Nu är det banne mig vår. Vårdagjämning! Vilket härligt ord! Konstigt att vi inte firar den, jag menar det finns ju så många andra dagar, som firas och här har vi en viktig dag, som verkligen markerar att ljuset är tillbaka. Jag "firar", som några av er vet, med att byta gardiner, men bara i köket. Jag byter från lite murriga till sommarlätta ljusa och det känns bara bra, när de väl är uppe. Jag ska strax leta rätta på dem och ta fram strykbrädan.
Jag som har all tid i världen spanar ständigt efter vårtecken: Grannen hade hängt ut tvätt, såg jag när jag for förbi. Fåglarna är på ingång , såg ett helt fält med hundratals svanar och en del gäss och några tranor i förrgår. Dottern, inte jag, noterade att de första snödropparna tittade fram under löven i bersån. Mina tulpaner, nysatta i höstas sticker upp några centimeter i rabatten. Jag ska sätta upp skydd mot rådjuren, som smyger häromkring. De få tulpaner jag satt, vill jag ha kvar. Annars väntar jag allra mest på alla rådjursäkra (?) lökar jag planterade på några ställen i gräsmattan i höstas. I min tankevärld kommer det att bli så vackert. Det återstår väl att se, men jag hoppas.
Nu ska jag strax ta dagens andra medicindos. Kortison den här gången. Jag har redan efter en dag fått fina röda och svullna kinder. Jag gnäller inte, för jag ser ju varje gång jag är på onkologen och läser lite här och var i bloggvärlden att det finns mycket värre scenarion, så jag försöker ta svullnaden, illabefinnandet, det magonda och tröttheten för var det är, något som jag måste klara av. Punkt.
Därför ägnar jag mig åt att leta efter vårtecken, städa lite i långsam takt, lyssna på radio, ta en sväng med hunden och på så sätt hasa mig genom vardagen.
Jag har insett att jag får vänta med läsning och boklyssning till lusten infinner sig, för jag antar att koncentrationen kommer med läslusten. Viljan finns, men inte koncentrationen. Att jag inte förmår mig till att läsa är ett större bekymmer än vad jag väntat mig.
Nä, nu ska jag ta mig an vardagen, komma ur morgonrocken och kanske senare fotografera några vårtecken. Duger inte de bilderna, kan jag ju alltid visa mina fina krokusar på köksbordet:)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
20 kommentarer:
Jag tycker precis som du att vi borde fira den här dagen!
Jag tänker köpa en hel hög med penséer på väg hem från jobbet och sen får gubben köpa jorden :)
Här ska planteras vår i krukorna!
Men gardinbyte... Nä, det är jag för lat för!
Förresten har jag inga gardiner i köket och det är inte alls så hemskt som det låter!
Nu är det inget snack om saken, det är vår!
Ska göra som du idag, byta gardinerna.
I köket och farstun, till vita med en liten broderad rad i vitt och gult.
Tankarna flyger över slätterna till dig tillsammans med flyttfåglarna.
Hör du en trana som trumpetar i närheten så är det en hälsning från mig.
mvh R
Låter som om du ligger några veckor före mig i vårligt hänseende.
Att inte orka läsa är näst intill katastrof för den som läst sig igenom livet. Jag ta'r till konstböcker när jag inte kommer igenom en text - och sjukhusbibliotek brukar vara väl utrustade med sådana.
Margaretha
Visst borde vi fira den här dagen. Jag fick min första son den här dagen. Bestämde själv att jag ville att han skulle komma då eftersom han låg fel och inte gick att vända på.
När det blev tal om kejsarsnitt tyckte jag det var fint att bli född på vårdagjämningen. :-)
Här är det dåligt med läsningen också...fattar inte varför men så har det varit länge nu.
Penséer längtar jag också efter. Men det verkar så kallt här för dem.
Vi ska fira! jag håller med dig! På ngt sätt ska jag fira idag och sända dig en tanke!!
Kortison ja...
Jo, jag såg vad det gjort med min släkting även om hon nu trappat ner rejält. Eller, faktiskt, hon har slutat helt med det.
Men det är ju en dunderkur, trots allt.
Just det där magonda verkar vara en klassisk kortison biverkning.
Tänker på dig.
Njut av dagen så gott det går!
Kram!!
Bra idé!
Klart att vi ska fira vårdagjämningen. Vi hade i o f s 4 grader kallt i morse när jag vaknade, men minipåskliljorna blommar och fåglarna kvittrar för fullt, så nog 17 är det vår nu...och det ska firas! :o)
Hoppas att du får en skön vårdagjämning!
Kramar!
Ljuset är underbart MEN krävande!
Det du gör, plockar och fixar och byter gardiner, är jättebra terapi tror jag. Jag vet att jag mår väldigt bra av att göra sånt, men jag har enorma initialsvårigheter och när jag tittat en stund och tänkt att jag MÅSTE ta mig an det röriga hemmet.... då går jag till datorn, och blir sittande.
Linda: Det kanske är så det borde vara vårdagjämning - penséer. Det borde fungera hos oss som bor söderöver i alla fall.
Renée:Mina är vita med lila luktärtór på:)
Du, jag har spanat efter tranor idag, mem men..
Det blir nog förresten premieringsbesök i morgon.
Margarteha: Det är snudd på en sorg att jag inte förmår mig till det. Jag bläddar i mina VI-tidningar och i trädgårdsböckerna. Det får räcka så länge.
Londongirl: Perfekt dag att födas
på. (Så du har också varit med om kejsarsnitt)
Jag tror att vi gick i stå med läsningen ungefar samtidigt någon gång i slutet av förra våren... jag tror att det faktiskt är delvis jobbrelaterat.
Mina penséer har klarat två nätter med 5 och 6 minusgrader, så det kanske är värt att testa.
Annika: Då bestämmer vi det, att vårdagjämningen är en dag värd att firas.
Kortison gör nytta antar jag, men det är inte kul. Magont botas då med annan medicin. Det känns lite som en ond cirkel, men det ska förhoppningsvis inte vara så länge.
Hoppas du får en trevlig kväll!
Milda: Javisst firar vi! De klarar nog mycket de där första blommor och tänk vad glad man bir av dem.
Anna. Du med! Fina vår kort du visade på din blogg.
Så underbart att komma på att vi ska fira idag. Jag är med. Ikväll när jag träffar goda vänner dricker jag en drink och firar att våren är här.
Sköt om dig.
Vad roligt att du tänker ta dig till premieringen. Balder är den enda femåringen och han har nr 45 om jag inte missminner mig.
Husbonden åker som sagt kl sex i morgon bitti så det blir till att gå upp vid femtiden och hjälpa till vid avfärden.
Själva visningen i ridhuset börjar inte förrän kl tolv och innan dess är det arton st som ska avlägga körprov.
Balder har stått i stallet sedan igår efter tre schamponeringar men har rastats framför 4-hjulsvagn två gånger idag.
Tror det finns fler ljusfuxar med, men tjejen som visar honom har samma hårfärg som Balder har på man och svans. Så vet du vilken Balder det är.
mvh R
PS Fel, fel, 42 har han. DS
Önskar dig en riktigt skön helg! Helst med några fina vårtecken.
Här är det mera klent beställt med den varan. Snön ligger vit och onödigt djup. Vårdagjämning borde trots det firas. Luften är annorlunda mot för en månad sen och ljuset likaså.
Jag tänker så mycket på dig. Jag vet att du har många vårdagjämningar framför dig. Vårdagjämningar som kommer att vara glada och lätta, fulla av tillförsikt. Låt medicinerna hjälpa dig att ge alla sjuka celler på nöten! Det finns inget starkare än tron, hoppet och kärleken! Jag finns här och kämpar tillsammans med dig! Glöm aldrig det!
Kram.
Vårdagjämningen är en fin dag fast känns väldigt långt borta här uppe. Det du beskriver ang. olika sorters mediciner det tänkte jag på när jag jobbade i branschen. Mängder av mediciner, det ena gav vissa biverkn. och därför fick patienten ta en annan för biverkningen o.s.v. Som ett ekorrhjul på något vis. Hoppas att du, trots allt, kan njuta av alla vårtecken!
Bloggblad: Hoppsan, där smet du in emellan. Jo, ljuste ger enegi, men det finns ju faktiskt avigsidor... dammet syns och det faktum har jag hittills lycktas förtränga. Det är VÄLDIGT lätt at hamna vid datorn, jag vet.
Renée: nr. 42. Jag ska spana.
Lilla B: Tur att ljuset kommit, för det är eländigt när snön ligger kvaar onödigt länge. Jag hoppas att jag hittar några flervårtecken som gör sig på bild i helgen. Trevlig helg du med!
Hedgren: Å, tack. Jag har bestämt mig för att tänka så här: Det fanns inget i de 18 lymfkörtalar som togs bort och det gör att jag vågar se positivt på framtiden. Dessutom utsätts ju kroppen för ett krig i form av gifter, strålning och hormoner: Klart att jag inte känner mig säker, men jag kan inte gå omkring och vara rädd, för då har jag inget liv kvar. Allra helst hade jag velat vara frisk, jobbat järnet och varit skittrött pga det, men nu är det som det är.
Eva: Jag förstår att vårdagjämningen känns långt borta med tanke på all snö ni fått, men jag hoppas att ljuset hittat till er också.
Till medicinerna är jag lite sunt kritisk tror jag. Frågar varför och hur, men faktum återstår jag gillar inte kortison.
Hoppas snösmältningen kommer igång hos er så fler kan få njuta av tidiga vårtecken.
Kul med vårgardiner! Njut av dem lite åt mig också, för jag bor ju i en lägenhet som bara har rullgardiner för alla fönster, och några gardinstänger får vi inte sätta upp.
Matilda : Inga gardiner så trist...
Och jag har inga gardiner alls. Men hos grannen prunkar Vintergäck och Snödroppar i massor, ja, det har ju inte med gardinerna att göra, jag ville bara berätta det ..-)
Varma, varma tankar från söder!
Elisabet: gardinlösa fönster är också fint och ibland kan det ju vara så att man längtar efter det som man inte har möjlighet till. Jag skulle jättegärna bo i ett hus med breda fönstersmygar och där i de fönstren skulle jag inte ha några gardiner alls.
Här har nog våren stannat av lite, men den är på gång det är det som är huvudsaken:)
Skicka en kommentar