Idag skulle min pappa fyllt 75 år.
Nu blev det inte så. Han hann precis fylla 65.
Han fattas mig, att det gått tio år hjälper inte.
********************************************
I eftermiddags åkte jag till jobbet (lönesamtal),
var där i 2½ timma och var helt slut när jag kom hem.
Gerda och jag har sovit under hela Antikrundan, så nu ger jag mig.
Fortsättningsvis ska jag gå här hemma och såsa.
Problemet är bara att det är så tråkigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
En förlust av någon nära följer alltid. Något man lär sig leva med...kanske aldrig acceptera men att leva med!
Nu kan jag förstå detta med sorgen efter sina föräldrar. För mig är det så nytt än men jag kan förstå att sorgen aldrig går över. Den kanske dämpas något, eller, jag vet inte.
Ja, det är verkligen tråkigt. Min pappa dog 2001 och jag saknar honom så mycket. Man blir alltid barnet av sina föräldrar och de bara fattas när de är borta. Även om man själv är vuxen och lever sitt eget liv så är föräldrarna någon helt speciellt som man kan gå till att få råd eller bara att prata.
Men påminnelserna hjälper att leva med förlusten och jag kan dra kraft ur den.
Kram.
Jag beklagar sorgen. Min far är i den åldern och INTE kry utan har de mesta olika krämpor man kan ha...bypassoperationer, hjärtinfarkter, diabetes, reumatism och "fönstertittarsjuka" i benen och har precis återhämtat sig från lymfcancer...jag kan inte rå för att undra hur lång tid vi får tillsammans.
Det var förresten ett långt lönesamtal. Jag var på samtal också igår...fast på ett medarbetarsamtal.
Jag har ju båda mina föräldrar i livet och tvingar mig ibland att tänka på det oundvikliga men det är svårt.
Tidsperspektivet blir ju kortare och kortare.
Kanske att förlusten blir svårare ju längre man har dom, vad vet jag?
Eller hinner man att vänja sig vid tanken?
Usch, det var ingen bra början på dagen men ha en bra dag i alla fall.
mvh R
Tina: Visst lär man sig, men av och till blir saknaden svår.
Eva: Sorgen mildras, men saknaden finns där.
Tuvstarr: Jaa, jag hade så önskat att båda mina föräldrar som dog relativt tidigt hade fått vara med oss längre.
Bea: Jag vet inte om jag sörjer så mycket längre, men jag saknar.
Ta vara på tiden! Det är mitt råd.
Lönesamtalet varade nog bara i 20 minuter, men det finns så många på jobbet jag bara "måste" prata med. Jag saknar dem med.
Renée: Det kanske är lättare att acceptera när föräldrar är riktigt gamla, men det är svårt. Mina föräldrar dog med fyra års mellanrum och när pappa dog för tio år sedan, var jag äldst i min släkt. Jag hade inte ens fyllt 40 då. Min släkt är "bara" mina två syskon och jag.
jag saknar också pappa. syster yster
han fattas mig med.
Dom saknas mig väldigt mycket också... men dom fortsätter finnas genom oss och med oss...
K, H och C: det är tomt det är det.Tur att det finns minnen.
Skicka en kommentar