Tråkigt tröttsamt, tålamodet tryter

Jag förstår inte hur det är möjligt att bli så fruktansvärt trött av att inte göra någonting.
Jag blir skjutsad till stationen. Jag väntar en tio minuter till en kvart, är alltid ute i väldigt god tid...dessvärre.
Jag kliver på bussen, åker (sover) i en knapp timma,
kliver av, väntar på taxi en stund (alltifrån tre minuter till femton).
Åker taxi i nästan en timma, somnar ibland ... om det inte är en väldigt talträngd chaufför som kör.
Anländer till sjukhuset minst en halvtimma innan behandling ... väntar...
Strålning i 15 minuter, känns inget, men kan ge och har gett brännblåsor.
Väntar ytterligare en stund, stund är för klent, i ungefär två och en halv timma. Jag slår ihjäl tiden med att äta lunch i minst en timma. Det är svårt för en som alltid varit snabbast vid matbordet. Om, men bara OM vädret tillåter och det är sällan (jag har väl nämnt att sjukhuset ligger i Borås, som lär vara en av Sveriges mest nederbördstyngda städer, inget undantag från detta fenomen hittills) går jag en liten sväng, innan jag sätter mig ner igen och väntar på taxin och sedan påbörjas hela procerduren i omvänd ordning ( ombyte förnöjer sägs det).

Det lär vara nyttigt att ha det långsamt någon gång ibland, men tjugofem dagar på raken är att ta i.

Nu är det bara åtta kvar...

Visst tiden kan utnyttjas till annat, men handarbete är inte min grej. Läsa, jag hade tänkt så, men jag har adopterats av några äldre vänliga damer, så vi pratar om våra resp. sjukdomsresor, om de faktiska sjukresorna, om väder, om vad som står på löpsedlarna, om teveprogram, om var vi ska äta lunch och om vädret igen. Allt detta gör mig flera erfarenheter rikare, men också tröttare, för jag har insett att jag är väldigt dålig på att vänta.

Så slutgnällt....


I morgon ska solen skina, augusti börjar och vi kan lägga julis alla 187 mm regn bakom oss.
Väl mött i augusti!


Hoppsan! Upptäcker att det inte finns någon bild på sidan, utom de i kanten då. Det får jag åtgärda i morgon. Luktärtorna har börjat slå ut, får se om någon vill vara med på bild.

Lycka

Jag är vid havet
och
i morgon bär det av till Båstad.

Så har ännu en dag förflutit

Resa, idag med bil!
Behandling
Skoinköp i Skene
Två par vinterskor...
Lunchbuffé på restaurang
Hemfärd i ösregn, riktigt ösregn i flera timmar
Jag är glad att jag slapp köra,
men maken är riktigt trött.
I morgon har jag gjort hälften.

Söndagkväll, ännu ett pladderinlägg

Nu börjar livsandarna återvända, lagom till nästa veckas resande. Det är transportsträckorna som är knäckande. Nu är det bara 18 dagar kvar att orka, så det måste gå.

Annars har det varit fullspäckade dagar, kvällar och nätter med besök av äldsta dottern, litet ? (dryga 20 personer) familjekalas för yngsta dottern, nattjobb för make och knähund. Det har ju varit stora travtävlingar här i dagarna tre. Jag ska inte påstå att jag bidragit med så mycket, bara tårtorna, men det vill till att allt fungerar, tvätt och tork, mat vid olika tidpunkter, tillgång till bilar, skjutsningar och att få ihop det kan ibland kännas lite krångligt. Det har varit intensivt och roligt och det har faktiskt fungerat.
Nu har vi ett städat hus (tack Hanna), bara lite att stryka och rabatter att rensa. Våtarven firar triumfer i rabatterna. Varken strykning eller ogräs lär försvinna, så jag hoppas på en vecka med lite mer ork över på kvällarna och lite mer sol. Just nu vräker regnet ner. Jag har precis kört igång en lakanstvätt, rätt typiskt.
Jag hoppas också att det blir tid och ork över till fler besök i bloggvärlden. Jag har varit dålig på att läsa och kommentera på sistone. Hoppas ni alla får en fin söndagkväll med solsken och solnedgång. Det lär inte bli så här, men det kan ju inte regna överallt i landet.

Status

Trött och ont om tid...

Återkommer.

Sol ute! Ett svammelinlägg

Äntligen känns det som sommar igen. Det känns i hela kroppen.

Helgen avklarad och inte ett enda måsteprojekt är påbörjat. Jag lyckades få tiden att gå ändå.... och jag vet inte hur.

När jag kommer hem idag är det bara 22 dagar kvar... och på fredag bara 18!

Idag får hunden sina sista tabletter. Vi har då lyckats få i honom alla 100 (!) penicillintabletterna, utan att magen rasat ihop och det bästa är att han har inte visat några sjukdomstecken, så nu håller jag tummarna. På tal om hundar, så ska vi förmodligen hämta en tikvalp i början av augusti. Förmodligen... vi har inte varit och kikat på kullen än. Det kommer bli livat; två hundar och två katter.

Hoppsan! Tiden går och bussen mot B avgår snart!

Inlägg 1111 minsann!

Alternativ till väderdepp sökes

Det regnar och regnar... och humöret påverkas högst väsentligt.

Jag får nog dra igång något måsteprojekt och se till att jag slutför det (det är svårt).
Om jag nu kan få ordning på mina papper en gång för alla i ordentliga pärmar eller om jag klär om stolarna och kökssoffan, så skulle jag förmodligen känna mig nöjd och lite gladare.

Det känns så märkligt att jag ska deppa ihop över regn, när jag klarat att hålla humöret uppe under hela den tid som förflutit sedan chocken i oktober förra året.

Ja, jisses, vad trött jag blir på mig själv.


(Maken har dragit i gång ett måsteprojekt: Han sorterar bilder i mappar och för över till den nya hårddisken. Snart ska jag sortera tulpaner...)

Rosa och lila i rabatten

Regnet och blåsten går hårt åt blomstren och då är de inte lätta att fota heller,

i regnet och blåsten alltså...


*******************************

Jag är så glad, så glad! Yngsta dottern har kommit in på sitt förstahandsval.

Hon själv är nog mest chockad och har städat hela (1 rum) lägenheten i ren eufori.

-Men mamma, sa hon varnande, jag har inte tackat ja än...
Hon vet hur man håller sin mor på sträckbänken.

Trist rapport

42 mm regn senaste dygnet... och det regnar fortfarande.

Jag är glad att jag inte måste vara ute och att vi inte har någon källare.

I miniatyrbyn

Jag är faktiskt imponerad över att man bygger en hel by. Vem eller vilka man är, vet jag inte.

Vad ser ni?

Vad ser ni, när ni tittar på bilden nedan? Att det är hus , en gård, det kan vi vara överens om, men vad mera?
Svar kommer i kväll. Om man vinner något, så är det ÄRAN.

Sista lediga dagen

Solen skiner än så länge mellan molntussarna och det är något att vara tacksam över. Jag har förstått att det ska komma ännu mer regn. Vi har fått rätt mycket senaste veckan, så för min del räcker det nu.

Besöket på strålningsenheten renderade mig sex tatueringsprickar och några tuschstreck, som jag måste vara rädd om, åtminstone ända fram till fredag. Jag har lokaliserat biblioteket, så där kan jag tillbringa tiden, när jag väntar på bussen tillbaka. Skönt, för nu vet jag att jag kan få något annat ut av mitt nya "jobb" än bara transport och väntan.

Nu ska jag försöka få något vettigt gjort denna sista lediga dag, men allra först ska jag lista ut vad vi ska äta till middag. Detta eviga problem är verkligen ett i-lands problem.

Och rätt som det är

kommer det en rejäl regnskur.

Jag hade hoppats på ett effektivitetsryck, men icke.

Segt är ordet för dagen.

I morgon Borås och på torsdag börjar strålningen.

Möjligen kan det vara en bidragande orsak till handlingsförlamningen.

Just nu

22 grader, lite sol och då och då lite regn

rätt skönt

snart kanske hjärnan fungerar till fullo igen.

Glass är gott

Ja jillar inte jogubar!

Nähä, vad gillar du då?

Ja jillar tyggummi.

I går kväll efter regnet

Värsta skyfallet och lite hagel

Bild lånad från SMHI

var det i stan, faktiskt större i omfattning än dem jag upplevde i Uganda. Det lär ha kommit över 80 mm* på mindre än en timma. Jag satt i bilen utanför affären och väntade i 25 minuter, innan jag tyckte att jag överhuvudtaget kunde ge mig ut. Blixt och åska kom nästan samtidigt och det mullrade ordentligt mellan husen. Ett tak till en affärsbyggnad gav vika, viadukter och källare vattenfylldes och det blev l å n g a bilköer. Här hemma, sjutton kilometer från stan, hade det kommit 8 mm... lite mer lagom. Det har nog åskat här med för telefonen är utslagen och en propp hade löst ut pga överslag. Jag är glad att jag satt där i bilen under större delen av ovädret, för åska gillar jag inte. Nu är det mer rimlig temperatur ute, skönt.

* enl. en man som ringde in till lokalradion.

Det finns fler anledningar

till felskrivningar...

Ibland slinter jag på tangenterna och ibland har jag hjälp.

Just Skvallerbladet är intressant. Kan det vara alla bilder?

Lite besvärligt är det allt, helst vill Gerda ligga precis så här framför tangentbordet.

Barbro hyser inget intresse alls för cyberrymden.

Mat och sömn är prioriterade områden hos henne.