknar tidigt vid sex eller sju, varje dag och
kan få en hel förmiddag att passera utan att göra något av värde.
De där timmarna mellan 9 och 11 bara försvinner.
Jag lyssnar på radio, ser inte på teve, pratar med djuren och tänker.
På vad?
Allt och inget, stort och smått. Tankarna de far utan ordning och blir sällan färdigtänkta.
Civilkurage, mod, döttrarnas framtid, vår framtid, stugan och det olösta arrendet,
valet till Europaparlamentet, demokrati, hållbar konsumtion,
jag måste träna mera för att orka, rabatterna, mina små plantor, fönstermålning...
Nu är klockan snart halv elva och jag ska ta tag i en av tankarna.
Rabatterna.
Det blev just inte så mycket gjort i går. Den värkande kroppen sa i från, men nu har den vilat ett helt dygn och jag tänker bra, när jag påtar i jorden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Mitt favvorord: Ställtid. Du har haft ställtid mellan kl 9-11.
Samma här idag... fast nu är ju klockan över 11 så bäst sätta fart :-))
Turtlan
Påtvingad paus kan vara bra. I alla fall när man ser att den har ett slut. Jag var sjukskriven några veckor i fjol, läste, såg på teve, sov, tittade på film - och kom stärkt tillbaka till vardagen!
Ta det lugnt! Det är bra att göra ingenting - man kommer igen på ett annat sätt sedan. Men om kroppen säger ifrån, då behöver den vila - basta!
Ja, jag tror också att det är bra att ibland inte göra någonting alls.
Att vara sjukskriven är nog ett jobb i sig.
När jag bestämde mig för att vara ledig på fredagarna så trodde jag att jag skulle använda dem till så mycket.
Men det har visat sig att mina fredagar är dagar då jag har tid att bara vara.... och tänka och hämta andan.
Var rädd om dig!
Turtlegirl: Jag har nog ställtid lite oftare än så, när jag tänker efter och det saknade jag förr.
Klimakteriehäxan: Jo, så är det och jag ser framemot augusti, när jag ska börja igen. Jag tror att jag under den här tiden lärt mig en del.
Dabe eller Amber? Jag tar det lugnt, ingen stress alls. Det är tankarna som far.
Christina: För mig är det trots allt bra att inte ha något val. Jag har sprungit för fort för länge.
Londongirl: Klokt av dig. Jag har också gett upp tankarna på att hinna en massa. Det som blir gjort är jag nöjd med. Ibland får jag värsta energirycket
(bieffekt av kortison) och då händer det en del och sedan får jag vila upp mig i någon dag.
Låter som nyttig tid! Väldigt nyttig!
Tina: Ja , så är det.
Skicka en kommentar