Efter många och då menar jag många koppar kaffe, rikliga givor med cashewnötter så har jag skrivit nästan alla omdömen (4100 ord, 14 sidor och dryga sex effektiva timmar; nästan ett halvt Vasalopp).
Nästan alla innebär att jag har mina egna kontaktelever kvar att skriva om , men det fixar jag i veckan. Nu återstår bara lite läsning, så vi kan göra något bra av veckans läsläxa ( Sandor/Ida och personbeskrivningar) . Sängen hägrar, för nu har jag ont i nacken och i axlarna.
Varför gör jag alltid sånt här i sista minuten? Att lära av tidigare erfarenheter har jag tydligen oerhört svårt för eller så prioriterar jag annat som är roligare så länge som möjligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Vilken arbetsdag! Tänk att det ska vara så svårt att fördela arbetet över tiden. Men man måste ju få koppla av ockås!
Jag är också en sån som väntar in i det sista med allt skrivjobb jag ska göra. Då tänker jag ofta att jag borde ha betat av en del tidigare. Men på något vis så blir det alltid bra ändå.
Tror precis som du att man prioriterar annat....
SKÖNT att du är klar med allt det där!
Här är också en som har förmågan att skjuta upp allt till sista sekunden.
Hoppas veckan är bra iallafall!!
Jotack, det där känner man ju igen. Varför för man inte anteckningar under terminerna? Det vore ju litet lättare.
Nå, när det är gjort känner man ju sig... eh, trött som tusan. Nä, jag lär mig heller aldrig. Om det nu är någon tröst.
Humlan:Tanken var att skriva ett tiotal om dagen i någon veckan, men...
Londongirl: Nu är allt färdigskrivet och två av femton samtal avklarade. Det känns så bra!
Annika: Vi är många som är sådana, men jag ser bara de planerade och undrar... varför kan inte jag vara sådan?
Amber: Jag skriver inga långa utläggningar, men det måste bli rätt. Jag vill inte att det ska finnas en chans att det jag skriver misstolkas och då tar det tid...
Skicka en kommentar