Det är tröttande att bli stor kattfröken och vara ute hela dagarna. Det är mycket som man som katt måste ha kontroll på; fåglar av olika storlek och sorter, möss och inte minst hunden som kan dyka upp när som helst runt ett hörn.
Hunden är minst lika nyfiken på katten, som katten är på honom. De liksom smyger på varandra här inomhus. Just nu råder en viss rumsfördelning. Hunden förfogar över undervåningen och katten huserar där uppe. Det kommer nog gå bra, bara Barbro förstår att hon inte ska springa.
Det känns förresten lite fånigt att stå på trappan och locka på Barbro, men jag vänjer mig nog.
6 kommentarer:
Vilken gosig och ljuvlig bild på Barbro. Gillar namnet, förresten!!
Och jag förstår henne, jag skulle nog också springa fr din hund...Lite skrajsen för hundar som jag ju är...
Hoppas dom snart vänjer sig vid varandra!
Oj jag riktigt smälter när jag ser din bild. Jag verkligen älskar katter.
vilken fin bild på Barbro som är ett jättehäftigt namn på lilla kattfröken.
Såååå fin gose katt! Mår bra av din bild :-)...men det gissade du nog att jag skulle göra :-)
Jag minns när Carl Anton var här för många år sen och sjöng med oss, då berättade han om hunden som hette... vilken veckodag det nu var, hur avigt det kändes att stå och ropa Onsdag en måndag... eller om det var tvärtom.
Så det finns väl värre än Barbro... Bertil t.ex....
Alla: Hon är söt den lilla... jag försöker hitta alternativa namn, just nu heter hon Bebban.
Hellre Barbro än Bertil, helt klart :)
Skicka en kommentar