Att gå ut med en mycket hungrig hund går fort, väldigt fort. I kväll har vi klarat av den vanliga rundan i värsta powerwalktakten. Nytt rekord, det är jag helt säker på.
Vi brukar ta det lite lugnt, hunden och jag. Han sniffar runt, det har hänt mycket på rundan sedan sist och jag filosoferar över dagen och morgondagen.
Så var det inte idag. Jag gjorde misstaget att hälla upp hans mat innan vi gick och med den bilden på näthinnan och doften i nosen, så var målsättningen klar: Hem, så fort som möjligt!
Vid närmare eftertanke så är det kanske så jag ska göra, om jag nu ska tänka på pulshöjande motion. Nu har det värsta röda i ansiktet lagt sig, men jag kommer garanterat känna av det i morgon.
Även om jag inte hann filosofera särskilt mycket, utan fick koncentrera mig på var jag satte fötterna, lade jag ändå märke till hur tyst, verkligen tyst, det är i skogen om hösten. Det var nästan lite otäckt. Jag tycker allt att det är lite obehagligt att gå där i nästan mörker.
Nä, åter till plikten...skolböckerna.
PS: Det finns fortfarande blåklockor som blommar. Dem hann jag se.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Fniss....nu tycker jag nästan synd om honom som först fick känna doften av maten och sen springa runt med matte i snabb takt för att få komma hem till den! ;-)
Men jag förstår att det blev en nyttig och snabb promenad.
Den där tystnaden du skriver om kände jag av ute på ön i helgen....nästan inga båtar ute och väldigt lugnt väder.
På vår lugna gata är det mycket tyst om kvällar och nätter. (på dagarna låter det av gräsklippare överallt ifrån...)
Men - det blir aldrig riktigt mörkt. Dels grannens lysande flaggstångsknopp, men nu är skolan tvärs över gatan klar, och den har stora takfönster med jätteskarp belysning om nätterna... trist. Inte en stjärna ser jag.
Londongirl: Innan jag kom på varför han stegade på så målmedvetet...Det brukar alltid låta lite i skogen, men nu var det skrämmande tyst.
Bloggblad: Vi bor ju verkligen ute på landet, sista huset på vägen, så här är det tyst på ett annat sätt och mörkt. Undrar om jag skulle klara av att flytta tillbaka till stan. Jag skulle förmodligen bli jätteirriterad på mina gräsklippande grannar eller på extrabelysningarna.
Det låter läskigt med mörk skog. Men finns det egentligen något där som skulle vara farligt? Björn, t.ex. ?
Matilda: Det är väl just det att jag inte riktigt vet... vildsvin, mordiska grävlingar, älgtjurar... Björn och varg passerar bara med jämna mellanrum vart tredje år eller så. Jag tror annars att det står djur bakom varenda buske och spanar på oss ;) Livlig fantasi, jag?!
Skicka en kommentar