Hade jag nu trivts med detta, vore det ju inget problem, men det gör jag inte. Jag har bara så oändligt svårt att kravla mig över kanten upp ur hålet jag hamnat i. Jag hoppas att det bara är en liten grop.Jag inser att jag måste tvinga mig ur detta och funderar som bäst på hur. Jag har någon aning om att det handlar om rutiner och diciplin.
Återkommer här i bloggvärlden, när livet ter sig lite mer nyanserat och har en gnutta färg. Nej, jag är inte deprimerad, utan bara så innerligt trött på mig själv. Så återkomsten kanske sker redan i morgon. Jag har för mycket tid, så är det. Jag skulle aldrig aldrig klara att vara långtidssjukskriven eller arbetslös. Det har jag insett under detta lov.
10 kommentarer:
Men njut för sjutton! Det är ju NU den verkliga vilan kommer, när sommarkoman inträder. Jag längtar såååå efter det tillståndet, fast jag varit ledig i flera veckor har jag inte känt av Stora Vilan än. Tyvärr. Men jag hoppas... den där känslan att tiden står still och inget händer, och man inte har lust med nåt,den är underbar.
Låt livet komma som det är, ta dagen som den kommer, utan krav...*kram*
Måste återgå till vardagen redan på måndag! och längtar redan efter nästa ledighet och då hoppas jag att jag hinner med att komma till det stadiet då jag har för mycket ledighet!
Håller med tidigare kloka kommentarer: var rädd om dig och gör saker som får dig att må bra - i din takt!
Hoppas du kan och känner att du kan vara i det tillståndet. Kanske du behöver det?
Men, åh, vad jag känner igen mig! Jag tror, precis som du, att det har med rutiner att göra, brist på sådana. En kort period, javisst - men 8 veckor känns som ett straff ibland. Man längtar efter lov, man blir ju väldigt sliten i vårt arbete, och efter ett tag har man myror i brallan eller bara ett enda stort ingenting som breder ut sig.
Förra sommaren hade jag hårda regler - inte uppe och läsa halva natten mer än en gång i veckan, alltså inte, mer eller mindre, vända på dygnet hela sommaren. Upp senast halv tio, träna två gånger i veckan och planera de aktiviteter jag skulle göra eftersom inget tenderar att bli gjort annars. Man har ju hela sommaren på sig... Med aktiviteter menar jag större saker, som att måla fönsterbågar t ex.
Skapa rutiner, falska små sådana, räcker bra bara man följer dem. Med falska menar jags sådant du egentligen, i vanliga fall, inte behöver rutiner för. Min hjärna blev i alla fall gladare och trodde att något var på gång. :-)
Hoppas du kommer ur det grå snart!
Hoppas färgen återkommer snart!
Själv brukar jag bli inspirerad när jag surfar ett tag på din blogg och njuter av dina bilder!
Jag känner igen mig så väl i det du skriver om den här sommaren. Just nu kan jag inte få något gjort. Har egentligen massor av små och större projekt men jag går på en låg växel.
Det är inte frågan om någon deppighet för mig heller.
Tror att jag behöver det och har bestämt mig för att inte stressa upp mig över allt som jag skulle vilja göra.
Har kommit hem från ön och ska försöka få till några dagar där ute snart igen. Det är så skönt för själen där ute vid havet...
Försök att njuta av sommaren och de små ögonblicken.
Hämta lite kraft och ork i det som gör att du mår bra.
Rätt var det är så kanske vi båda "drabbas" av den där energin och lusten att ta tag i det vi egentligen vill.
:-)
Massor av varma kramar till dig från
Lisbeth
här hos mig finns ett uttryck "man ska sitta och tomtitta" ta dagen som den kommer och njut av att inte ha några måsten. Naturligtvis är små rutiner bra att ha..att man kommer isäng i någorlunda tid och att man kliver upp på morgonen inte alltför sent (eller tidigt)
Hoppas att livsenergin snart kommer tillbaka till dig.
Stor Kram
Alla: Tack för alla era vänliga ord.
Amber beskriver känslan jag har väl, så jag jobbar på med rutiner och diciplin.
Skicka en kommentar