Mitt i livet, tänker för mycket enligt somliga och ständigt på jakt efter bra bilder.



29 september, 2006

Kvällens lärdom

Det går inte att blogga med en fullvuxen schäfer som vill sitta i knät,

så vi lägger oss i soffan.



Ha en trevlig helg!

Förundrad

Aftonbladet frågar
Vilket kändisbarn vill du helst sitta barnvakt åt?

Här talar vi allvarliga frågor...

Har de någon slags intern tävling om knäppa uppslag?

Drygt 22 ooo har svarat,
nä jag har inte skrivit fel
tjugotvåtusen

???

Uppdaterad
Nu har nästan 27 000 svarat....

Fredag

På radion... och på morgonen blir det en del dis och dimma...
Aha, funderade just på om jag stigit upp för tidigt, det är så mörkt ute.

Lönehelg, affärerna öppna lämpligt länge
Här ska det sättas sprätt på pengar

Ska betala räkningar...


Funderar ofta över känslan av att känna sig rik
i en dag eller två

Snart är det HELG!

27 september, 2006

Ta da! 100 inlägg!

Darwins mardröm

Om ni ser den filmen i morgon kväll på svt - ettan kl. 22, så kan det vara läge att tänka på texten om snäckorna efteråt.

Jag tycker att det är en sevärd film, även om innehållet är svårt och tungt.
Filmen utspelar sig vid Victoriasjön i Tanzania. Victoriasjön är bakgården i både Tanzania och Kenya. Det märks.

Hoppas att flera kommer att se den.

26 september, 2006

Så...

då är äntligen yngsta dotterns födelsedagsfirande avklarat - hon som fyllde i juli. I kväll har resten, de som inte kunde komma när det begav sig, varit här på middag. Vi var 13 personer vid bordet. Många skratt och glad dotter är bonus på en kväll som avlöpte utan ett enda intermezzo i köket. Jag är väldigt överraskad.

Har varit på kurs förlagd till en folkhögskola. Mina erfarenheter från folkhögskolor är odelat positiva. Skolorna ligger i regel vackert, miljön är trevlig, lugn, avslappnad och man får alltid god mat.
Kursinnehåll? Tja det låter sig inte sammanfattas så enkelt, men jag skickar med en liten text.

Snäckorna
Det var en pojke som gick med sin pappa på en strand.
Pojken plockade upp snäcka
efter snäcka och bar ut dem i havet.

- Vad håller du på med? undrade pappan.

- Jag hjälper snäckorna, svarade pojken.

- Men kom nu, sa pappan, du ser väl att det finns alldeles för många snäckor. Du kommer aldrig kunna rädda allihop. Så det spelar ingen roll.

- För den här snäckan spelar det roll, svarade pojken
och såg på den snäcka han höll i handen.

(ur boken Barnens lag)

25 september, 2006

Höst helt säkert

Nu har jag plockat sommarens sista blommor; en bukett med atlasblommor och luktärtor. Jag har verkligen sommar inne för luktärtorna doftar ljuvligt.
Höstdagjämning till trots har jag inte putsat fönster och bytt köksgardiner som jag brukar. Andra människor byter gardiner ofta, jag byter höst- och vårdagjämning och bara i köket. Det finns flera anledningar till att det inte blev av. Ingen vadd fanns att köpa, bara fönsterremsor... dessutom har jag slängt gardinerna, jo just det slängt. Har ett svagt minne av att jag tänkte att det är bäst att jag slänger de här blekta sakerna, annars så blir det inte av att jag syr nya. Jag tänkte helt säkert att det kan jag göra på sommarlovet.
Det är mycket som ska göras på sommarlovet...
Det hade ju underlättat om jag kommit ihåg att jag slängt dem. Jag är till skillnad från min man ingen hamster. Kastar gärna, för gärna ibland...
Nu blir att ge sig ut på tygjakt. Jag är kräsen både vad det gäller tyg och pris, så det blir nog nya gardiner tidigast till advent.
Jag njuter fortsatt av sommaren,
för på gardinerna,
de som får hänga kvar
är just luktärtor,
lila sådana.

24 september, 2006

Njut av utsikten


Jag bor mitt i ett grönskande sjödistrikt, som anses vara ett av de vackraste områdena i norra Skaraborg, men jag saknar havet, kusterna och begen. Varför är man sällan nöjd?

23 september, 2006

Hurdan är jag?

Jo, som en engelsk bulldog!

Bulldoggen är en cool livsnjutare av rang. Den ser tuff ut, men har inte riktigt koll på vilket skrämmande intryck den kan göra på såväl människa som andra hundar. Den börjar aldrig ett slagsmål, det behöver den inte. Tvärtom så förväntar den sig att alla är lika fredliga som sig själv. Bulldoggen lever under devisen "peace, love and understanding annars får du riktiga problem". Skulle den dock mot förmodan hamna i slagsmål är det bara ett som gäller; vinna eller dö. Många skulle nog kalla bulldoggen för den perfekta hunden, lugn och sansad. Den skäller nästan aldrig. Och sist men inte minst, en bulldog älskar att åka bil, tåg, båt eller flyg. Den är lättskött och behöver inte alltför mycket motion.

En bra beskrivning på mig en fritidstaxichaufför!

(Testet finns på svt.se, go´kväll, hundskolan)

Taxi, var god dröj

Idag bedriver jag taxiverksamhet. Det blir lätt så när man bor på landet. Innan detta dygnet är slut, har jag åkt från hemmet till stan 6 gånger , summa sumarum 12 resor. Ja, riktigt säker är jag inte, det beror på om äldsta dottern och maken kan samordna sina önskemål om hemgång...
Tur att detta inte inträffar så ofta nu för tiden, för hela dagen/kvällen/natten blir förstörd.
Just nu är jag ensam hemma, sånär på hundarna då - lite skönt faktiskt. Så nu ska jag brygga mig en STOR mugg franskrostat kaffe, varva ner och bara njuta. Om några timmar är det väl dags för ytterligare en körning, och jag hoppas att det blir den sista den här kvällen.

Uppdatering
Nej, se resorna gick inte att samordna. Sjuk dotter ville hem och maken meddelade att de inte ens kommit till kaffet.
Suck.

22 september, 2006

Facit

Hamnen i Kartago utanför dagens Tunis. Så här tror man att det kan ha sett ut. Jag får alltid pirr i magen när jag är på bevisligen historiska platser. Om ni tittar noga så är det den lilla ön i mitten som finns kvar. Fartyg la till där, runt ön.

Ur Ne för den intresserade.
Karthago, fenicisk koloni i nuv. Tunisien, enligt den antika traditionen grundad 814 f.Kr. av prinsessan Elissa eller Dido från Tyros. Stadens feniciska namn var Qrthdst ('Nya staden', möjligen vokaliserat Qart Hadasht). Sedermera kom namnet K. (eg. adj. karthagisk) även att beteckna stadsstatens merkantilt baserade intresseområde, med tiden medelhavsområdets mest omfattande före det romerska rikets utbredning. Befolkningen kallades av romarna för puner (lat. Poeni), vilket kan härledas till foinikes, det grekiska ordet för fenicier.

21 september, 2006

Gissa var!


Jag gillar diset i bilden. Det är en typisk Panterbild, med något i kanterna.

Jag har hemmafru - halleluja!

Äldsta dottern har flyttat hem (och yngsta ut - de har bytt) för att spara pengar inför en långresa. Hon är av och till en rätt tankspridd människa och vi såg fram emot en höst fylld av tekoppar, äppelskrutt och russin utplacerade/glömda på strategiska ställen i huset, men icke!
Hon överraskar ständigt. Denna veckan har hennes tjänster - inringning - inte varit så efterfrågade, så då har hon arbetat hemma. Jag har kommit hem till ett hus som är städat, ordentligt, inte så där på ytan som är det enda som jag oftast hinner med. Pianot är dammat, tidningar och reklamblad - kilovis- är bortforslade, och nästan ingen tvätt i tvättkorgen. Det mesta är dessutom struket. Äpplena, jo de trillar ner fortfaranade, är ihopkrattade. Middagen står på bordet när vi kommer hem. Inser att jag är väldigt lyckligt lottad. Det bästa är att jag inte bett om det. ( Funderar ändå på att hinta om fönsterputsningen...men nej det kan jag inte göra.)
Nästa vecka blir nog som vanligt, dvs ett gradvis förfall, för då arbetar vi alla.
Men just nu njuter jag!

Den som famlar i mörkret, kan få uppleva de mest oanade saker.

Igår kväll när jag skulle gå till sängs tände jag inte lampan av hänsyn till maken.

Sånt straffar sig.

Jag tog tuben med ansiktkräm från sängbordet,

gnuggade snabbt och effektivt in

Aco mjukgörande fotkräm

Det var en upplevelse.

Ni som i någon forntid använde Vicks i en blå burk, att smörja under näsan eller på bröstet när ni var förkylda, kan nog föreställa sig hur det verkade.

Lukten är den samma
och jag vaknade upp idag

mycket mindre förkyld.

20 september, 2006

Farligheter därute

Insåg i dag att man bör undvika skogen: Älglöss!
Så därför har jag cyklat en vända med unge I och Lejonkungen, ja två vändor då: Det är verkligen helt olika upplevelser.
I älskar att springa brevid cykeln: Vi kommer iväg i farlig fart och jag hoppas alltid att vi inte möter någon, för det vet sjutton hur jag ska hinna väja. Tempot mattas inte förrän efter någon kilometer och då hinner I upptäcka omvärlden; ödlor, katter och kvigor. Alla dessa djur bör helst examineras noga och handgripligt. Att ödlan försvinner ner i diket, katterna in i ladan och att kvigorna fullkomligt struntar i honom, har han föga förståelse för. Han stannar och väntar...så från att susat i väg i världens fart, så får jag övertala honom att fortsätta och då börjar det om i en hiskelig fart.
Lejonkungen är mer värdig, jämt tempo tills vi kommer till kvigorna - de svartvita vilddjuren. Där kommer han på sig och börjar smyga. Att smyga med cykel är inte att rekommendera. Tempo blir nästan noll och jag far i diket och missar taggtråden med en hårsmån.
Vi vänder hem igen.

Slutsats: Använd inte cykel när du ska undvika älglöss

Eländes elände

Såg Uppdrag Granskning i går kväll - en uppföljning av programmet om de apatiska flyktingbarnen - blev precis lika illa berörd som sist. Fick bekräftat det jag trodde då, att de ansvariga egentligen inte visst något. De gick på HÖRSÄGEN! När jag såg förra programmet skämdes jag över att det finns dylika maktpersoner i Sverige och det gör jag i ännu större större utsträckning nu.

Annat marginellt elände: Jag håller på att bli förkyld, försöker sova mig i form. Jag blir mycket tungsint, trist och fylld av suckar när jag befinner mig i denna fasen.

Ska ändå ta mig till jobbet, för jag är halvfrisk inte halvsjuk. Onsdag är min lättaste dag dessutom.

18 september, 2006

Dubbelt upp

På en av mina cykelvändor finns en alldeles underbar skylt,
som berättar att den här familjen bor på: Paradislyckan.
Kan det bli bättre?

17 september, 2006

Som motvikt till gnället nedan

Sommar , snäll långhårig schäfer.
(Jag har inte tagit bilden,
det har valpköparen/hundägaren gjort)

?

Idag är en s e g dag, men en massa motstånd.

Vilket parti ska jag rösta på? Jag tvekar.

Vad ska vi ha till middag?

Hur ska jag hantera strulpojkarna i skolan? Det går inte åt rätt håll...

Var ska jag börja städa? Det förfaller här hemma. Hur ska vi få ordning på oordningen? Det blir så här för ofta.

När ska jag hinna träna?

Trädgården? Ska jag nöja mig med att gräsmattan är klippt? Förmodligen ja.

För många frågor/krav...

En sak i taget är väl det som gäller.

Uppdatering
Jag har: ätit middag - rester i kylskåpet, röstat, tvättat flera omgångar, strukit dito, pratat i telefon med bekymrade föräldrar, pratat snällt med krukväxterna så de bestämde sig för att orka ett tag till, skjutsat ett grannbarn till en fotbollsmatch,bloggat för mycket, planerat några lektioner, nu ska jag vila...

16 september, 2006

Shoppingmiljonen

Mix Megapol!
Nu har de väl ändå tagit priset i dumhet!

Sch, han sover...

Vi har bonusbarnbarnet (8 månader) på besök. Man blir allt lite fjollig.
Har lyssnat på en konversation mellan farfar och A. Nu vet han allt om hur man tar insulinsprutor och hur man skruvar ihop en spjälsäng. Bra att kunna.
A har också oanade talanger när det gäler pianospel, allt enl. farfar.
Jaja, nu sover han i alla fall och det känns viktigast just nu.

15 september, 2006

Äntligen fredag

Idag biter jag ihop, knyter nävarna rent mentalt. Sista temadagen; nu ska vi få ihop det hela.

14 september, 2006

Bilden som försvann...

En bild från längesen

Jag orkar nog inte med något inlägg i dag- temadagar i skolan. Det är kul att bryta vardagen, men det kostar...

Bilden är tagen med vår första digitalkamera för säkert nästan 10 år sedan. Det blåste kraftigt och barnen, vad små de var!, tyckte att det var så spännande och härligt att vara på klippan och känna vinden vina.

13 september, 2006

Ny inriktning.

Jag funderar på att öppna en safaripark.
Här strosar i godan ro älgar, rådjur, tranor samt en och annan räv utanför mitt köksfönster.
Jag har ju långt tillbaka ett guideförflutet.
Så svårt kan det väl inte vara.
Ni kommer väl?

12 september, 2006

Bättre så här tror jag

Jag återgår till det gamla.

Noterat

Aftonbladets första sida på nätet:

"Just nu: Maradona landar i Sverige"

?

och????

Hört på radionyheterna: " Lärare som är intresserade av sitt arbete och visar det når bättre resultat. Det räcker alltså inte att bara vara utbildad. Detta enl. en undersökning av Skolverket."

Jaha

Är det nytt och förvånande?

11 september

Ungefär detta talade vi om på lektionerna , mina åttondeklassare och jag.
De lever väldigt mycket här och nu, men kan resonera om/när de ges möjlighet.


11 september

Twin Towers, Pentagon
chock
sorg
al-quaida mot USA,
religion mot kapitalism/konsumtion
islam mot kristendom och judendom,
makt över människor,

rädsla – förlamande, avskärmande,
hämnd
Irakkriget
oskyldiga
spekulation och rykten
skuld

rädsla
manifestation
nationell sorg
hämnd

tar det slut?




Anna Lind
Olof Palme
konspiration
sorg
massmedia
straff
ältande

nationellt trauma ?
- nja

10 september, 2006

På spaning 2

Är det sensommar eller höst? Tja, det är väl en fråga om inställning som tex om man vissa dagar är halvsjuk eller halvfrisk. Jag gillar verkligen pelargoner och de ska vara rosa.
Annars är blåklockor mina absoluta vilda favoriter.
En färgkavalkad, som definitivt säger höst.

Detaljer i framkanten är fint, det blir ett djup i bilden, men då har
kameran ibland svårt med fokus. Höstkänning.

Idag...

...trädgårdsarbete med hundassistans.
Vet ni hur många tänkbara bollar det finns i en trädgård?
Lika många som de ihopkrattade äpplena.
Jag krattar, hundarna hämtar - ifrån högarna!
Om jag ändå kunde lära dem att det är tvärtom som gäller.

09 september, 2006

Vikarien

Oj vad dåligt jag mår när jag ser detta!

På spaning 1 ( klicka på bilden)

De svartvita smyger. Man måste vara på sin vakt.
Nej, jag har inte drabbats av något, men hunden A, Lejonkungen, får ständiga bevis på att de är farliga.

07 september, 2006

Jiippiii!

Eftermiddagens och kvällens program : Skolresa till Liseberg med drygt 75 åttondeklassare!

06 september, 2006

På promenad med Lejonkungen

Han är stor och stark, med väldigt man och rödbrun päls.
Han går vaksamt på vägen framför mig,
spanar framåt,
lyssnar in i skogen,
tittar på mig. Ögonen säger "Var lugn, jag är med."
Vi närmar oss den stora farliga svartvita flocken.
Han sänker huvudet och smyger smidigt.
Kroppen sträcks ut och till slut ligger han spänd på vägen, svansen slår lite.
De stora djuren närmar sig.
Han vädrar.
De vädrar ljudligt.
Finns det fler?
Hans öron fladdrar och nosen höjs.

Oj!, där på andra sidan vägen kommer en flock vilddjur till.

Han tittar på mig.
"Vi lämnar det här, eller?"

Så vi vänder kvigorna ryggen
och går hem igen,

som om inget hänt.

05 september, 2006

HUR

ska man få ordning på text och bild? VARFÖR ser det olika ut när jag skriver och när inlägget publiceras? Kan någon berätta?

03 september, 2006

Lite utförligare........

Korsika, tre gånger så stort som Gotland 260 000 invånare . Ön är indelad i två provinser med varsin huvudort. Vi bodde söder om, Bastia 40 000 invånare. Bastia och dess invånare såg jag bara till och från flygplatsen. Inte så mycket att orda om alltså. "Normal" fransk stad med vild parkering.
Första vandringen gick en bit utmed "pekfingret". Vakttornet är från den turen.
Ser man på den här kartan kan man tro att Korsika är ganska platt, men nej det är nästan bara berg. 20 toppar över 2000 meter sägs det. Jag vandrade, klättrade inte.










Besökte Bonofacio, staden allra längst söderut, en dag.
Otrolig vackert, kändes lite som en filmkuliss. Många turister i det pittoreska.
Detta kort var den vackraste gatan jag hittade. De är inte mycket för utsmyckningar och blommor, korsikanerna. Det lär bero på att husen taxeras efter utseende, hmm, undrar jag.


















Bonofacio är en väldigt gammal stad byggd på en kalkklippa. Idag bor 2000 personer här och 80 % av dem i Gamla stan Precis som i Stockholm och i Visby är husen byggda på höjden och med gaveln utåt. Undrar mycket hur det ser ut inne i husen.
En del byggnader hängde liksom på klippkanten. Jag skulle, trots utsikten, inte vilja bo där.




















Korsikas sydspets. I fjärran skymtar Sardinen.






























Trappan upp till / ned från Gamla stan. Här trillade jag , så klart...
















Hamnen i Bonofacio. Här gjorde sig småbåtar inte besvär.
Vilka båtar det finns till dem som har råd!














En något enklare farkost på stranden invid hotellet.
Alldeles i närheten låg en sportcampingplats.
Mycket av turismen på Korsika kretsar kring rätt så äventyrliga aktiviteter förstod jag.














Stränderna är inte anpassade till massturism, skönt.
De strandbitar som finns är ganska steniga och väldigt allmänna.














Bergigt är det och mycket gående uppför och utför,
men fantastiska vyer och en häftig känsla när man faktiskt vandrar bland molnen.
Korsika var förhållandevis grönt, det regnar rätt mycket inåt bergen. På de odlingar som fanns hann jag förutom redan skörad säd ( ja, jag såg att det var skördat), se stora
mörka vindruvor, citrusfrukter och kiwi.
Jag såg det från bussen så det blev aldrig möjligt att ta kort.
Annars är korsikanerna stolta över sin vilda vegetation med många , verkligen många örter. Några som jag inte tålde, tur att det finns Clarityn. Kastanjer är en annan råvara som man tex kan göra marmelad eller öl av.












Hoppsan, riktig skolvarning på detta inlägget!

En liten aptitretare...

Hemma i hösten

Och så då blev det strumpdags!