Kvällspromenaderna är guld värda. Vi går med kamera och hund, vilket innebär att en av oss alltid kommer på efterkälken. Det ser nog roligt ut om man betraktar det på avstånd.
När jag går hinner jag verkligen uppleva naturen. I går såg jag mina första tussilago på nära håll. Jag har ju noterat att de finns i dikeskanterna, när jag svischar förbi. Att de nästan skulle vara överblommade innan jag hann med, är allt lite trist.
Med kameran i handen blir upplevelsefokus något annorlunda. Jag hade aldrig kikat närmare på flygplanet eller ens kommit ihåg det, om jag inte hade tagit kortet.
Att gå en sväng är det allra bästa sättet att orka hålla näsan ovanför vattenytan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar