Snön är nästan borta, kvar finns bara det blöta. Riktigt trist är det. Möjligen kan det vara meningen med allt jobb; jag slipper tråkvädret. Jag har njutit av en helg med barnen hemma. Det innebar i och för sig att taxirörelsen återuppstod, men det var det värt. Nu är den ena i Gbg och den andra snart i Malmö och det dröjer till jul innan vi alla ses igen. Det är inte långt till jul sägs det (sex veckor), men det är mycket som ska göras. Jag, vi bytte i alla fall sommargardinerna i köket igår och då kanske vi är på väg mot något som kan kallas att vara i fas.
14 november, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Vilken fin bild....så stämningsfull! Man vill bara stiga in där i huset, det ser så inbjudande ut.
....oj, ska man byta gardiner nu också? ;-)
Jag är visst inte alls i fas här.
Nä, inget måste alls, men jag är bara så trött på dem som suttit uppe för länge!
Prästkragerankan på min gardinkappa i köket är så liten så den får vänta till första advent. Tror inte någon ser blomstren.
Renée: Eller så är det ju kanske precis dem man behöver se i gråvädret.
Vilken fin bild på ett fint hus!
Jag skulle vilja kika in i fönsterna :)
Gardinbyte har jag aldrig lärt mig, jag byter till nya när jag tröttnat på de som hänger där :)
Jag ser fram emot snön, den behövs för ljuset skull. Här är regnigt och grått (med undantag för idag då solen varit på besök).
Du är så välkommen. Du behöver inte stå utanför:)
Jag byter egentligen inte heller gardiner vid jul som så många andra. Jag byter två gånger om året i köket för det är där jag mest är och ombyte förnöjer. Höst- och vårdagjämning är riktmärkena, men jag missar dem ofta i år alldeles väldigt mycket.
Mörkret tär på orken och humöret, så lite snö vore bra. Solen.. den vet jag inte när jag såg sist.
Skicka en kommentar