Det är kul att åka skidor, även om det nu var länge sedan, men aldrig aldrig skulle det fara genom mitt huvud Hrmm, Vasaloppet, det vore nog något att satsa på. Det är fascinerande och imponerande att se alla dessa tusen människor som åker och åker och åker.
Jag tar en sväng med Izo i stället. Det är en lagom utmaning för mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Ja, jag kan säga att den tanken aldrig kommer att segla genom mitt huvud heller ..-)
Jag (och mina vänner Ulla och Gun-Marie) går och funderar på tjejvasan.
Hasaloppet är mer på min nivå.
Margaretha
Hundpromenader är mer min stil också. :-)
Ja, själv skulle jag aldrig komma på tanken!
Jag håller mig till hundpromenader :)
Men jag är grymt imponerad av dom som åker...
Ingela som funderar på tjejvasan har ju träningsmöjligheter... När det var mycket snö här nere i början av 80-talet, åkte jag massvis med skidor, men bara ett enda riktigt lopp på nån halvmil. Blev jättestressad av alla som hejade på... vill hellre åka ensam. Fast... nu är det länge sen det var tillräckligt med snö för att jag skulle investera i nya pjäxor och kläder.
Men ack, vad jag saknar skidåkning... mer än vad jag saknar alla tjejmilar jag sprang då, för ca 15 kilo sen....
Makens mamma åkte vasaloppet nio gånger! Visst är det imponernade!
Elisabet: Det måste vara stenbocksmentaliteten.
Ingela: Jag kan förstå det, när man bor så att skidåkning kan vara ett med vardagen. Jag gillar att åka skidor, men jag utmanar mig själv på mer lagom nivå numera.
Margaretha: :)
Londongirl: Det är ju tom konstigt att vara ute utan hund.
Christina: Jag är också så imponerad. Det handlar ju inte "bara" om ett lopp utan all målmedveten träning innan. Å andra sidan kan jag förstå att det är bra att ha ett mål och kul att genomföra med andra, som tex Ingela.
Bloggblad: Jag åker också hellre skidor än springer, men tävla nää..
Tina: Nio gånger! Imponerande!
Det är nu inte säkert att det blir mer än funderande och prat...
Skidåkning är bra som en lite meditativ form av fysisk träning och jag behöver absolut inte tävla för att det ska kännas meningsfullt.
Fast nog skulle det vara kul att prova på innan man riskerar att plockas av spåret!
Inte genom mitt heller. Möjligtvis en tur på plan mark, ca 1 km och sen fika :)
Ingela: Där beskrev du känslan bra.
Eva: Fika under skidturer är ju jätteviktigt :)
Skicka en kommentar