Mitt i livet, tänker för mycket enligt somliga och ständigt på jakt efter bra bilder.



26 juli, 2011

Tisdag 26 juli

Jag målar pärlspont och tänker på
Norge
och funderar på hur extremism i alla former uppkommer
varför välja att skärma av sig och inte agera med sin omvärld
utan mot.
Jag tänker på
att vi i Sverige är duktiga på att prata om
att vi ska ta diskussionen,
men gör vi det?
Den diskussionen är ju allas vårt ansvar.

Jag tänker också på hur snabbt
alla de svältande på Afrikas horn
glöms bort.

Det är nog faktiskt "lättare" att göra något konkret åt just det.

5 kommentarer:

Pettas sa...

Kloka ord! Det är lättare att ta tag i det som är långt borta, fastän det ofta betyder en inbetalning på konto. När allting är väldigt nära blir det svårt. Så är det alltid.
Ha en fin dag med din nymålade pärlspont.

Karin:)

Turtlan sa...

Även om det är så tragiskt detta i Norge. Sjukt, hemskt och bedrövligt så har jag funderat på en sak.

När det smäller en bomb i ett land långt borta och en massa människor går åt pga tex en självmordsbombare. Inte har vi en tyst minut då...? Inte har FN det heller.

Svaret är ju enkelt. Närhet berör mer och de flesta av oss har band med Norge på något sätt. Sen att det är ungdomar som är drabbade gör det värre. Men vi berörs mindre om det är ett gäng människor i landet långt borta än runt hörnet.

Så har jag lite tänkt och kanske fler med mig?

Lena sa...

Pettas: Om jag vore ironisk skulle jag kunna säga att det är lättare att köpa sig sinnesro, men avstånd spelar in helt klart. Det är svårare att värja sig på nära håll.

Pärlsponten är nu målad två gånger och det lär behövas ytterligare en strykning. Sedan har vi taket... Projektet hallen lär ta tid.

Turtlan: Visst är det så, men jag tror att insikten om att det kanske kan drabba mig är av betydelse. Visst är det hemskt att vi blir allt mer avtrubbade.

Vonkis sa...

"Jag tänker på
att vi i Sverige är duktiga på att prata om
att vi ska ta diskussionen,
men gör vi det?"

Svaret på den frågan är tyvärr nej.

Jag brukar skriva en del om SD och varje gång ökat trafiken till bloggen från olika extrema forum. Det brukar kännas väldigt jobbigt att stå själv mot allt alla hemskheter som skrivs så jag brukar be vänner att gå in och kommentera. Och jag ser ju att folk kommer in på inlägget från länkar i mail eller på fb. Men de skriver inget. Inte på bloggen. Jag kan få ett meddelande att jag är modig och duktig, men att de inte vågar (ens anonymt) eller hinner skriva något i bloggen. eller så säger de att de inte vet vad de ska skriva.

Då är det ändå folk med talets och skrivandets gåva, som absolut inte sympatiserar med SD jag vänder mig till.

Lena sa...

Vonkis: Det där har jag också märkt, trist att det är så. "Demokrati är väl bra,men bara om jag slipper försvara den"