Mitt i livet, tänker för mycket enligt somliga och ständigt på jakt efter bra bilder.



31 oktober, 2007

Femhundra

Vinden viner runt knuten och det sista löven kämpar tappert men förgäves på träden. När vi går in i Allahelgonahelgen lär träden stå nakna. Vinden hjälper fint till att samla alla löv. Jag hoppas nu bara att den inte vänder, vinden alltså. Det vore ju fint om vi hann få undan dem innan den första snön kommer. Enl. tidningarna är det ju lite snö att vänta nästa vecka.
Då far våra flickor till värmen i Thailand. Det unnar jag dem. De har slitit i höst för att få ihop till resan. Denna gång blir resan inte så lång, så de kommer hem precis innan jul. Väldigt lagom tycker båda föräldrarna.


Den här bilden beskriver vad jag tycker är viktigt: Familjen, omtanke och sammanhållning är viktigt. Omtanke om andra också och människorna i Afrika ligger mig varmt om hjärtat.


Jag inser att jag får ta hand om julförberedelserna själv. Det ska väl gå bra, även om jag har tyckt att det varit skönt att slippa många måsten. Flickorna har ganska bestämda åsikter om hur det ska vara, så de senaste åren har jag med varm hand överlåtit det mesta av pysslandet och pyntandet till dem. Här är jag ganska säker på att de å sin sida bestämt hävdar att om det är någon som har bestämda åsikter så är det jag och det är väl sant det med.


Det här kortet har inte jag, utan maken tagit. Det innehåller allt; barnen, hundarna, kusten och fotografen. Just den här klippan betyder barndomsminnen. Här satt vi, mina syskon och jag och spanade efter affärerna på hjul. Det var ju så förr att handlarna kom till kunderna. Till oss kom livsmedelshandlaren, slaktaren och bokbussen.
Även om jag inte har någon släkt i Halland, så är det här jag har mina rötter. Jag tillbringat stora delar av varje sommar i hela mitt liv i Särdal.


Jul och sommarsemester tycks vara de två händelser vi hänger upp våra liv på. Det finns alltid ett före och efter jul eller semestern. Det är väl inte så konstigt, för båda är förknippade med ledighet och familjeliv.
Att få möjlighet att ta en paus, varva ner är väsentligt. Jag tycker att jobbkarusellen med måsten snurrar på allt fortare för de allra flesta. Jag har insett att jag sprungit fort väldigt länge och det insåg jag först, när jag nu nyss var sjukskriven i rätt många veckor. Det är egentligen först på höstlovet som jag börjar känna mig som en mer hel människa som vill något och tror sig orka något. Jag hade tänkt läsa böcker, ni minns kanske hyllmetern? och se filmer under min sjukskrivningstid. Det kändes så där lagom kravlöst och roligt. Har jag gjort det? En film har jag sett. En. Så alla veckorna behövdes.



Jag har kämpat med att försöka fånga olika slags gräs, kalvdun och vass på bild.
Och se ! i augusti lyckades jag på min sista promenad längs Kattegatt för i år.


Det som varit den stora behållning, förutom att ha blivit frisk så klart, är att jag hunnit med familjen på ett bättre sätt. Det låter kanske märkligt, men har vi tid för varandra i den utsträckning som behövs? Är vi närvarande eller är tankarna någon annan stans? Jag har gått och skräpat i morgonrock ensam och bara längtat till att någon skulle komma hem. Klart att vi behöver ensamhet ibland, jag ganska mycket tom och under de här veckorna fick jag mer än tillräckligt.
Jag tillhör dem som gillar mitt arbete. Det finns kanske annat jag skulle kunna tänka mig, men jag funderar oerhört sällan på att byta inriktning. Klart att det är tungt av och till, men varje dag innebär goa möten och utmaningar, så jag längtar till på måndag. Jag börjar visserligen med att åka på kurs, Global Forum i Göteborg, men det är kul det med. I synnerhet när det knyter an till frågor som ligger mig varmt om hjärtat.
Jag är så laddad inför resten av terminen. Det är så mycket jag vill att vi ska göra och hinna. Även om jag inte gjort så mycket de sista veckorna, så har min planeringshjärna arbetat. Frågan är väl om eleverna orkar och att jag dessutom är en obotlig tidsoptimst gör väl att vi kanske "bara" klarar en del.
Just nu lyssnar jag på SR Atlas. Har ni inte lyssnat via webben, så gör det. Här spelas musik och det prats lite. Jag orkar inte med drevet i media kring den nya politiska affären. Visst är det allvarligt en hel del av det, men snaskandet i detaljer och bilder gör mig illamående och betryckt.
Vinden mojnar nu och solen gör tappra försök, så jag tror jag går ut en stund.
Detta är inlägg femhundra och jag slängde prestationskraven överbord, innan jag körde igång, så det lika ostrukturerat som vanligt.

30 oktober, 2007

inlägg 499 - en bit himmel

Uppdaterat 31 oktober

Att annonsera att nästa inlägg är nummer 500, var kanske lite förhastat. Jag ställer helt plötsligt en massa krav på mig själv. Dumt och onödigt, jag vet, men lite så känns det ändå, även om jag försökt tala förstånd med mig själv. Vad ska då ett sådant jubileumsinlägg handla om?

Jag ska sova på saken, men troligt är att det kommer att handla om foto, funderingar och glädjeämnen. Det är nämligen de etiketter jag använt mest, så då faller det sig naturligt.

Jag trodde faktiskt att jag hade skrivit mer om elände, som städning och andra stånk- och stönhändelser än vad jag gjort. Jag tycker nämligen att jag drabbar er med utgjutelser kring dylikt, eller så har jag valt fel etiketter .
Så; som vi säger på tyska: Bis morgen!


Fantastisk himmel i kväll... maken hade tålamod att testa inställningar.
Klicka och du ser stjärnorna. Det röda som skymtar bakom trädet är ett vindkraftverk.

Sol och friska vindar

Tyvärr blåser alla löven åt fel håll, in i trädgården i stället för ut på fältet. Har jag tur blåser de ihop till fina högar....
Det är inte bara vi, människor och hundar, som hukar oss i vinden, utan också de växter som tror att det inte ska bli vinter.
Nu ska vi åka över "berget" för att handla bla en bänkskiva till mitt nya långa skrivbord. Jag behöver plats till alla mina rättningshögar som irriterar somliga :) här hemma.

29 oktober, 2007

Gårdagens städning

Trött och riktigt ont i kroppen.

Slutsatsen är väl att jag städar för sällan...

28 oktober, 2007

Målbild

Den här bilden ska jag bära med mig i dag, för i dag är en måstedag.
Fokus på uppgifterna. Bilden ska påminna mig om att det finns många andra väldigt fina dagar.

Det ska nog gå bra. Vädret är trist och dagen extralång.
Alldeles strax ska jag rasta hundar. Just nu har vi fyra stycken,två egna och två på besök i fjorton dagar. Att bara ta hand om dem tar sin tid.
Sedan är det flyttstädning för hela slanten. Att flyttstäda är mer tacksamt än vanlig städning. Det syns så tydligt vad man gjort och det är rent från saker. Ja, i det här fallet är jag väl inte så säker på det sista, men mer lättstädat än vanligt bör det vara.
Nä, vi har inte flyttat. Det skulle krävas månader av förberedelser, läs utresning.
Yngsta dottern och pojkvän har på ett mycket smidigt sätt lyckats byta en stor etta mot en tvåa på samma adress fast tvärs över gården. Som alltid i dessa sammanhang är det bråttom. Det ska skiftas helst på samma dag och så måste man ju (?) måla och tapetsera om, innan man flyttar in. De har slitit i veckan ungdomarna, så jag lovade att städa ur den gamla lägenheten och det måste ske i dag.
Nä, nu finns det ingen återvändo;ut i det gråa! Just regnar det inte, alltid något.
Ha en fin och skön söndag ni andra!
Jisses! Vad jag kommer att känna mig nöjd, när den här söndagen är slut :)
UPPDATERAT
Allt är klart , lägenheten tömd och städad. Jag drog en lättnadens suck på vägen hem. Nu är det "bara" det attans tunga pianot kvar, sedan kan man nog betrakta yngsta dottern som färdigflyttad för denna gången. Äldsta dottern har aviserat flytt till Malmö efter jul, men den dagen den sorgen.
Nu ska jag slänga mig i soffan och titta på film. Läsa och kommentera bloggar gör jag nog i morgon, när jag har datorn för mig själv.
En fin söndagskväll tillönskas alla ni andra.

26 oktober, 2007

Lovlängtan

Alltid när det närmar sig lov längtar jag till havet, vindarna och horisonten. Det var tänkt att fara söderöver, men så blir det inte, så nu får jag fortsätta att längta till påsklovet... och dit är det långt. Det är helt enkelt för mycket att göra här hemmavid, så även om vi trycker in en resa på ett par dagar så blir den inte den avkoppling som var tänkt.

Efter att ha segat i flera veckor har jag bestämt mig för att det faktiskt ska bli något gjort det här lovet. För en gångs skull är jag ju hyfsat pigg också, värre är det väl med maken, som också tagit semester. Borden/måsten några timmar om dagen och resten av tiden bara sånt som är kul, böcker och film tex. Det kan väl vara rimligt?
Det var ju min tanke att jag under min sjukskrivning skulle läsa flera böcker och se alla osedda filmer här hemma, menmen... hyllmetern med böcker finns kvar och filmerna har samlat damm.
Nej, nu ska jag stryka, slänga kilovis med reklam och sedan ska vi iväg på födelsedagsmiddag.
Skönt att slippa laga mat!

25 oktober, 2007

Nääee !

Visste ni att det finns minst tio sätt att säga nej på?

Det är fråga om vokallängd och betoning,

i alla fall om man snart är två år.

24 oktober, 2007

En del av ett foto

Klicka gärna!
Jag beskar och förstorade en del av ett av korten från i morse.
Jag gillar diset och skuggorna.

Not my business

Sett Uppdrag granskning...om de usla villkor som de som arbetar med städning på hamburgerkedjorna har.
Slaveri.

Fruktansvärt att ingen (?) på gräsrotsnivå bryr sig. Vilken människosyn.
Chefer på hög nivå hade ingen aaaaning.. ..

Att det ska till ett teve-program och dålig publicitet för att något ska hända.



Har ni inte sett programmet försök att se en repris eller på svt:s hemsida.

24 oktober


Rött guld


Minusgrader


Frost


Soldis


22 oktober, 2007

Om att vända på föreställningar


I urtiden fanns ingenting.
Bara vatten, mörker och korpen.
Han flög genom mörkret med en säck runt halsen. Han hade flugit länge och började bli trött. Så under flykten tog han upp en sten från säcken och kastade den i havet. Denna sten blev det första landet. Han landade på detta land för att vila och han tog upp flera stenar ur säcken och kastade dem i vattnet.Sålunda skapade korpen landet.

Utvilad tog korpen sin säck och fortsatte flyga. Efter en stund blev han trött och landade på en klippa och tog upp fler saker ur säcken. Han tog upp granen, tallen och alla andra träd i världen. Han tog också upp blåbär, smultron, gräs och alla andra växter i världen. Alla saker spred han över landet och vattnet så att de kunde växa.

Återigen tog korpen sin säck och flög genom mörkret, blev trött igen och landade på en klippa. Denna gång tog han upp alla djur i världen. Vargen, örnen, laxen, björnen, hjorten och alla djur på land och i vatten.

Korpen såg sig omkring på världen han hade skapat. Det var en bra värld, allt var fridfullt och alla var lyckliga. Men innan han lyfte igen tittade han i sin säck och såg att det var en sak kvar.
Så han tog upp människan och satte henne på jorden.
(Nordamerikansk myt)
Jag tycker att korpar är otäcka. De är stora, svarta och snabba. De kraxar otäckt olycksbådande. En hel familj korpar upplever jag hotfullt och funderar på om vi måste täcka taket till hundgårdarna när vi har småvalpar.
Undrar hur jag kommit fram till det?
Korpar är kråkfåglar inte rovfåglar, de lever länge i livslånga äktenskap, båda föräldrarna matar sina ungar, de kan härma andra läten och de är grymma på att flyga.
Min inställning till korpar grundar sig på okunskap helt klart och jag har säkert fört en del vidare till mina barn.
Undrar hur många fler vanföreställningar jag har? Om människor och mänskliga företeelser...

20 oktober, 2007

Hösten , en högst tillfällig årstid

Hösten städar sig själv med vindar.
Under lönnarna lyser det åter
så som vi år efter år blivit vana att se:
Lövkronornas ljust betagande sätt att falla,
lättheten hos lövhögarna där de vilar på jorden.
Så börjar en dikt av Harry Martinsson. Det ligger något i det att hösten är flyktigt och blåser förbi.
Hos mig finns det växter, riddarsporren ovan är det värsta exemplaret, som inte fattat att det är höst, så visst är det något konstigt med klimatet.
I år har jag fått leta efter röda färger, nästan allt går i olika brända brandgula toner, ungefär som på amerikanska höstvykort. Ska jag hitta höstrött får jag gå näranära.
Alla höstdagar är verkligen inte så fina som i förrgår, då solen gjorde björkarnas blad till guld och himlen var så där sommarblå.
Hösten är den årstid då jordaxelns lutning sakat rör sig bort från solen och temperaturen sjunker.
Det märks sannerligen, vi huttrar inomhus på morgonen och mössen har flyttat in. En av våra trädgårdsdynor har perforerats och maken hade ett musbo i sin ena känga. Dynorna och vinterkängorna fanns i stallet, så inne hos oss har vi bara haft några besök i skåpet under diskbänken. Vi bor i ett synnerligen otätt hus från 1929. Maken har nu förklarat mössen krig på bred front och i morgon kommer dessutom Anticimex.
Vi har passerat höstdagjämningen med fyra veckor och att ljuset börjar bli bristvara märks. Jag kan fortfarande ta vara på dagsljuset, då jag är sjukskriven en vecka till och sedan är det lov. Sedan börjar de eviga resorna i mörker till och från arbetet. Jag funderar allvarligt på att skaffa mig en ljusterapilampa, för jag märker själv så tydligt att bristen på dagsljus gör mig låg och en allmänt trist människa.
Höst betyder skörd, skördetid och inget har jag skördat, inte ett bär, inga äpplen eller plommon. Det känns lite trist, men jag köpte ett större lager sylt, björnbär,krusbär, äppelkanel och päronlingon i Särdals kvarn i augusti. På Gotland försåg jag mig med salmbärssylt och slånbärssaft. Smaklökarna får sitt, men det är ju lite roligt att göra själv också.
Martinssons dikt slutar så här:
Deras skenbarhet döljer ingenting.
Deras sken upplivar sinnet, skänker
en lättnad även sedan de tjänat ut.
De lovar ingenting
och det är skönt.
Deras ärliga frånvaro av löfte
lyser med en egen skönhetsglöd.
Ur Dikter om ljus och mörker 1971



Att Blogger ska krångla så med texten! Det blir inte alls som jag vill.

Idag

En riktig borde- och måstedag.

SUCK!
- i brist på tillräckligt talande bild

Så trist.

Men det är väl bara att köra igång, antar jag...

19 oktober, 2007

Döttrarna räknar ner...

















...och maken och jag förbereder oss på en lång höst. Vi suckar lite för vi vet att saknaden blir stor, men gläds också för deras skull.

Vådan av att läsa många bloggar

är att det finns tester och listor, som ibland är lite småkul. Här kommer ett som jag hittade hos
Ellis :

logo
Hvem er du i Mummidalen?

Mitt resultat:
Mummimamma
Du er Mummimamma! Du er snill og omtenksom. Hvis noen har et problem går de til deg for råd, og du har ofte en løsning.
Ta denne quizen på Start.no

Så himla snäll är jag nog inte, men jag jobbar på det.

18 oktober, 2007

Så kan det gå

Bild lånad från www.fotoakuten.se
En trött fluga
landade i min kaffekopp.
Den dog koffeindöden.
Det går snabbt om man
inte kan simma.

16 oktober, 2007

Härligt!

Här skiner solen just nu.
Jag njuter en stund,
innan jag återgår
till mina papper.
PS: Mina Fair trade rosor står fortfarande, också något att vara glad över.

15 oktober, 2007

Dörren på glänt?



Nähä

Trodde för ett ögonblick
att solen skulle bryta igenom
och skingar detta eländes
gråa och råkalla
som omger oss .

Där bedrog jag mig
rejält.
Haspen är på.
Det är och förblir en
tråkig måstemåndag...

14 oktober, 2007

Ordbok

Fick ett mail .....
håll tillgodo!


Uardaakademins ordbok (från Lund).

A

ADJÖK = AVSKEDSDRYCK
ALADOBERMANPINSCHER = HUNDKÖTT I GELÉ
ANKLAGA = TILLREDA FJÄDERFÄ
APOCALYPSO = GLAD MUSIK PÅ YTTERSTA DAGEN
AVSKED = DEFEKT ÄTVERKTYG

B

BAJADÄR = INSKRIPTION Å INDISKT HEMLIGHUS
BAKELIT = DE FRÄMSTA AV DE SÄMSTA
BARFOTAD = UTVISAD FRÅN SERVERINGSLOKAL
BLÅSKATARR = VANLIG HALSÅKOMMA HOS TRUMPETARE
BYSTIK = DEN GÅTFULLHET SOM OMGER DOLDA BEHAG

C

CHEFER = LEDARHUND


mailet kom från chefen....ledarhunden menar jag.

12 oktober, 2007

Himlen brinner

Det gjorde den så vackert i förrgår.
Äldsta dottern tog kortet.

11 oktober, 2007

Skickar vidare

I går läste jag hos Lilla B att hon fått denna utmärkelse av Ida och att hon så snällt skickade den vidare till mig. Jag blev så glad att jag tyvärr i glädjen glömde att gratulera Lilla B. Åh, vad jag skäms, för det är ju med stor glädje jag besöker Lilla B varje dag. En liten och ynklig förklaring till mitt övertramp är att gårdagen var en riktig sk*tdag.
Nu vill jag skicka denna utmärkelse vidare till någon som så generöst delar med sig av sin vardag i stort och smått, nämligen Linda.

Glädje

Väldigt glad är jag över att Doris Lessing uppmärksammats.
På tiden faktiskt.
Kul att höra bifallet när Horace tillkännagav detta.
Lite synd att hon skulle behöva vänta så länge.




Själv har jag också en guldeftermiddag i regnet och blåsten.
Båda flickorna hemma, en läser och den andra spelar piano och sjunger.
Sämre kan man ha det.

10 oktober, 2007

Rättvisa rosor

I slutet av förra veckan köpte jag rosor på Ica med viss tvekan. De brukar ju inte stå så länge. Det är alltid någon knopp som nickar så fort de är omsnittade och satta i vatten. Nåväl, jag tog min bukett och upptäckte först vid kassan att de var rättvisemärkta. Inte mig emot, det stärkte mitt beslut.
Jag har en kluven inställning till att köpa rosor/blommor som flugit över kontinenter, men är de rättvisemärkta så borgar det i alla fall för att de är producerade under drägliga förhållanden och att arbetarna får hyfsad lön.



Så här såg rosorna ut i lördags, vackra och inte enda som gett upp.








"Genom Fairtrade/Rättvisemärkt får odlare och anställda i världens utvecklingsländer tillgång till en internationell marknad och en möjlighet till ökad försäljning. Kriterierna ställer krav på skäliga löner och ett minimipris för produkten, därtill långsiktiga handelsrelationer och avtal mellan producent och köpare. Kriterierna reglerar också arbetsvillkoren för anställd arbetskraft, med avseende på de anställdas säkerhet och hälsa.

Rättvisemärkt handlar alltså inte enbart om den ekonomiska transaktionen. När du väljer Rättvisemärkt främjar du även demokratin, organisationsrätten och miljöhänsyn. Barnarbete och diskriminering motverkas
." http://www.rattvisemarkt.se/








Sex dagar senare, dvs idag.
Jag är helt säker på , eller vill vara,
att rosorna står så länge och blommar så fint, beror på att de just är fair trade-inköpta.
Som konsumenter kan vi påverka och göra så mycket mer än vad som sker idag. Det är märkligt att det i Sverige inte finns en stor och mäktig konsumentorganisation. En organisation kan alltid trycka på mer än enskilda, men vi kan som individer ställa frågor och fråga i affären. Om många gör det så kanske vi får fler och bättre varor. Produkter som är bättre för miljön, djuren, arbetarna och konsumenterna. För används tex inte gifter i tillverkningen så drabbas ju inte heller användarna.
Jag har letat på Icas hemsida efter information om deras fair tradeinställning. Hittade just inget så jag tror ju inte att de har någon målmedveten satsning på detta område. De har satsningar på flera behjärtansvärda områden, men inte här.
Hur många gör medvetna val när de handlar? Ekologiskt? Krav?, Palmoljefritt Svanmärkt ? Svenskproducerat? Vatten på flaska? osv...
Jag gör det när det gäller fair trade och miljömärkning, men sällan när det gäller krav/ekologiskt. Varför det blivit så kan jag inte riktigt svara på och jag inser nu att jag får ta mig en funderare på hur och vad jag ska köpa.
(-Vad du är jobbig mamma, säger ena dottern när hon just läst detta. Ja, det kanske jag är...)

09 oktober, 2007

Hos mig just nu

Minus 2, 9 grader ute
Koltrastar i hela trädgården, ivrigt letande mat
På fälten omkring oss betar mängder av rådjur, som stressar våra hundar
Temperaturen i köket 15, 9 grader
dags att sätta på värmen

solen går upp över Billingen nu
och ett skott hörs i fjärran

08 oktober, 2007

Frost


Det är bara så vackert ute. Att få börja veckan så här känns toppen. Det stärker mig i mitt beslut om att nu får det vara slut på såsiga dagar, då jag hasar fram i morgonrock en bra bit in på förmiddagen och får väldigt lite gjort.
Det kanske inte kommer bli så väldigt mycket utfört, men lite är bättre än inget alls, för det hänger på orken. Det känns ändå som hjärnan är piggare, att både utförardelen och minnet piggat på sig.
Jag tror faktiskt att jag ska göra en lista :) mest för glädjen att kunna pricka av.
Nä, nu ska jag röja i köket och köra igång några tvättar. Det är ju torkväder...



Ha en fin måndag!

07 oktober, 2007

Grått, grått,grått

Lite motvikt behövs, när dimman ligger tung.

05 oktober, 2007

Lycka


Hela familjen hemma,
maken tillbaka från konferens
två döttrar,
en pojkvän,
ett barnbarn
och katten Barbro


Känns bra.

04 oktober, 2007

Oktoberonsdag



































Detta är bilder från Valle härad och Varnhem. Jag tog en liten tur med bilen i onsdags. Det resulterade i 80 bilder...

03 oktober, 2007

Giraffen och kamelen

”Vi har ju mötts förr” heter utställningen jag såg för några veckor sedan. Den belyser kulturmöten mellan islam och kristendom, mellan österland och västerland, från vikingatid fram till idag. Det finns också en bok om detta. Rekommenderas för den som blir nyfiken.
När jag såg giraffen och kamelen och blev glad, kändes det befriande på något sätt, att vi kan dela med oss till varandra. Flera av mina elever rynkade lite på pannan först ”Va? Vad är detta? Får man göra så?” men sedan tycket de att det var ”rätt fräckt”.
Många av svaren i kommentarerna i inlägget nedan är snarlika som intergration, kulturöverföring och mångkuturellt samhälle. Det fanns också tankar kring yttrandefrihet och att hålla hårt i dalahästen.

Just de här djuren var bilder för nutidens möten. Och här citerar jag utställningskatalogen:
”Idag möts våra kulturer här i norr. På 60-talet var det brist på arbetskraft i Sverige. Arbetare från andra länder flyttade hit för att hjälpa till i produktionen. Flera var muslimer från öst.
Under 1900-talet har den svenska vardagen blivit alltmer sekulariserad - fri från religion. Religion ses som en fråga för individen, inte samhället.

Många människor har under de senaste decennierna varit tvungna att fly från sina hemländer på grund av krig eller förtryck. En del har flyttat till Sverige. Flera är troende muslimer. Islam är idag Sveriges näst största religion.

Många möten är positiva och berikande. Genom kunskap och förståelse ger vi varandra utrymme. I mötet mellan det sekulariserade svenska samhället och den muslimska tron kan det uppstå missförstånd och ängslan.

Kanske skulle vi idag behöva kulturella tolkar, precis som under stormaktstiden, för att inte missförstå varandra."
Jag tycker att just det är ett av skolans många uppdrag att vara kulturell tolk, men det är tungt ibland. För många barn/ungdomar har ordentligt befästa fördomar.


Kulturella tolkar hade Sverige i det Osmanska riket . Länderna var bundsförvanter under 1600-talet och allierade mot Ryssland och det tysk-romerska kejsardömet. Det förekom också en hel del handel. Det var inte lätt att göra affärer i Konstantinopel. Språk, kultur och samhällsliv var krångligt och det var noga hur man uppförde sig. Sveriges första ambassad öppnades i just Konstantinopel 1734.

Mouradgea D’Ohsson var en sådan tolk. Svensk medborgare men född och uppvuxen i det Osmanska riket.
Tyvärr går inte utställningen att se mer, men boken (ISBN 91-973813-3-0) är läsvärd.
Jag kan tänka mig att det skulle gå gå att få tag på utställningskatalogen, som ger mycket den med, om man vänder sig till Västergötlands museum i Skara.