
Muttrade ilsket över alla köer på hemvägen och än mer när jag passerade stan.
Långa köer och väldigt makligt tempo på de flesta, i synnerhet i riktning mot biografen.
Inte ens då kom jag på det , inte förrän jag mötte två vita limousiner.
Himla bakvänt att köra limousin här med alla rondeller och gupp tänkte jag, precis innan poletten trillade ner. Världspremiären!
Det är ju idag, just nu!
Jag ville bara hem, förbi allt trafikstök, till mitt eget stök. Så inte en endaste kändis har jag skådat, får väl läsa om det i tidningarna i morgon. I staden satsas det
dock. Det är roligt att kommunen kan förknippas med annat än bara en schlagerkung.
På vägen hem från stan fick jag ligga i kö igen, efter saltbilen. Kön var flera hundra meter lång. Vi reagerar nog lite olika till mans vid åsynen av saltbilen. Jag märkte inte att det var halt, när jag svängde av från stora vägen.
(Jag märker väldigt sällan att det är halt...)Julstök här hemma innebär just stök. Väldigt stökigt är det och blir det, innan det blir fason på eländet. Jag är ju ingen större vän av städning och då får jag och resten av familjen, i detta fall maken, plikta vid sådana här helger.
Så tillbaka till skurhinken!