I dag flyttade Jazza till Luleå. Det är inte särskilt ofta jag lämnar i vägen en hund med enbart glädje, men så var det idag. Hon flyttar till goda vänners dotter. En dotter som vi sett växa upp och jag tror och känner i hela mitt hjärta att detta var nog meningen. Vi arbetar för mycket för en ettårig schäfer som har så mycket energi att hon säkert kan ersätta en kärnkraftsreaktor, liten överdrift , men det säger ändå en del. Hon kommer till en familj som kan ägna sig bara åt henne. Nya matten vill verkligen arbeta med henne, så jag tror att de kommer ha kul ihop.
Izo flyttar tillbaka till Malmö efter jul. Äldsta dottern har fått tag på en större lägenhet, så någon gång i januari är vi hundlösa. Bara tanken känns märklig. Jag har inte varit utan hund sedan 1979 ... och maken sedan 1973. Hur ska det gå?
I morgon har jag min första lovdag, sällsynt kort lov i år och de dagar som är kvar är tyvärr rätt så intecknade
(jo, det har blivit en lista), men det är tvunget för annars havererar tillvaron efter lovet. Jag har dessutom fotoklubbsuppdrag (det där projektet som innebär att kommunen ska skildras varje dag under ett helt år). Ibland är det väldigt svårt att hitta bra motiv och mycket är ju redan fotograferat.
3 kommentarer:
Det där blir nog underligt för er.
Jag hade aldrig varit utan hund, innan jag skilde mig.
Ja, då följde förresten cockern med mig, men levde bara i 2 år ytterligare.
Jag bär alltid en hundsaknad inom mig och det ska bli en också, men kanske inte förrän jag vet hur mycket jag kommer att arbeta.
Heltid och valp? Nä.
Men om jag får en halvtid, då!
,-)
Oj vilken omställning det måste bli att leva utan hund då ni som haft hund så länge. Vi tyckte ju att det var oerhört svårt att vara utan när vår första hund dog.
Men ni får i alla fall veta hur era hundar har det och de flyttar ju till människor som ni kan besöka. :-)
Nej jag tänker som Elisabet....inte valp och heltid. Vi har sån tur att vi dessutom arbetar väldigt nära där vi bor båda två så Roxy är aldrig ensam några längre tider.
Elisabet: Ja, det blir konstigt. hund skaffar vi säkert igen, men först om ett par år. Vi har ju kattdamerna Barbro och Gerda, så utan djur blir vi inte.
Londongirl: Hundarna stannar ju inom familjen eller nästan, så därför är det inte sorgligt, men hur konstigt kommer det inte att vara att gå på promenad UTAN hund? Hund blir det första när vi har tillräckligt med tid.
Skicka en kommentar