Utveckling
av mig själv
och allt möjligt annat i min omgivning.
Det tror jag är mina luddiga stora mål.
På vägen mot dem försöker jag tänka realistiskt (hrmm?, tänker nära och kära)
och göra om de stora målen till fler mindre.
Jag tycker att det är realistiskt det jag tänker.
Att sedan inte alla andra tycker som jag,
är ett problem :)
Det är svårt att nå mål, stora som små,
när inte alla ror åt samma håll.
Det är ju det som är utmaningen hävdar en del.
Jo, kanske, men ibland känns det bara hopplöst.
Veckan som kommer känns som en sådan hopplös vecka redan på förhand.
Möten , förhandlingar och skär som bör undvikas,
så att vi inte går på grund,
däremellan ska jag också arbeta.
Det är tur, för just det konkreta och handgripliga arbetet
(nej, jag drar inte eleverna i öronen) är mina guldkorn i yrkeslivet.
Vi ska snart köra igång mitt favorittema, så det kommer att bli kul.
Om det berättar jag senare.
Söndagkväll och jag anar redan att jag kommer att vara
frustrerad innan veckan ens nått onsdag.
Jag vet att jag ofta tänker
att jag borde ha små saker att se framemot
för att det ska skymta något litet ljus i tunneln.
Ett litet ljus har jag: Molieres Den inbillade sjuke
nästa söndagkväll tillsammans med yngsta dottern
Förslag på fler ljus?
Jag tror att jag kan behöva många denna vår.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag känner ungefär som du. Har massor att göra... men anstränger mig för att ta en sak i taget. Skjuter upp det som går (jo, en del går - som att skriva målbeskrivningar och sånt...) Men måste sno mig med en del.
Känns lite för mycket i såna lägen att vara borta en hel helg, fast samtidigt var det jätteskönt att vara långt ifrån ett tangentbord.
Jag har också en massa saker som ska ske, nästan samtidigt. Försöker ta en dag i taget, annars blir jag alldeles för frustrerad. Men, ibland behöver man bara vara, göra något som känns kravlöst. Teater låter som en klok sak att ägna några timmar åt!
Bloggblad och Eva: det är ju, precis som ni skriver, det enda rätta att ta en sak i taget. Just mer kan man inte göra.
Skicka en kommentar