30 september, 2011
Tiden och livet
Medan jag funderar på det faktum att jag väldigt ofta tänker att det hinner jag inte, att jag väljer bort sådant som jag egentligen vill och behöver, för att jobbet tar nästan all kraft, ser jag ut i trädgården och tänk det ser nästan likadant ut som på bilden nedan. Enda lilla skillnaden är att träden är lite grönare. Årstider kommer och går och kommer igen, men det gör ju inte de där sakerna jag väljer bort. Prioritera om, tänker säkert någon och det tänker jag med, men det är svårt. Väldigt svårt. Råd och tankar kring detta tar jag tacksamt emot
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Stort och tungt och väldigt svårt som sagt.
Men när man kommit till den gräns när det inte finns någon återvändo, då är det aningens för sent.
Önskar att jag gjort slag i saken några år tidigare för det var mycket som inte gick att ta tillbaka, inte gick att reparera.
Har i alla fall aldrig ångrat steget att kliva av.
Jag njuter fortfarande av att stiga upp på morgonen och inte ha dagen inrutad trots att det är tio år sedan jag tog steget.
Framför allt så har jag ett val.
Jag kan fylla min dag med en massa "plikter" eller så kan jag göra bara det som är roligt.
Men man måste lära sig att inte ha ständigt dåligt samvete för att man inte gör det som man tror andra förväntar sig att man ska göra.
Med andra ord, skita i vad andra tycker!
Mycket är sant, men jag bryr mig nog inte så mycket om andra. I mitt fall handlar det mest om mina egna krav, måsten och önskningar. Det är svårt att inte engagera sig och "lägga sig i", vet inte om jag ens skulle kunna fungera utan att göra så.
All heder åt dig som tog det rätta beslutet.
Förresten Renée, vart har du och din blogg tagit vägen?
Jag är tyvärr den sista som ska ge råd i den frågan.
Jag vet ju att det bara är jag som faktiskt kan göra något åt saken, men det är intressant att höra hur andra tänker och gör eller inte gör.
Det här ÄR faktiskt inte så lätt. Men jag minns när jag tog beslutet att gå ner i arbetstid och ha lediga fredagar. Vilken känsla det var att ta det steget. Det kanske låter fånigt och inte alls så "drastiskt" men för mig var det ett stort steg. Jag som alltid varit så engagerad i mitt jobb....skulle jag nu bara vara därifrån en dag i veckan?
Jag skulle alltså prioritera helt andra saker på mina fredagar än jobbet....ja det var helt enkelt nödvändigt och jag har aldrig ångrat en dag att jag tog just det steget.
Men just nu känns det som jag bara jobbar och jobbar trots mina lediga dagar....
Funderar också jättemycket på vissa steg och val jag borde ta nu. Inte alltid så lätt att göra det man vill.
// Lisbeth
Min blogg ligger vilande tills det behagar Blogger (Google) att öppna den igen. Jag ljög om min ålder i irritation över att bli tillfrågad ideligen och det skulle jag inte ha gjort. I alla fall inte dragit till med att jag var född 2000-12-24. Då är man under tretton år och får inte ha en blogg. Så jag fick alltså krypa till korset och bekänna min synd och nu väntar jag bara på att dom i sin nåd ska öppna den igen.
mvh R
Skicka en kommentar