PAUS

Återkommer om en vecka eller så. Det är mycket nu, som han sa i Lorry, eller hur var det?

Det artar sig

förhoppningsvis blir hallen användbar till helgen igen.

För intresseklubbens noteringar

Jorå, jag målar fortfarande vitt, inte pärlspont längre, nu har jag avancerat vidare till dörrfoder.
Snart är det dags för tak- och golvlister. Jag vet verkligen hur man roar sig.

Sommar, sommar

Varma soliga dagar känns bra att ha med sig in i höstterminen.
Jag har kört fast i boken Eat, Pray and Love. Den är förmodligen bättre som film, men jag SKA läsa ut den.
Nu dags för gräsklippning. Jag tajmar det bra med 29 grader i skuggan... Jag har laddat i nästan två timmar. Tur att gräsmattan är liten.

Mellan hägg och syren

Visst är det den tiden nu och jag bockar av vårblommorna en efter en; gullviva, förgätmig ej och pärlhyacint har börjat blomma den här veckan.

Jag har förstått att Blogger krånglat på sistone, även om jag bara hunnit tänka på jobb och åter jobb. Jag har lyssnat på hälften av alla miljöredovisningar, bara dryga 35 kvar... Numera kan jag väldigt mycket om bl a vatten, mat  och energi.

Äntligen är det helg och andningspaus. Lyckan är stor här hemma då det visar sig att båda döttrarna kommit hem samtidigt.

Just nu spelar pianodottern det här:

Just nu

Här blåser det friskt och det har precis börjat snöa... Alldeles väldigt onödigt.

I Libyen flyr diktatorns styrkor och i Japan är miljön runt kärnkraftverken förgiftad av radioaktivitet.

Vad är då ett litet snöoväder?

Absolut ingenting.


***************************************************************

Maken är lycklig. Han har fyndat...
en vedkap.

Fortfarande grått

Trist väder, jag jobbar och rättar. Allt är mao som vanligt.  Jag känner mig snuvad på solen (rätt vanligt det med), så det blir ett gäng majbilder istället. Nionde maj 2010

Barbro spanar. Den här bilden finns med i boken.

Och tulpanerna sjunger på sista versen - osammanhängande pladder.

Att kämpa på i uppförsbacke ger dig starka ben, läste jag någonstans...Jag lär få träna ordentligt i år. Att vara fackligt ombud när varsel och annat meddelas är verkligen det absolut svåraste. Jag vet att vi gjort vad vi kunnat, men det drabbar ändå. Att göra allt vad man kan, känns inte alltid som det räcker.

Det finns annat vardagligt att glädja sig åt; ljust ute både till och från jobbet, fåglar som kvittrar alldeles hejdlöst trots alla minusgrader, elever som presterar bra och växer. Det är en verklig förmån att få följa ungdomar från sjuan till nian. Våra nior är guldkorn allihopa. Oj, vad jag kommer sakna dem.
Till helgen kommer en dotter hem. Mysigt för vi har inte setts sedan jullovet.
Jag gläds över frihetsvågen i norra Afrika, men är också upprörd över våldet. Det skrivs verkligen historia nu.

Det är mörkt nu

Snön är nästan borta, kvar finns bara det blöta. Riktigt trist är det. Möjligen kan det vara meningen med allt jobb; jag slipper tråkvädret. Jag har njutit av en helg med barnen hemma. Det innebar i och för sig att taxirörelsen återuppstod, men det var det värt. Nu är den ena i Gbg och den andra snart i Malmö och det dröjer till jul innan vi alla ses igen. Det är inte långt till jul sägs det (sex veckor),  men det är mycket som ska göras.  Jag, vi bytte i alla fall sommargardinerna i köket igår och då kanske vi är på väg mot något som kan kallas att vara i fas. 

Snart helg

Jag andas ut och betraktar kvällens måne, allt medan lungorna fylls av höstluft. Att andas in ren luft och känna hur hjärnan rensas, gör underverk för humöret och orken. Jag har fortfarande mycket att rätta, men det kommer ju en helg ... Just till i morgon behöver jag inte stressa med det, för vi har studiedag. Vi ska ägna oss formativ bedömning, bra, men mycket att tänka annorlunda kring.

Just nu känner jag mig mer stressad över Bloggers meddelande om den förbättrade redigeraren och att den gamla varianten bara finns kvar under begränsad tid. Jag är nog en aning teknikfientlig.

Det är mycket nu...

Sånt här roar jag mig med nu: rättning , budgetförslag som såklart innebär neddragningar, konsekvensbeskrivningar osv... Förra veckan och den här händer en hel del utöver det vanliga, som tar tid i anspråk. Jag ska t ex alldeles strax åka i väg i ruskvädret för att ta emot en långväga gäst, från Pakistan, ja han kommer inte direkt därifrån, men ni förstår. Sådana här planerade saker utanför ramschemat innebär att jag jobbar mer och då kallas det fenomenet förskjuten arbetstid, dvs jag ska kunna skjuta tillbaka övertiden vid något annat tillfälle och ta lite ledigt, dock inte från lektioner. Det är ju inte precis så att de tillfällena yppar sig så ofta. Systemet är inte särskilt smidigt.

I mitt huvud och i min kropp känns det redan som november. Det är tur att helgerna finns och att vi får fina dagar som gör att åtminstone jag går ner i varv, andas lite lättare och känner att trycket i käkpartiet lättar något. Fyra dagars arbetsvecka och tre dagars ledigt känns just nu väldigt lockande.

Ha en fin vecka! Jag lär nog inte hinna med några besök alls och det känns trist.

Dagens ord

Schleten , läses lämpligast på västgötska för att få den rätta tyngden.

Återkommer i morgon när vi räknat skolvalsrösterna. Dessvärre är det inte frågan inte om någon röstar på det där partiet, utan hur många...

Temadagar

Höstens första temadagar börjar i dag. Så mycket planering och fixande med material, grupper och tider att jag precis bara hinner jobba, äta och sova. Vi har sedan några år temadagar om demokrati på hösten. I år blir det fokus på valet, så klart ( jag kräks snart på valmanifesten ) och på rättvisa, ansvar och solidaritet. I år arbetar vi kring Pakistan. Här vill det till att tänka några varv extra för att göra sådant som engagerar och ger eleverna en större insikt, men jag tror vi fått ihop det.

Återkommer med bloggbesök när jag tagit mig igenom detta. Det finns en fredag långt där borta .

Ibland går det snabbt

Jag längtar efter sensommaren som försvann.

Jag överdriver säkert, men det känns som om det har regnat mer den här månaden än förra sommarens blöta juli, då vi fick 187 mm regn.

Falkängen, Hällekis, där vi hade våra upptaktsdagar.

Helt klart värt ett besök om man inte varit där.

Nu ska jag göra mig klar för att möta Birger Jarl, människan Birger Jarl. Jo, han är död sedan länge, men vi ska på teater. Premiär minsann!

Tropiska nätter

är verkligen inget för mig...sällan sover jag så dåligt som då. Sådana är tom mer irriterande än en morgonpigg bonde. Som jag längtar efter regnet, i natt kom ynka två millimeter
Nu har jag varit ute ock kikat på Vänetrtracker (åsksida som rekommenderas - googla) och kan se att åskovädren står i kö här utanför på Kattegatt.
Utanför köksfönstret kivas tre kråkungar om den mussla en av föräldrarna försett dem med. De hämtar blåmusslor , släpper mot klipporna och se där har de en frukost. så gör kråkorna häromkring. De är smarta.
Nu återstår frågan, ska jag hinna gå en morgonpromenad innan åskan...?
Jag är lite feg, gillar inte åska, men jag hör inget muller.
Nu får jag skynda mig att trycka på publiceraknappen innan uppkopplingen försvinner.

Noll

Jag ägnar mig åt att göra ingenting, tycker nog att jag lyckas rätt bra.
Följdaktligen finns det mycket lite att blogga om.

Äntligen sommarlov!

Åtminstone för eleverna... Jag jobbar på nästa vecka också. Det känns bra faktiskt. Vi (arbetslaget) ska skriva kvalitetsredovisning. Jag ska pimma ( ni i skolans värld vet vad) och göra djupdykningar i pappershögarna på skrivbordet. Sedan ska jag ta ledigt.
Nu ska jag ta mig runt i bloggvärlden. Det var länge sedan.





PIM - en slags självinstruerande kurs där vi pedagoger i olika steg blir väldigt mycket duktigare (?) på att använda datorn.

I morgon är en annan dag - pladder

Ungefär så har jag tänkt hela påsken. Jag hinner, det är ju en ny dag i morgon. Sant, men i morgon är det vardag igen och min hysteriska tisdag späs på med två möten, så det gäller att allt är färdigtänkt idag. det är det faktiskt alldeles snart.

Jag har fått en hel del gjort, inte allt, men mycket. Det är en skön känsla att stryka på listan. Jag har också krattat, trodde att det var klart i höstas, men ack nej... Att kratta är såå tråkigt.

Penséer har fått ta plats i krukorna, men de är i desperat behov av lite värme nu, så vi får väl se hur det går. Några ser riktigt ledsna ut. Mer sol till folket och penséerna!

Jag har börjat bläddra bland korten från resan och kan konstatera att det är många bilder på statyer, detaljer och en eller annan maträtt. Jodå, jag åt gulaschsoppa, två gånger tom.

Budapest i punktform:

långsamt tempo

alldeles väldigt många trappor

god mat, om än lite kraftig

trevliga människor

att Ungern varit ett öststatsland märks än

ganska många tiggare

de flesta från Rumänien

väldigt många hundar

många hundägare hade sina hundar lösa

inga diciplinproblem där inte

och en del hade inte bara en, utan fyra fem hundar

väldigt få hundskitar, två tror jag att jag såg

ungerska går inte att genomskåda alls

Buda och Taban kändes nästan som hemma efter några dagar

spårvagnar är charmiga

att se på

varmt, hela tiden

mellan 15 - 25 grader

ganska så billigt

köpte ett par skor, inte billiga

och tre kort

huvudet fick äntligen vila

jag orkade läsa

tre böcker hanns med

den fjärde läser jag nog ut i veckan som kommer.

Vägen är plogad och solen sken.

Bilarna är framskottade (faktiskt båda två nu) och musklerna känns.

Tom katterna är sams.

Jag tror att jag är redo för en ny arbetsvecka.

Vi nästan druknar i snö, men bara nästan...

I går fick jag höra från en av mina elever: Kan jag sitta här och jobba undan (kvar i salen själv), för jag vill hinna åka lite skoter medan det är ljust, när jag kommer hem? Detta säger en en del om vintern här; skoter och Slätten.
Själv druknar jag i papper och skrivböcker...Nu är det diciplin som gäller.
Snart är det lov, det är den känslan som håller humöret uppe. Efter lovet trillar de nationella provens uppsatser in för rättning, men det tänker jag inte tänka på förrän då.