Varför känner jag mig alltid dränerad på energi så fort det är måndag?Jag gillar mitt jobb.
Faktiskt så gör jag det.
Mycket.
Jag tror inte att jag är ensam,
så därför skulle jag gärna vilja höra om någon annan
har några idéer om varför det blir så.
(Apropå förra inlägget: Just nu är det i tankarna redan fredag
och vi är på väg söderut för en snabbvisit i Malmö. )
10 kommentarer:
Jag har tänkt på dig idag.
Hoppades att det inte skulle vara alltför tungt.
Jag vet precis vad du menar med den där borttappade orken.
Jag har inget svar...
Lova att vinka när ni är nere!
Jag kommer att vara i Malmö hela helgen eftersom vi ska se inomhus-SM i friidrott.
Kan det rent av vara så att måndagsenergin redan är förbrukad eftersom tankarna sysslar med fredagen?
Jag tror att det är för att man lider av jetlag på måndagar. Skulle man ha samma sovrutiner på helgerna som i veckan skulle man inte känna sig så trött.
Och så är det ju det där som jag skrev om, att leva här och NU. Det är en sådan svår konst eftersom vi alltid är på väg i tankarna, längre fram, hela tiden...
Men måndagar är kämpiga, det är ju naturligt att längta till helgen. men det gäller att se guldkornen, altid.
ALLTID menar jag ju...suck :-)
Jag gillar också mitt jobb - fast jag gillar friheten ännu mer...
Men de två år då jag var tjl - då saknade jag den ordnade tillvaron med fasta rutiner, även om jag njöt av friheten. Så jag brukar tänka på vad jag saknade när jag gnölar över att jag måste till jobbet...
5 dagar kvar....
Lindalotta: Jag har några tankar kring varför, men det får bli ett eget inlägg. Nu har jag klarat av både måndag och tisdag, värsta dagen i veckan, så det känns bättre.
Klart jag vinkar! Åh, friidrott , det skulle jag vilja se.
Lilla B: Kan ju vara så, men jag tror mer att resan söderöver fungerar som en morot. Jag bekymrar mig inte nämnvärt över resan (42 mil !) eller packningen.
Matilda: Där tror jag att du pekar på något viktigt. Omstart varje måndag, det kostar.
Annika: Det är nog det krockar för min del. Jag vill leva i nuet, men jobbet och livet allt emellanåt kräver ordentlig framförhållning.
Bloggblad: Jo, så är det; jobbet ger struktur, lite ordning i tillvaron och en social samhörighet som är viktig, så jag tror inte att det för min del handlar om jobbet, utan mer om mitt förhållningssätt till bla jobbet och fritiden.
Lov är sköna :)
Jag minns hur det var att börja arbeta igen efter en ledighet, så tungt. Nu för tiden, när jag är min egen, känns det helt annorlunda. Och måndagar är jag alltid ledig så söndagsångesten infinner sig inte här. Å andra sidan jobbar jag alla lördagar. Hoppas det gick bra att återgå till arbetet (oj vad det lät högtravande:-)
Jag tror att det handlar om två skilda saker... Men fråga inte hur det hänger ihop!
Eva: jag kan tänka mig att det känns annorlunda. Undrar om jag skulle ha den diciplinen att vara min egen.
Hedgren: Mmm, det tror jag med, grunnar fortfarande, men jag tror att jag snart ringat in mitt problem. Återkommer i frågan.
Skicka en kommentar