Dagen efter vårdagjämningen kom de äntligen, tofsviporna.
Vårdagjämningen är inte en dag, utan ett klockslag. Alltid lär jag mig något nytt.
Regn, smältvatten och lera är inte det ultimata när man har hund , men idag gör det inte så mycket, för jag har hört tofsviporna.
10 kommentarer:
Och dom är ju så snygga...! :-)
Om en månad ungefär...
Härligt! Visst blir man glad när fåglarna kommer tillbaka.
Nästan säker på att jag hörde koltrasten igår.
Wow, vad härligt!!
Säg inte så där om leran och hundarna - nästa år vid den här tiden är jag själv ute med hunden om det går som vi tänkt! Lera - nä, du måste skoja. :-(
Jo, vad beträffar rättningstiden för de nationella proven har vi inte tänkt alls på min skola! Det märks ju för mig som har engelska i flera klasser - jag får väldigt mycket att rätta. Vi får nog ta tag i det här, så det blir litet mer rättvist.
Qi: Ja visst är de!
Ingela: Men då om en månad då är det vår:)
L-girl: Ja, det betyder så mycket. Jag räknar in dem, alla vårtecken.
Ninna: Ett annat lika viktigt tecken.
Amber: Ja, jag blev så lycklig här i regndiset.
Det är nog en bra idé att se över det där.
Ett gott vårtecken!
Visste absolut INTE astt vårdagjämningen är ett klockslag! Lärde mig ngt nytt nu...
Koltrasten sjunger kl 4 varje morgon nu, i kolmörkret, i kyrkparken strax intill där jag bor i centrala stan. Det är så underbart vackert.
Annika: Ett säkert vårtecken. Jag blev snopen i lördags när jag insåg att jag inte visste detta om vårdagjämningen.
Mian: Vi har några i trädgården, men något flöjtande har jag inte hört än...
Skicka en kommentar