Stjärnorna tindrar alldeles särskilt extra i kväll.
Hunden och jag upplevde en fantastisk stjärnhimmel alldeles nyss,
när vi var ute sista vändan. (Hunden riktade väl sin uppmärksamhet mer mot marken, det måste jag tillstå)
Jag tror inte att jag ens såg så många stjärnor i den mörka Afrikanatten.
Det kanske är skillnad på norra och södra halvklotet...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
vid stugan där det inte finns någon belysning från nåt annat håll, känns det som om stjärnorna är väldigt, väldigt nära, man tom. höra norrskenet "sissa"
Trevlig Helg
Visst ser är natthimlen mer stjärnbeströdd ut från norra halvklotet. Så är det! Men fråga mig inte varför...
Jag kan känna likadant när vi är i Kivik och jag tittar på stjärnorna. Det är nästan en religiös känsla...
Där är du ju igen!! KUL!!
Vad jag älskar stjärnhimlen!! Speciellt ute på landet där man verkligen kan SE den!!!
När jag läser det här längtar jag ut till ön och de där stjärnklara nätterna utan annat ljus runtomkring som stör.
Ullamona, Milda: Jg förstår precis. Det känns verkligen som om man är en del av universum.
Matilda: Vad bra! Då var det alltså så.
Annika: Jag har så att hålla mig härifrån:) Finns rätt många måsten kvar. Stjärnhimlar är en av förmånerna att bo vid vägens slut.
Londongirl: Hoppas då att då får se en sådan nu i helgen.
Jag längtar efter stjärnnätter... men eftersom jag inte törs gå ut i skogen bredvid stan själv, och maken avskyr att gå i onödan - han joggar när han motionerar - och eftersom grannen envisas med att ha sin flaggstångsstrålkastarknopp tänd till kl 00, så blir det inte ofta numera...
Skicka en kommentar