Mitt i livet, tänker för mycket enligt somliga och ständigt på jakt efter bra bilder.



08 september, 2008

Höstfägring




9 kommentarer:

Det Mörka Hotet sa...

Otroligt vackra bilder: tack!

...nu är det jag som tar med mig kameran och fotograferar hösten.

Annika sa...

Jättefina bilder, Panter.
Det dröjer en stund innan lönnarna börjar skifta här. Men jag njuter av sverige bilder så länge...

Ha en skön måndag!

Evas blogg sa...

Ja nu börjar det bli vackert ute. Fina bilder!

Lilla B sa...

VA??! Inget regn på bladen??

Lena sa...

Samuel: Helt rätt, det finns mycket att se om kamraögonen är med.

Annika: Jag har förstått att det är varmt och ibland rätt blött hos er. Hösten kommer, det kan vi vara säkra på.

Eva: Kan man bara utnyttja tiden när det inte är regn och rusk, så är det fint.

Lilla B: Nä, i går var det faktiskt uppehåll under några timmar och inte har det regnat idag heller :)

Inkan© sa...

De höstlika är som smycken, Panter!
Ibland ser man inte skönheten i 'den vår di svage kallar höst...'

Vem skrev det måntro? En vacker metafor för en form av naturövergånbg.

Tankevågor sa...

Precis just så tycker jag det är allra vackrast! När det skiftar i röda toner men fortfarande har grönt kvar i träden. När hösten är så ny.

Vackra bilder!

Tankevågor sa...

Till Inkan...det var Erik Axel Karlfedt
eller hur Panter?

Lena sa...

Inkan: Det gäller att passa på nu, för snart nog är det bara grått och vått.
Visst är det Karlfeldt, som Londongirl säger. :

Höstens vår

Nu är den stolta vår utsprungen,
den vår de svaga kalla höst.
Nu blommar heden röd av ljungen
och hvitt av liljor älvens bröst.
Nu är den sista visan sjungen
av sommarens kvinnligt veka röst;
nu stiger uppför bergens trappa
trumpetarn storm i dunkel kappa.
Nu äro alla drömbarn döda
som födts ur vårens sköra lek –
likt buskens rosentyll, den röda,
som första skumma natt gör blek.
Men alla starka känslor glöda
som snårens nypon, kullens ek
och hviska varmt i frost och nordan
om gyllne mognad och fullbordan.
Min sång flög drucken kring det bästa
av färg och doft i ängars ljus,
och det var ljuvligt nog att gästa
de många hjärtans honungshus;
nu vill jag, mätt på sötman, fästa
min boning långt från lust och rus
och hvila under fasta bjälkar,
ej under lösa blomsterstjälkar.
Väl mig, då lekens minnen tvina,
att du var allvar och står kvar,
att ingen sol behövs att skina
vår kärlek varm i svala dar!
Hör, himlens hårda väder hvina
sin högtidshymn för trogna par.
Vi le, när jorden reds och darrar;
vår lyckas hus har goda sparrar.

Somliga strofer är rätt vackra, andra mer gamla...

Londongirl: Håller med: Ny höst är bäst.