Vardag igen och en massa som måste fixas. Dagen och dagsljuset med den, försvann innan jag hann blinka. Därför blev det en promenad i gatlyktornas sken i går kväll. Väldigt trevligt var det. Äldsta dottern var med. Hon som är född i kommunen, men kan stan väldigt dåligt. Fick med mig lilla kameran . Bildkvalitén är sisådär, men jag släpar inte runt ett stativ när jag ska promenera.
Mitt stan ligger kyrkan. Det är är bra att utgå från den. Det är ju rätt platt här så den syns.
Här bodde vi ,på nedervåningen, för 24 år sedan. Gammalt hus, stora rum och högt i tak.
När vi på avstånd passerade detta frågade dottern: Är det en kyrka? Men nej, ett nybyggt hus.
Fjärde kortet på "glittret" blev ok.
Som sagt kyrkan syns överallt.
Sådana här hus gör att jag ibland överväger en flytt in till stan.
Tillbaka vid målet, som eg. är bilen och inte kyrkan. 7 km i snålblåsten blev det.
13 kommentarer:
Men åh, vilken mysig stadsvandring vi fick här! Jag går ju själv för det mesta i mörker. Nu är det ju mörkt både morgon och kväll. Man hinner aldrig fånga det lilla dagsljuset som finns tycker jag.
Vekligen vackra gamla hus och det huset ni bodde i är ju sååå fint. Funderar ni på att flytta in till stan igen?
JA!! Jag håller med L-girl!! Vilken mysig stadsvandring vi fick här!
Så roligt att följa med på den. Kyrkan är MAFFIG!!! Och dom gamla husen är bara så fina, så jag förstår att du ibland leker med tanken på att flytta in till stan.
Mysigt med kvällspromenad! Och jag tycke mig kan ana snö på marken också. About time!!!
Londingirl: Det är en liten mysig stad, men flytt nä, jag tror inte det. Det är bara jag längtar av och till allra mest i november och februari som är två trista månader ute på landet.
Annika: Visst är det lite vinter, det förhöjer mysfaktorn, men det var bra halt på gatorna i stan
Wow, vad strongt att gå så långt - när man inte måste. Fast måste är en definitonsfråga, inser jag just.:-)
Jag är väldigt förtjust i att gå i mörkret, helst när det är snö, som dämpar alla ljud. Var ute med sonen mitt i natten (iklädd nattskjorta och jacka)och vi hade det hur mysigt som helst. "Det här skulle jag aldrig få för pappa!Men du är ju så barnslig mamma..." Här har han skrivit litet om det:
http://gameboylover.blogspot.com/2008/01/mitt-i-natten-och-snn.html
och pappan kallar oss bohemiska...
Ibland skriver du så ruskigt likt mina tankar och funderingar. Som den här gången: att vissa månader är det pest att bo på landet och man kan tänka sig stan - om man får bo i ett sådant hus som du fotograferade.
... och efter ett tag "går det över" och man inser att man faktiskt är en "lantis"!
Vilken vacker kvällsvandring.
Skönt att slippa vara ensam i mörkret, även om det fanns en hel del belysning med på bilderna.
Håller med om det nybyggda huset, det var extrema lampor...
Mysigt att gå i stan på kvällen... Jag har gett upp om att "gå" mina promenader i stan... Risken att jag går vilse är överhängande... Strandpromenaden får det bli, 5 km till Lindesnäs, 5 km hem... Raka vägen inget krux... =)
Härligt att gå en promenad och det ser ut som om ni hade en trevlig sådan! Kul att få följa med :-)
Men oj vad jag blir nyfiken på vilken kyrka och stad det är! Ja det är härligt att gå i stan på vintern, sen vi flyttade tillstan från landet går jag gärna ut på kvällen. På landet var det inte kul att promenera i mörkret.
Amber: Måste och måste... jag har väl bestämt mig. Läste hos sonen om promenaden i snön, det blir ett mysigt minne när han blir äldre.
hedgren: :) Man kan ju inte få allt, men visst är jag en lantis.
Linda: Det är så mörkt här när det är mörkt, så gatlyktor är är föredra den här årstiden.
Leina: Jag har också sådan rundor där jag går fram och tillbaka, om de nu kan kallas rundor...
Lite trött blir jag på dem av och till. Du får väl ge dig ut på promenader med en stadskarta i handen.
Tina: Det var jättemysigt, men kallt.
Eva: Det blev akut databehov, så jag fick flytta på mig...Visst är det mysigt med kvällspromenader i stan.
Om du går till inlägget om fyrverkerier (den 30:e)så finns det en länk. Jag har mina skäl till att inte hamna på någon karta...
Promenader i kvällningen är som balsam för själen, när det mesta är tyst, och man bara kan fantisera om vad som händer inne i de upplysta husen.
Skicka en kommentar