Mitt i livet, tänker för mycket enligt somliga och ständigt på jakt efter bra bilder.



21 mars, 2010

Nu är de här!


Dagen efter vårdagjämningen kom de äntligen, tofsviporna.
Vårdagjämningen är inte en dag, utan ett klockslag. Alltid lär jag mig något nytt.
Regn, smältvatten och lera är inte det ultimata när man har hund , men idag gör det inte så mycket, för jag har hört tofsviporna.

10 kommentarer:

qi sa...

Och dom är ju så snygga...! :-)

Ingela sa...

Om en månad ungefär...

Tankevågor sa...

Härligt! Visst blir man glad när fåglarna kommer tillbaka.

Ninna sa...

Nästan säker på att jag hörde koltrasten igår.

Amber sa...

Wow, vad härligt!!

Säg inte så där om leran och hundarna - nästa år vid den här tiden är jag själv ute med hunden om det går som vi tänkt! Lera - nä, du måste skoja. :-(

Amber sa...

Jo, vad beträffar rättningstiden för de nationella proven har vi inte tänkt alls på min skola! Det märks ju för mig som har engelska i flera klasser - jag får väldigt mycket att rätta. Vi får nog ta tag i det här, så det blir litet mer rättvist.

Lena sa...

Qi: Ja visst är de!
Ingela: Men då om en månad då är det vår:)
L-girl: Ja, det betyder så mycket. Jag räknar in dem, alla vårtecken.
Ninna: Ett annat lika viktigt tecken.
Amber: Ja, jag blev så lycklig här i regndiset.
Det är nog en bra idé att se över det där.

Annika sa...

Ett gott vårtecken!
Visste absolut INTE astt vårdagjämningen är ett klockslag! Lärde mig ngt nytt nu...

Mian sa...

Koltrasten sjunger kl 4 varje morgon nu, i kolmörkret, i kyrkparken strax intill där jag bor i centrala stan. Det är så underbart vackert.

Lena sa...

Annika: Ett säkert vårtecken. Jag blev snopen i lördags när jag insåg att jag inte visste detta om vårdagjämningen.

Mian: Vi har några i trädgården, men något flöjtande har jag inte hört än...