Vi tömmer badrummet och idag åkte tvättmaskinen ut. Hur det ska gå under de kommande veckorna vet jag inte, men det måste gå. Därför har jag rensat i tvättkorgen och verkligen tagit mig till botten. Där hittade jag ett lucialinne. Redan när jag plockade upp det funderade jag på hur länge det legat där och nu tror jag att jag vet på ett ungefär. Det måste ha varit någon gång när någon av döttrarna var lucia med levande ljus i håret, för just axelpartiet var fullt av stearin. Jag hoppas att det var den gången då äldsta dottern var lucia i kyrkan, för då har lucialinnet "bara" legat där på botten av tvättkorgen i tio år kanske... Jag skäms lite grann, om det är så. Möjligen kan jag ha lånat ut det, men jag tror inte att jag fått tillbaka det i sådant skick.
Lucia i kyrkan var det ju... Flickorna var ganska stora och jag tyckte inte att jag skulle behöva vara med vid påklädningen, men jag hade noga packat så att allt var med. Mitt starkaste och nästan enda minne från denna luciahögtid är att dotter nummer ett, tillika lucian, gick barfota i kyrkan och dotter nummer två hade några svartvita strumpor, komönstrade tror jag att de var. De sjöng säkert vackert och att det var stämningsfullt i kyrkan, det vet jag att jag hann ta in innan jag såg fötterna. Sedan kunde jag inte fokusera på så mycket annat. I kväll har jag förmodligen skrapat bort stearinet från luciakronans ljus just den kvällen. Nu ler jag åt minnet, men då var jag lite upprörd, för deras vita strumpor låg i deras kassar.
Uppdatering
Tur att döttrarna har bättre minne. Lucialinnet användes för fem år sedan och det var inte barfotahögtiden. Jag kanske ska förklara att jag i botten på min tvättkorg har haft en kudde, som jag skulle tvätta och det var under den lucialinnet låg. Kudden slängde jag i går.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Hehe, jag känner igen det där! Men vem bryr sig egentligen om strumporna mer än mamman?
Jag minns ett luciatåg (av ca 100) som jag spelade på, och en av sångerna lät så konstig... efteråt kom jag på att jag fyllt i ackorden lite kladdigt för att se, men i hastigheten blandade jag ihop B (som jag lärt mig som svart) med det amerikanska där det står för H...
Fast jag hoppas att föräldrarna bara trodde att ungarna sjöng falskt...
Nä, så klart att det bara var jag.
Nu funderar jag på om det kanske var tvärtom, att lucian hade kostrumpor...
Döttrarna lär rätta mig.
Som förälder är jag väldigt tacksam över att det finns några som upprätthåller traditionerna, så jag tror att de nog trodde att ungarna sjöng falskt.
Surfar runt på bloggar mitt i natten. Fastnade här. Kul minne du berättar. Jag minns när min dotter hade firat lucia på lekis första gången. Det var nog en stor upplevlese för henne. Nästa morgonen gick hon upp väldigt, väldigt tidigt, satte på sig luciakronan och väckte mig med pepparkakor (som hon hittat i köket). Klockan var kanske fem. Sedan somnade hon av "utmattning" vid ett element. Tack och lov tog jag ett foto (instamatic-kamera) av denna hennes första luciamorgon. Foto har gulnat, men inte minnet.
Vilka fina minnen, frammanade av ett gammalt lucialinne. Önskar jag haft en Lucia men har "bara" haft en mycket motvillig stjärngosse som tyckte hela lussefirandet var urlöjligt.
mvh R
Här tömdes tvättkorgen för några veckor sedan,ja, då vi hade tvättstugerensning. pv är ju släkt med familjen Ekorre, så allt fick inte kastas .., men vänta bara .-)
(Ja, då menar jag inte kläder, utan gamla mattor från ..... evigheter sedan.)
Nu vill jag inte låta "präkto", men under lovdagarna i november hade jag bsetämt att botten på strykkorgen skulle fram. Jag lyckades inte riktigt, men i går eftermiddag, då hände det. Det var inte flera år gammalt det som låg där, men närmare ett. Juldukar o gardiner från i fjol nämligen. Men deet har hänt en höst för några år sen att jag hittade ett par khakishorts som jag letat hela den sommaren. De hade alltså legat under juldukar ett och ett halvt år...
Nu tänker jag att jag aldrig ska lämna strykning så nån fler gång. Man jag vet hur det kommer att gå.
Jag kommer på mig själv när jag läser ditt inlägg att sitta och fundera över vad som kan finnas i botten på min tvättkorg.... ;-)
Kat. : Det där med lucia är viktigt och speciellt, det kommer jag ihåg från min barndom. Kul att du har fotot kvar.
Renée: Jag tror att pepparkaksgubbe eller tomte är ett alternativ för motvilliga stjärngossar nuförtiden. Jag kan förstå honom, för vem vill ha en strut på huvudet:)
Elisabet: Bar att ha känner jag igen :)
Ingela: Vilka gömmor tvättkorgar är :) Att lucialinnet låg under kudden hade jag aldrig kunnat ana.
Londongirl: Du kanske ska se efter, vem vet vad du har för skatt där:)
Skicka en kommentar