Ett stort och varmt tack för alla hälsningar!
Jag återkommer med berättelsen om hur det kan gå till att fylla femtio, för så var det, när man, läs jag, snällt bett om att få slippa att bli föremål för uppvaktningar. På bloggen är det en annan sak. Jag kan väl säga så mycket som att det gick sådär. De är inte alldeles lydiga mina medmänniskor, men fint och roligt har det varit på alla sätt och vis ändå.
7 kommentarer:
Ibland kanske man inte vill fira....men det kan bli så fantastiskt bra och minnesrikt ändå.
När jag skulle fylla 50 hade min mamma just dött två veckor innan...ingen av oss syskon och mina närmaste hade någon lust att fira.
Men då såg maken och mina närmaste vänner till att jag fick ett mycket oväntat firande och en sån överraskning så den glömmer jag aldrig... och på något sätt kändes det som min lilla mamma log i sin himmel. :-)
Hoppas att din dag blev allt igenom trevlig och värd att minnas!
Hej, hoppas att din dag ändå blir minnesvärd, firad eller inte!
Ha en fin dag
Kram Gunilla i Singapore
Grattis och välkommen i gänget!
Gillar inte födelsedagar, varken mina eller andras, men den dagen blev jag först grundligt lurad och sedan ordentligt firad. Allt utan att behöva lägga två strå i kors.
Så ska det vara tycker jag.
mvh R
Men hallåååååå, och det meddelas endast på detta vis? Dagen efter...
Annars kunde ju jag ha berättat hur det är att bli tant - som en något äldre gratulant...
Stort grattis - visst är det härligt att vara vuxen!
Tror säkert att det blev underbart roligt fast du inte trott det.
Femtio är ju en stor dag, och det är väl sällan en sådan dag bara flyter förbi utan att folk uppmärksammar den!
Ser fram emot att höra om den stora dagen sen!!
Londongirl: Vad omtänksamt av dem! Jodå, det blev så bra. Jag har nog firat i flera dagar.
Gunilla: Tack! Jodå, den lär jag minnas.
Renée: Jag kan gärna fira andras fördelsedagar, men att stå i centrum så där det känns inget vidare. Ska man fira, så ska man ha möjlighet att fira utan att tänka på gästerna så mycket.
Bloggblad::) Och bara lite i förbifarten också ...Att vara 50 ger en viss diginitet eller hur?
Annika: Även jag ville så fick jag inte, men det blev bra.
Jag återkommer....
Tur att inte alla är lydiga! Om alla bara gjorde som man säger, så bleve det allt litet trist - inget oförutsägbart. Ja, eller mindre i alla fall.
Grattis, anyway!!
Skicka en kommentar