Mitt i livet, tänker för mycket enligt somliga och ständigt på jakt efter bra bilder.



19 januari, 2010

Etthundranio + uppdatering

Bilden har jag lånat.




Jag är så glad . Jag fick totalt 109 träd när jag fyllde år i förra veckan. Träd som planteras kring Victoriasjön och gör nytta för många. Jag har ju faktiskt besökt en vi-skoganläggning i Uganda, så jag vet, jag har sett hur viktigt det är. Här kan du läsa mer.
Uppdatering - om firandet
Jag, som inte skulle fira min födelsedag, gjorde så i nästan en vecka. Firandet gick i det lilla format, så det kändes OK. Jag blev utlurad på restaurang och se där var hela min släkt, mina syskon med familjer och mina flickor och maken; väldigt trevligt, väldigt gott och alldeles lagom.
På jobbet skvallrade mina arbetslagskollgor så jag blev uppvaktad med sång och fint från mina elever. Den ena kollegan fyller femtio i höst, så hon vet inte vad som väntar... en av eleverna föreslog att vi skullle annonsera hennes födelsedag på internteven. Det "värsta" är nog den där mer formella hyllningen på personalkonferensen, men jag lyckades nog skämta till det, så att det inte kändes så himla högtidligt och stelt som det gör ibland.
Veckan innan påsk åker vi till Budapest och det är den egentliga födelsedagspresenten. Jag reser hellre med familjen, än lägger pengar på en tillställning där jag inte kan koppla av. Det kanske är egoistiskt, men så känns det bäst.

6 kommentarer:

reneesfotoblogg sa...

Det var ett vettigt sätt att uppvakta! Det skulle vara roligt att höra mer om din resa.
mvh R

Elisabet. sa...

Ja, så finurligt det är, detta med trädplantering! Då känns det som om det är en mening med ens bemärkelsedag!

Annika sa...

Smart!
Och du fick ju nästan en hel skog!

Lena sa...

Renée: Ja, det känns bra. Uganda... jag det skulle jag kanske kunna göra. Bloggtorka drabbas jag av allt oftare, så den idén tar jag med mig.

Elisabet: Ja, för det känns då inte speciellt värt( tonårs-uttryck) att fira att åren går.

Annika: Ja,jag gladdes först åt en dunge, men till slut blev det en liten skog.

Bloggblad sa...

Jag har drygt ett år på mig att planera min nästa 0-dag. Om jag lever då... det vet man ju aldrig. När jag fyllde 50 kom en väninna och kockade och fixade ALLT i köket, det var urkul att ha huset fullt med vänner, så det blir nog repris. Om väninnan ställer upp... Men som sagt, gott om tid att fundera. Resa är jag inte så mycket för... flygrädd som jag är...

Lena sa...

Bloggblad: Att umgås lite anspråkslöst har jag inget emot, men egna födelsedagar...
Jag tror helt ärligt att jag inte skulle kunna släppa kontrollen vid sådana tillfällen.