Imorse blev jag av olika skäl sen tjugo minuter och de minuterna har jag jagat hela dagen. Hur jag än sprang, hann jag inte i kapp förrän kanske mot slutet av arbetsdagen. Märkligt hur mycket ynka tjugo minuter betyder.När jag hamnar i sådana situationer krånglar allt; bilköer, kopiatorn osv. (Just krånglade kopiatorer på skolor är värt ett alldeles eget inlägg, kommer kanske ett sådant någon gång). Jag småspringer mellan allt som ska klaffa och försöker göra flera saker samtidigt. Kan tänka mig att jag gör ett flaxigt intryck, när jag rusar från punkt ett till punkt två helst via punkterna tre och fyra, för att spara tid.
Nåja, nu är den delen av dagen över och hela familjen har fått middag, då återstår bara resten; det där arbetet som gör att människor i allmänhet inte vill bli lärare.
Den här veckan har vi båda döttrarna hemma och det ska jag njuta av. Den äldsta far tillbaka till Malmö på söndag och den yngsta åker förmodligen redan på måndag till London för att jobba.
Ha en fin vecka i vårt avlånga land !
7 kommentarer:
Hm... Känner igen det där! Så gott att ha döttrarna hemma! Vår påskgäst har återvänt till Malmö för att tenta och far sen till Paris på mini-semster! Ja, di barna...
Bekant fenomen. Även om jag kommer en timme tidigare till jobbet så yr jag omkring, ibland. För mig kanske det handlar om annat :-)
Hedgren: Det är ju så det ska vara, men det är tomt..
cs: Första dagen efter en ledighet är alltid värst oavsett vad som inträffat på morgonen. Nu är jag redan halvvägs på väg mot nästa helg, så det ska nog gå bra den här veckan också.
Vissa dagar är liksom bara "körda" från början, och sen fortsätter dom på samma tema---Allt kör ihop sig. Murphy's Law.
Nu är det eftermiddag hos dig så det kanske har lugnat sig lite, hoppas det.
Ett tips: lägg en lapp på arbetsbordet att sätta dig ner, räkna till femtio, se ut genom fönstret och njut av utsiketen -vad den än visar samt ta ett beslut att inte stressa runt och knappt göra något :)
Hur det än är har man alltid jobb att göra, inom vissa yrken: jobbet blir aldrig klart. Det fylls hela tiden på med nya uppgifter och det händer alltid något.
Så där kan jag känna de få (peppar, peppar) gånger jag har försovit mig.
Man stressar som en gnu och det enda som händer är att jag blir ännu mer efter :)
Hoppas resten av veckan flyter på.
Inkan: : Kloka tankar, för visst är det så att inte något blir bättre under stress.Jag antar att det också är vist att inte ha ett för tajt dagsschema :)
Annika: Så kändes det definitvt i tisdags. Det var hoppas jag en enstaka händelse.
Linda: Försova sig är hemskt, nu var det inte så i tisdags, men stressigt var det. Onsdagen var OK, nu är det bara torsdag och fredag kvar:)
Skicka en kommentar