Buda

Fortsatt fint väder och många trappor upp och ner att klara av. Nu väntar Nationalgalleriet.

Försommar

Första dagen bestämde vi att vi skulle ägna oss åt Gellerthöjden (140 m), mest för utsiktens skull. Fantastisk utsikt och fantastisk motion blev det. Vi prickade in försommarvärmen (21 grader) vid vår bergsbestigning. Vackert är det och det var värt mödan. Det går att ta sig upp med buss och taxi. Så här i efterhand känns det lite som fusk...

Högst upp på höjden finns ett frihetsmonument, ett citadell och många souvenirförsäljare. På just den här bilden syns yngsta dottern.

Alldeles vid foten av höjden mittemot Gellerts hotell och spa finns en grottkyrka, som används än i dag. Den är på något sätt typisk, för Ungern tycks nästan hela sin historia varit mer eller mindre belägrade. Många minnesmärken handlar om just det.

Viktiga årtal i ett kapell intill grottkyrkan. Jag tror nog de flesta kan sin historia. (Det första är när munkorden etablerades.)

Vi har fortsatt att gå, man ser mycket då, men det känns nu i benen. Centrala Budapest är fullt av gamla fina hus med detaljer. Tyvärr så blir jag lite mätt på intryck efter några timmar. Vi ska nog knata på idag med eller så blir det en tur på Donau.

Vi bor i Budadelen i Taban, nästan intill Donau och väldigt nära Elisabetbron.

Just nu skiner solen från en klarblå himmel och jag hoppas att våren fortsätter. Ha en trevlig helg!


Hotellt har fritt trådlöst bredband och vi har med oss vår(min) lilla dator. Ibland är det bra när maken står på sig:)

Mot gulaschen!

Ska bara jobba i morgon ( ja, eg idag), men sen så!

Jag hoppas på lite sol och värme. Ha det gott!

Nu är de här!

Dagen efter vårdagjämningen kom de äntligen, tofsviporna.

Vårdagjämningen är inte en dag, utan ett klockslag. Alltid lär jag mig något nytt.

Regn, smältvatten och lera är inte det ultimata när man har hund , men idag gör det inte så mycket, för jag har hört tofsviporna.

Vårdagjämning

Solen vågar sig fram.
Blåsten gör vågor i smältvattnet, som står över isen på gården.
Här och var skymtar gräsmattan.
Fåglarna kvittrar
och
vi ska åka tippen.

Det är ett säkert vårtecken.

Visst är det charmigt att bo på landet i gammalt hus

men när den gamla pumpen (ja eg. inte just den, men det blir för krångligt att förklara) går sönder, då är det inte charmigt. När rörmokaren säger att detta kan jag ordna tidigast på onsdag, då känns det alldeles väldigt jobbigt. Det är besvärligt att vara utan vatten och tre dagar känns som en oändlighet. Den kommande räkningen känns otroligt onödig. Just nu känns en hyreslägenhet i stan väldigt charmigt.

Visit

Rävbesök har vi numera varje dag. Hittills har vi kunnat se fyra rävar i vår närhet. Om det är en enda av dem som obekymrat besöker vår gård eller om de växlar har vi ingen aning om. Hundarna och katterna uppskattar inte besöken. Jag tycker de är rätt vackra.

Sol

Solsken ute , takdropp, utslagen vide... visst är våren här, även om snön fortfarande är djup.

Solsken inne på köksbordet ger mig så mycket glädje. Solsken genom fönsterrutorna renderar inte riktigt lika stor glädje. Strimmiga fönster och damm går att tänka bort till en viss gräns och den närmar sig nu.

Mot bättre vetande har jag klämt in alla utvecklingssamtal innan påsken. Jag tror att det ska gå vägen. Jag och resten av familjen har ju något roligt att se fram emot. Vi åker söderut, till Budapest veckan innan påsk och är åter hemma lagom till skärtorsdagen.

Den här helgen har varit så bra; båda döttrarna hemma samtidigt, inga stressande rättningshögar (bara två mindre glosförhörhögar), vår ute och bara lagom samvaro. Nu känner jag mig redo för en rätt hektisk vecka; studiedagar, utvecklingssamtal som sagt och tvådagarskurs i Gbg. Jag träffar mina elever en dag kommande vecka och det blir krångligt. Jag vet att jag inte är oumbärlig och att de klarar sig fint utan mig, men det är alltid knepigt att vara borta.

Dammsugaren kallar...


Uppdatering
Jag var nog inte så himla pigg, när jag skrev detta. Nu hoppas jag att jag rättat till alla tappade bokstäver.

Äntligen! Eller så passerade ännu en söndag...

Efter många och då menar jag många koppar kaffe, rikliga givor med cashewnötter så har jag skrivit nästan alla omdömen (4100 ord, 14 sidor och dryga sex effektiva timmar; nästan ett halvt Vasalopp).
Nästan alla innebär att jag har mina egna kontaktelever kvar att skriva om , men det fixar jag i veckan. Nu återstår bara lite läsning, så vi kan göra något bra av veckans läsläxa ( Sandor/Ida och personbeskrivningar) . Sängen hägrar, för nu har jag ont i nacken och i axlarna.

Varför gör jag alltid sånt här i sista minuten? Att lära av tidigare erfarenheter har jag tydligen oerhört svårt för eller så prioriterar jag annat som är roligare så länge som möjligt.

Underbart!

Tänk så lite som behövs, lite solsken, för att jag ska känna mig gladare.

Kunde jag kvittra som småfåglarna, så hade jag gjort det.

Hurra!

Jättemånga kramar och grattis finaste Lisbeth

Status

Trött, less och tråkig
och
därför tyst

Inte helt nytt

men igenkänningsfaktorn är hög.