Häng med på rundtur i kvällningen

Det är svårt att fånga blomningen på bild och på avstånd. Jag tror dessutom att den kommer igång riktigt ordentligt om en dag eller två. Det har ju varit rätt kallt på sistone.

Nu är det dags!

Svd:s läsare tipsar om världens vackraste bilvägar. Jag citerar ur artikeln: "I Sverige är den smala krokiga vägen genom Valle härad i Västergötland absolut vackrast. Pricka in blomningen av de vilda körsbärsträden i maj och det böljande landskapet i drivor av vita blommor tar andan ur en och gråten stockar sig i halsen."


Jag bor här och kan intyga att precis så är det. Om ni vill uppleva det så är det dags nu!

Trist och Tröttsamt 2

Mitt behov av ljus är stort. Det här gråa eländet med lågt i tak tar ner mig. Jag känner mig nedstämd och får väldigt lite ur händerna. Jag längtar efter vårvinter och ljuset. Så här såg det ut här hemma förra året i början av mars. Visst , mars är bara några veckor bort, men det känns som en evighet.

En snabbtitt på yr ger vid handen att det ska vara klarvaer här tisdag och onsdag. Jag hoppas.

Nygården 20101231 kl.12.31.33

GOTT NYTT ÅR !

En sån där långsam söndag

Höstdimma kan också vara underbart på ett stillsamt vis.

Höst i Skaraborg

Några "ratade" bilder från idag. En ledig dag mitt i veckan har väckt tanken om att gå ner i arbetstid. Att få möjlighet att andas, hinna upptäcka omgivningen, utan att känna att det finns annat som måste göras, det vore nåt´. Å andra sidan tycker jag inte att ett vanligt heltidsarbete ska innebära att man inte kan göra det jag gjorde idag. Jag vet ju att det hänger på mig, att jag måste sätta mina egna gränser.

Etthundranio + uppdatering

Bilden har jag lånat.

Jag är så glad . Jag fick totalt 109 träd när jag fyllde år i förra veckan. Träd som planteras kring Victoriasjön och gör nytta för många. Jag har ju faktiskt besökt en vi-skoganläggning i Uganda, så jag vet, jag har sett hur viktigt det är. Här kan du läsa mer.

Uppdatering - om firandet

Jag, som inte skulle fira min födelsedag, gjorde så i nästan en vecka. Firandet gick i det lilla format, så det kändes OK. Jag blev utlurad på restaurang och se där var hela min släkt, mina syskon med familjer och mina flickor och maken; väldigt trevligt, väldigt gott och alldeles lagom.

På jobbet skvallrade mina arbetslagskollgor så jag blev uppvaktad med sång och fint från mina elever. Den ena kollegan fyller femtio i höst, så hon vet inte vad som väntar... en av eleverna föreslog att vi skullle annonsera hennes födelsedag på internteven. Det "värsta" är nog den där mer formella hyllningen på personalkonferensen, men jag lyckades nog skämta till det, så att det inte kändes så himla högtidligt och stelt som det gör ibland.

Veckan innan påsk åker vi till Budapest och det är den egentliga födelsedagspresenten. Jag reser hellre med familjen, än lägger pengar på en tillställning där jag inte kan koppla av. Det kanske är egoistiskt, men så känns det bäst.

Utsikt från verandan

Sämre kan man ha det, när man dricker sitt kaffe på morgonen.

Resa

Höjentorp i måndags , maken är fotograf

Kan jag inte resa långt, så får det bli kort. Nu lämnar jag det bedövande gröna för att bege mig mot havet. Hemma snart nog för till helgen är det konfirmation igen. De två senaste konfirmationerna har varit upplevelser. Konfirmand ett var St Per och konfirmand två var Gud. Undrar hur det blir på lördag...

Samma dunge ur olika vinklar

Två dagar mellan korten

Jag har sedan 1995 inte riktigt tagit in våren . Våren 1995 och våren 1999 kämpade mina föräldrar mot sina respektive sjukdomar och nästan all tid och ork gick åt till hopp och förtvivlan. Sedan dess har jag haft svårt att uppleva våren , blommorna och naturen på riktigt.

Så är det inte nu och det är på något sätt ödets ironi. Om det är något jag lärt mig så är det att livet och här och nu, inte sedan eller nästa år.

Mera grönt

Här blåser det och solen skymtar lite då och då. Bra, för det behöver torka upp. Det klafsar om skorna bara jag stiger utanför dörren. Här är det fortfarande grått och det är bara fåglarna och viden som visar att våren är i annalkande.

Turtlegirl saknade grönt, så här kommer det några bilder från Uganda,

ett av jordens grönaste länder.

Små kaffeplantor i ett växthus i en Vi-skog.

Besök deras sida, http://www.viskogen.se/ , köp kort, de gör nytta.

Om ni någon gång får möjlighet att besöka en Vi-skog i Afrika, gör det!

Jag är oerhört imponerad av deras ambition och utbildningsinsatser.

Kaffe


En dalgång i närheten av Masaka, söder om ekvatorn

Utsikt över Victoriasjön.
Den här vyn har man i kommunhuset i Entebbe.

Fototur till Läckö

Jag tog en tur hit tidigt i morse. Det friskade i allt eftersom och lagom tills jag åkte hem kom solen. På något sätt stämmer det väl med hur det varit med fotograferandet på sistone. Det vill sig liksom inte. Jag fick frisk luft och även om Vänern inte är havet så är horisonten ganska långt bort här med, så det var väl investerad tid.

Får jag presentera

Skaraborgs snabbaste räv...

Som jag skrattade när jag såg det här kortet i datorn. Vi har gott om besökare i trädgården kvällstid; älgar, rådjur, grävlingar och ibland också rävar. För att ha lite kontroll på grävlingarna har vi , läs maken, monterat en strålkastare. Grävlingsantalet varierar mellan en och tre. Tre känns som två för många, minst. Det är fascinerande att se hur de, djuren, samsas om äpplena. Det är nästan som att se vilda djur på savannen från köksfönstret. Maken vill också fånga dem på bild. Många bilder blir det, kan jag berätta och här är som sagt den snabbaste räven i går kväll.

Idag börjades det

Älgjakt... inga promenader i skogen så länge den pågår. I går kväll, precis innan skymningen, hördes hammarslag bland gran och fur och någon som sköt in sin bössa. Det lär nog bli jakt i år, annat har jag inte hört. Bilden ovan är tagen nära oss. Ett gammalt raserat torn (Varför tar de inte rätt på det?) och ett nyare i skogskanten. Från köksfönstret ser jag ytterligare ett torn. Vi bor mitt i "smeten".
Jag slås varje år av hur accepterat det är att ta sig ledigt för älgjakt. Då pratas det inte om produktionsbortfall. Kan det bero på att det företrädesvis är herrar som ägnar sig åt detta? Många herrar i ledande befattning dessutom. Jag vet att de flesta sparar semesterdagar till jakten och att det är tradition, men att det inte ifrågasätts är märkligt. Om ett jaktlag skjuter sin ranson redan första dagen, jobbar då alla dagen därpå? Någon som vet?

Härlig höst

Som i går efter regnet, när solen började värma.

Följ med på promenaden.

Jag tror att vi är rätt många som ser fönster lite här och var nuförtiden

Okej då, jag sitter väl om du nu så gärna vill det...

Höstfägring

Upptäckt

Jag har först denna höst (!) upptäckt att det är dåligt med höstblommor i rabatten.
Varför har jag inga astrar, höstanemoner eller dahlior att glädjas åt? Så har det varit i flera år... fattar inte vad jag tänkt på. Det är ju för sjutton på sensommaren och hösten jag garanterat är hemma.

Alldeles nyss fyrades det av ett skott i skogen alldeles nära oss och där med det skottet försvann lusten att gå ut. Projektet motionera ordentligt tar paus idag också. Igår spöregnade det och efter en inre strid vann mitt bekväma jag, så det blev inget då heller. Skogen kryllar av svampplockare och dem kan jag hantera, men skyttar... då stannar jag här. Vad jagar man nu förresten? Råbock?

Fredag i morgon... det känns bra.

Ta i trä

Vi hittade till slut! Det var när vi slängde Hitta-kartan och körde på känn. Vi hann se en hel del av Kålland också. Revet består mest av sten så klart, men det växer bra många träd och mycket sly. Inget hålls direkt efter utan naturen får sköta det.


Istidräfflor? Här, till höger, är vi allra längst ut.

Beroende på hur solen och vinden kommit åt, fanns det mesta här; små späda gröna grässtrån, ormbunkar, frost och is.

och igår en vänligt lysande sol

Vi, dottern och jag, hade tre kameror med oss

och det är inte alltid störst och dyrast tar de bästa korten. Dessa båda närbilder är tagna med två olika små Olympuskameror. Att byta objektiv på den större kan väl gå an, men inte när man vandrar på stenar.

Hunden, som fick följa med, njöt och var väldigt nöjd och minst lika trött som vi, när vi kom hem. Vi gick lite över en mil där på revet i Vänern.

Det fanns mjukare stigar än stenar av skiftande storlek, här gällde det dock att se upp för trädrötter.

Här har vi nog kommit trefjärdels väg mot uddens spets och vi lämnade ordentligt en hälsning i gästboken. Hunden lämnade ett tassavtryck.

Blå himmel och blåsigt. Vi gick mest på läsidan, sydsidan, och där var det riktigt varmt. Vatten kluckade stillsamt, medan det på andra sidan, några tiotal meter bort, brusade ordentligt.

Sammanfattningsvis var inte revet som jag väntat mig. Det var mycket mer växtlighet. Förr betade kor och får här och då var det annorlunda. Jag gillar ju när det är kargt, nu var det gott om träd och sly, många nedfallna träd i en salig röra, som det blir när naturen får sköta sig själv. Det finns säkert ett värde i det. Å andra sidan skulle det brinna bra en torr sommar.

Det som var en upplevelse var att gå där med vatten på båda sidorna och kunna se det, inte bara ana. Det är säkert mer tilltalande en vacker sommardag, när ljumma brisar sveper över revet och det är grönt, så ett besök någon sommardag får det allt bli i framtiden.