Vi för ett viktigt samtal ,hunden och jag, om livets orättvisor.
- Men varför får inte jag ligga i sängen? Barbro,katten, får ju...
- Det är en rätt så stor skillnad på katt och hund.
- Vad då?
- Du väger ju drygt 35 kilo och Barbro är mycket mindre.
- Jag förstår inte problemet. Jag tar inte mycket plats. Titta här! Nu tar jag ingen plats alls i sängen.
- GÅ NER!!! Du kan inte ligga på mig!
- Jag vill också kunna gå och komma som jag vill.
- In your dreams...Du gillar rådjur och älgar alldeles för mycket för att det ska vara tänkbart.
- Men Barbro får ju! Hon gillar ju möss och fåglar!
- Det är skillnad det.
- Älgar och rådjur eller möss och fåglar? Djur som djur...
- Eh... livet är inte rättvist, så är det bara...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag förstår hunden, till fullo!
Jag hade också velat vara katt. Det verkar så mycket enklare och framför allt, friare.
Men jag är övertygad om att vovven har det väldigt bra ändå, även om det inte finns plats i sängen :)
Han har det nog bra trots att han inte får ligga i sängen eller soffan, men visst är en katts liv friare i de flesta fall.
När vi hade stooor hund var det inte tal om att den låg och sov i vår säng. Men han som var en Briardkille tyckte inte att det var bekvämt heller. Jag tror han tyckte det var för trångt helt enkelt.
Så kom Roxy in i vårt liv och hon gör som hennes bästa kompis gör (lillkissen Tiffany)
På något sätt så samsas de med varandra om utrymmet och jag har gett upp!
Trodde aldrig jag skulle ha en hund i sängen....men så har det blivit. Jag är glad att hon älskar att bada och bli duschad i alla fall. ;-)
Hälsa till Barbro att "jag vet att solen går upp för vår skull"
Jam jam från Simon katt (jag är en mycket vacker vit norsk skogskatthanne)
:-)! Och jag har ibland tre STORA katter i sängen. Dom väger minst 5 kilo var! Det blir trångt det.
Londongirl: Han är väldigt sällskapssjuk och lite avis på katten, men vill helst ligga där det är svalt.
Grus i sängen är ingen höjdare :) jag vet , har haft cockerspaniel.
Ullamona: Hälsningen framförd.
Tina: Kan tänka mig det... varmt också kan jag tro.
Skicka en kommentar