Det känns lite lättare nu

Solsken,
trädgårdsarbete
och
en hel timma extra i natt!


Uppdatering
 Och alla rätt på orddelen av högskoleprovet! 
Den verbala delen är förmodligen den enda del jag klarar hyfsat.

Vattenblänk

Foto: Hanna

Jag gillar vattenblänk och solsken. Idag skiner solen och livet känns genast bättre.
Lite skrämmande är att det efterlängtade sommarlovet börjat och att jag vet att det försvinner i en väldig hast. Det är en trixig balansgång det där att varva ner, njuta långsamhetens lov och ändå känna sig nöjd med ledigheten när höstterminen börjar. Nu ska jag jobba på måndag också, men sedan tar jag av mig klockan.

Idag nästan som en födelsedag

Nä, jag fyller inte år, men det känns ändå som det är värt att fira att jag gjorde min sista strålbehandling för precis ett år sedan.

Det är inte så att livet och kroppen alltid känns toppen nu, men perspektivet är annorlunda, så jag tar det med jämnmod.

Det regnar inte och solen visar sig då och då. Det känns bra och jag tar det som ett tecken.

Tjugotredje juli

Jag har verkligen vant mig vid att vara ledig. Att morgonstund har guld i mund är något jag numera sällan upplever. Jag får med andra ord väldigt lite gjort och det har jag en väldigt kluven inställning till. Semester är ju till för återhämtning, men sedan är det ju de där projekten jag har i huvudet. Inga måsten utan bara skulle vilja... Nu lider mina veckor här vid kusten mot sitt slut, så det finns nog plats för ett eller annat mindre projekt när jag kommer hem. Hur ljuvligt det än är här, så längtar jag allt lite hem, allra mest efter maken, men också efter katter, hundar, min säng, badrummet, diskmaskinen och tvättmaskinen.

Jag har läst två böcker under tiden här, får trots lunken ingen läsro. Återkommer med korta omdömen, för nu ska jag faktiskt ta en längre promenad. Promenerandet som faktiskt var ett sommarlovsmåste har fått ligga lite nere pga ett trist och envist skoskav på hälen. Just nu är det väldigt lagom väder, dryga tjugo grader och lite molnigt.


Ps: De divergerande datumangivelserna beror på att jag sparade ner bilder på bloggen på en annan dator. Här på kusten har jag bara en litenliten dator, där bildbehandlingsprogram saknas.

November

Ny månad och återgång till det gamla livet, om det nu finns...

Jag har under den här veckan insett att jag just andats ut och stängt av autopiloten.

Det är så jag fungerar, när jag ställs inför något svårt. Jag tar ett djupt andetag och kopplar på autopiloten, som gör att jag fungerar mer fokuserat än vanligt. Så klart kommer verkligheten i fatt mig och det tror jag att jag tvingade mig till nu i veckan.

I mer än ett år har jag fungerat så. I huvudet känns det förvirrat och rörigt och inte lika tyst som tidigare. Det är väl så att de tankar och känslor jag trängt undan, ska fram i ljuset. Jag ska syna trollen och gå vidare, det har jag bestämt. Hur vet jag inte och jag tror inte att det i det hela stora kommer innebära några stora förändringar. De finns nog mer på det mentala planet. Att kroppen tagit stryk och inte riktigt fungerar som förr, är också svårt att vänja sig vid och jag är inte säker på att jag tänker vänja mig vid det heller.

Den här helgen har gett oss härhemma ännu en erfarenhet. Sjuk dotter, svininfluensa , jodå den finns, på väg i ambulans till sjukhus många mil bort. Ambulans... det verkar värre än vad det var, men i Skåne har man inte bestämt hur smittade ska transporteras så det blev ambulans. En natt på infektion och sedan hem idag med en annan medicin som ska se till att inget tillstöter i luftvägarna. Det känns bra att hon är kontrollerad, men vad fruktansvärt hjälplös man känner sig när ens yngsta ligger väldigt sjuk i Båstad.

Med detta i bagaget tar jag mig an en av årets svåraste månader och det kommer gå fint, för jag andas normalt igen :)

Semester

sol
värme
långsamt tempo
björnbär som mognar
tid
promenader
hundlek
bokläsning (jo, faktiskt)
mörka augustikvällar

Jo, det känns som om jag laddar batterierna för fullt.

Hur märks det att resan lider mot sitt slut?

Jag har varit på jobbet två gånger sista veckan.

Jag tänker i termer som jag borde nog.

Snart, väldigt snart kommer jag att tänka jag måste,

men jag börjar inte jobba förrän den 1:a september

Så jag tror att måstena får vänta ett tag.

Idag tar vi det lite lugnt

Mot södern!

Jag hoppas på några värmande solstrålar.

12 mars

Idag skulle min pappa fyllt 75 år.
Nu blev det inte så. Han hann precis fylla 65.
Han fattas mig, att det gått tio år hjälper inte.



********************************************

I eftermiddags åkte jag till jobbet (lönesamtal),
var där i 2½ timma och var helt slut när jag kom hem.
Gerda och jag har sovit under hela Antikrundan, så nu ger jag mig.
Fortsättningsvis ska jag gå här hemma och såsa.
Problemet är bara att det är så tråkigt.

I går

Glada, lyckliga och uppspelta, så känns det efter att ha sett En föreställning.
Vi var trötta, mycket trötta, när vi gav oss iväg i mörkret efter en stressig dag och vi vände hemåt efter två och en halv timma betydligt lättare till sinnes.

Jag tror att Peter Carlsson och Blå Grodorna ska upplevas på plats. Vi får ta del av spelglädje och berättarglädje. Den eventuella röda tråden i programmet skulle kunna var Evert Taube och vi fick höra den bästa versionen av Fritjof Anderssons paradmarsch jag någonsin hört. Vid närmare eftertanke tror jag nog att det är Peter Carlsson som är den röda tråden. Inte så att han tar plats på de andras bekostnad, men han bär föreställningen, eftersom det finurliga berättandet är fantastiskt. Jag anar en svärta där bakom krumsprången.

Musiken är blandad, många kända låtar, men på eget sätt eller med egen text. Det här var bara så bra, att jag lätt hade kunnat se en föreställning till i dag.

Har ni chansen att se dem, ta den!

Kompisar

Efter en hel dag ute i dimman, är det skönt med en soffa.

Jag har själv sovit en timma här på eftermiddagen.

Äntligen!

Jag klarade att ta mig fram till lovet. Det trodde jag inte för någon vecka sedan. Nu är det bara denna dagen kvar, sedan ska jag sova länge på mornarna. I alla fall till klockan halv nio. Det är ganska länge med mina mått mätt.
Jag undrar om jag kan ta mig till jobbet i tid idag. Det har blåst alldeles väldigt mycket i natt och det händer ju att träd blåser ner över vägen. Det visar sig när jag ger mig av ut i mörkret om en tio minuter. Ja, just det! Det ju den här helgen vi vrider tillbaka klockan. Åh, jag har mycket att se fram emot :)

Trevlig fredag alla trötta och pigga människor!

Speedad skymningpromenad

Att gå ut med en mycket hungrig hund går fort, väldigt fort. I kväll har vi klarat av den vanliga rundan i värsta powerwalktakten. Nytt rekord, det är jag helt säker på.
Vi brukar ta det lite lugnt, hunden och jag. Han sniffar runt, det har hänt mycket på rundan sedan sist och jag filosoferar över dagen och morgondagen.
Så var det inte idag. Jag gjorde misstaget att hälla upp hans mat innan vi gick och med den bilden på näthinnan och doften i nosen, så var målsättningen klar: Hem, så fort som möjligt!
Vid närmare eftertanke så är det kanske så jag ska göra, om jag nu ska tänka på pulshöjande motion. Nu har det värsta röda i ansiktet lagt sig, men jag kommer garanterat känna av det i morgon.
Även om jag inte hann filosofera särskilt mycket, utan fick koncentrera mig på var jag satte fötterna, lade jag ändå märke till hur tyst, verkligen tyst, det är i skogen om hösten. Det var nästan lite otäckt. Jag tycker allt att det är lite obehagligt att gå där i nästan mörker.

Nä, åter till plikten...skolböckerna.

PS: Det finns fortfarande blåklockor som blommar. Dem hann jag se.

Surprise

Nu ska jag faktiskt unna mig sju timmars sömn.

Min knopp och kropp kommer att bli så överraskade.

Pingstafton 2008

Det var verkligen en dag att bli hänryckt av; varmt, knappt en vindpust och ett alldeles speciellt blått ljus.

Fem timmar vid havet gav mig ork att ta mig an nästa vecka. Under dessa timmar hann jag klippa gräsmattan, gå en liten promenad och bara njuta i solen. Det var verkligen varmt, 27 grader på eftermiddagen, så i dag är mina axlar och min nacke vackert röda.

Idag väntar trädgården här hemma och alla skolmåsten. De hopar sig igen...

Ytterligare en helg

Just den här solen fräste till i Kattegatt i torsdagskväll precis när vi städat klart.

Det är rofullt att bara få vara vid havet. Det senaste dagarna har inneburit återhämtning och lite större förhoppningar om vår framtid.


Jag lyssnade på ett föredrag i fredags som gav mig lite mer tro på vår framtid, klimatet till trots. Föreläsaren skall snart dokterera på klimatfrågor och talade så att vi alla begrep. Visst ser det mörkt ut, men det finns nog en framtid. Om det är politiker eller marknadens aktörer som ska påverkas var doktranden och meterologen(se nedan) oense om. Strunt samma tänkte jag, om alla påverkas , tar ställning och agerar i rätt riktning kan det bli resultat.

Resten av helgen gick i långsamhetens tecken. Maken hade gjort det mesta i trädgården, när jag var på kurs . Jag har lagat ett mål mat, diskat för hand (det är vilsamt) några gånger och lite förstrött bläddrat i den nya VI- tidningen. Jag har tänkt på rättningar en gång (men nu är de väldigt påträngande) och hela tiden önskat att jag skulle vara ledig minst en vecka.

Lördageftermiddag kröntes med trevligt besök av Elisabet och pensionatsföreståndaren.

Detta är helgen då våren verkligen kom. Björkarna måste ha slagit ut på natten mellan lördag och söndag. Vitsippsmattorna längs vägarna är bedårande och här hemma har det verkligen vuxit i rabatterna. Scillan och vitsipporna i besån sjunger på sista versen, samtidigt som fler gullvivor blommar och jag såg också några förgätmig i i skydd av jasminbusken. SMHI:s prognos ser lovande ut och det känns verkligen som om de goda dagarna fortsätter.

Det blir barfota i sandalerna hela veckan :)

Helgkänsla

vaknar tidigt
solen i ögonen
glömt rullgardinen
yoghurt och hallon
skånerost
frostig gräsmatta
skatorna bygger nytt bo
ivrigt hundtramp
Är du klar nån gång då?
bitig, frisk luft
morgonkonsert i träden
rådjursspaning,
alltså hunden, inte jag
mera skånerost
hungrig katt
tittar på stryktvätten
längtar till klockan tre
Londondottern anländer hem

och vårkänslor
några innanfönster är borta
härligt att kunna vädra igen

och
gräsmattan är klippt!

Segt

Är så trött att det känns som om min hjärna är inbäddad i vadd.

Återkommer när både jag och hjärnkontoret är i form igen.

Här gläder jag ingen med mitt gnäll.

Hålla näsan ovanför vattenytan

Kvällspromenaderna är guld värda. Vi går med kamera och hund, vilket innebär att en av oss alltid kommer på efterkälken. Det ser nog roligt ut om man betraktar det på avstånd.
När jag går hinner jag verkligen uppleva naturen. I går såg jag mina första tussilago på nära håll. Jag har ju noterat att de finns i dikeskanterna, när jag svischar förbi. Att de nästan skulle vara överblommade innan jag hann med, är allt lite trist.
Med kameran i handen blir upplevelsefokus något annorlunda. Jag hade aldrig kikat närmare på flygplanet eller ens kommit ihåg det, om jag inte hade tagit kortet.

Att gå en sväng är det allra bästa sättet att orka hålla näsan ovanför vattenytan.