Just den här veckan

är jag noga med att bära dessa.  34 miljoner människor lever med hiv.
Läs mer här  och här.

27 november och jag saknar snön

Förra året tog vi begreppet julstädning till en ny nivå. I år är det lite mer lättstädat och några adventssaker har vi letat fram. Jag ska hämta mossa så fort det slutar regna på tvärsen. I år ska jag fixa det innan första advent är slut! Vi fortsätter att jobba på julstämningen här hemma med glögg och julmusik, men det är svårt när det är 8 plusgrader och grönt ute. Nu ska jag ... rätta och planera. Allt är sig likt.


Uppdaterat  28 november

Mossan inplockad och fördelad, men jag har inte hittat adventsstaken... än. Vi har fått tidningen och det innebär att det inte ligger några träd över vägen. Ren tur tror jag, för här blåste det, så att rutorna skallrade.
Allt var sig likt i går,  min vana trogen drog jag ut på skolarbetet. Jag har liksom inte ro att sätta mig, förrän det blir kväll. Då är det lätt hänt att det blir sent och det blev det, det hann bli ny dag.
Ny vecka och nya tag. Det känns lite tungt, det ska jag medge.

Sista veckan i november och jag överlevde!

Sällan har en vecka känts så lång och nu är det äntligen fredag; god mat och sedan På spåret - riktigt bra, duktiga tävlande, trevliga programledare och bra musiker.
I morgon ska jag hitta min adventssaker och det blir nog då lite ljusare och lättare att se framåt.

En fortsatt fin fredagskväll tillönskas ni alla!

(Jag överraskar mig själv och fortsätter med Skavlan.)

Vi talar

om myter i skolan: Om hur det såg ut innan jorden fanns, om hur jorden skapades, om varför det finns mörker och ljus och om varför det finns män och kvinnor. På sista frågan kommer ett snabbt svar:
- Det är ju självklart, för vem skulle annars laga maten?


I say no more.
Jo, förresten det sas med glimten i ögat.

Jag längtar efter LJUS!

ny pausbild

Det är tur att det är första advent om en vecka. Jag har tjuvstartat lite med två julstjärnor och två hyacinter.

Bra skrivet och

klart läsvärt !

Äsch

Jag tar bort det här. Trötta människor och gnäll blir ingen glad av. Det blir nog en paus ett tag.

Jag bara roar mig

Nu när jag äntligen dammsugit hela övervåningen, ska jag fortsätta med nästa mission impossible-projekt, löven... Det är fint med en allé på tomten; på våren och på sommaren.

Maken roar sig han med. Vedkap och vedklyv, verkar vara det nya svarta för herrar i övre medelåldern.

Intressant och sorgligt

Det bästa med lediga dagar är att det finns möjlighet att strosa fram, ingen större tidspress gör det möjligt att dricka lite kaffe, lyssna på musik och bläddra i tidningar. Här finns riktigt intressant läsning, som nyanserade min bild  av en familj och påminde om ett Sverige som inte är så långt borta.

Äntligen

Nu har jag lov i två dagar.  Den där ledigheten som sticker i mångas ögon, den krymper. Nästa lov som kommer stryka på foten är helt säkert februarilovet. Vår högsta chef tycker att det vore utmärkt om vi sysslade med utvecklingsarbete då. Jag förstår tanken, för vi hinner ju inte med så mycket i vardagen, men lov är för många många ett sätt att komma i kapp, så det handlar egentligen om vad vårt uppdrag ska innehålla. Idag tycks det gränslöst och vi blir bara färre att utföra dessa uppgifter.

Nä, just det lov var det ju!
Hoppas det blir kameraväder i morgon.