Etthundranio + uppdatering

Bilden har jag lånat.

Jag är så glad . Jag fick totalt 109 träd när jag fyllde år i förra veckan. Träd som planteras kring Victoriasjön och gör nytta för många. Jag har ju faktiskt besökt en vi-skoganläggning i Uganda, så jag vet, jag har sett hur viktigt det är. Här kan du läsa mer.

Uppdatering - om firandet

Jag, som inte skulle fira min födelsedag, gjorde så i nästan en vecka. Firandet gick i det lilla format, så det kändes OK. Jag blev utlurad på restaurang och se där var hela min släkt, mina syskon med familjer och mina flickor och maken; väldigt trevligt, väldigt gott och alldeles lagom.

På jobbet skvallrade mina arbetslagskollgor så jag blev uppvaktad med sång och fint från mina elever. Den ena kollegan fyller femtio i höst, så hon vet inte vad som väntar... en av eleverna föreslog att vi skullle annonsera hennes födelsedag på internteven. Det "värsta" är nog den där mer formella hyllningen på personalkonferensen, men jag lyckades nog skämta till det, så att det inte kändes så himla högtidligt och stelt som det gör ibland.

Veckan innan påsk åker vi till Budapest och det är den egentliga födelsedagspresenten. Jag reser hellre med familjen, än lägger pengar på en tillställning där jag inte kan koppla av. Det kanske är egoistiskt, men så känns det bäst.

Mera grönt

Här blåser det och solen skymtar lite då och då. Bra, för det behöver torka upp. Det klafsar om skorna bara jag stiger utanför dörren. Här är det fortfarande grått och det är bara fåglarna och viden som visar att våren är i annalkande.

Turtlegirl saknade grönt, så här kommer det några bilder från Uganda,

ett av jordens grönaste länder.

Små kaffeplantor i ett växthus i en Vi-skog.

Besök deras sida, http://www.viskogen.se/ , köp kort, de gör nytta.

Om ni någon gång får möjlighet att besöka en Vi-skog i Afrika, gör det!

Jag är oerhört imponerad av deras ambition och utbildningsinsatser.

Kaffe


En dalgång i närheten av Masaka, söder om ekvatorn

Utsikt över Victoriasjön.
Den här vyn har man i kommunhuset i Entebbe.

Internationella kvinnodagen

Förra året hade jag möjlighet att fira den internationella kvinnodagen i Entebbe. Här hemma uppmärksammas den på olika sätt, men där firas den.
Jag förstår det, för jag är så imponerad av de afrikanska kvinnorna. De bär upp hela samhället, utan dem skulle situationen vara ännu värre.

Hela dagen firade man, med parad, tal och uppvisningar av olika slag. Många skolor och organisationer deltog och det är en viktig dag som engagerar många.

Detta är en grupp kvinnor som arbetar politiskt i det lokala parlamentet. De bär en typisk dräkt.

(Jag köpte inte med en sådan hem, trots att områdets färger just är blått och gult.)

De här barnen, både flickor och pojkar dansade och sjöng. De tog sin uppgift på största allvar, men med glimten i ögat. Att uppträda och dela med sig är inga problem här. Det är en väldig skillnad i inställningen jämfört med hur jag tycker att det är hos oss i vår skola.

Vi deltog också i uppvisningen, med sång och dans. Vi äro musikanter framkallade nästan lika stor munterhet, som när min lilla grupp visade Små grodorna ute i en skola på landet.



Jämlikhet, ja det är allt en bit kvar. Visst måste lagar och regler ändras, men det handlar ändå till sist om vilken inställning man har.

Oj, det är sant! Dagens i -lands problem

Verkligheten gör sig påmind. Dags för vaccination, jag menar vaccinationer. Det är viktigt med plural här, för jag har insett detta efter läst på. Det handlar inte om en eller två sprutor utan flera...och jag är inte särskilt förtjust i sprutor. ( Dagens understatement).
Glädjen var stor i våras, när vi fick besked om att vi kommit med i ett projekt. Vi skulle få resa till Afrika, till Uganda. Inte någon nöjesresa utan en lärorik upplevelse som gör att vi kanske kan arbeta ännu bättre på hemmaplan med solidaritet. Då i våras och under hösten har jag mest varit uppfylld av detta, att jag faktiskt ska få resa till en världsdel som intresserar och engagerar mig mycket. Nu tänker jag mest på vaccinationer och biverkningar. Tror bestämt att jag har en hypokondrisk ådra någonstans.

Den 23 februari bär det iväg till Uganda, Entebbe, för vidare fältstudier som ska redovisas där för ugandiska motparter. Det ska bli väldigt spännande och intressant för jag inser ju att kulturskillnader bara är förnamnet.

Kring allt detta lär jag återkomma, först ska jag överleva sprutorna i morgon.

Uppdatering

Jag överlevde, det blev bara tre små stick. Jag är sjåpig , jag vet. Resten tas som medicin.

Nu får jag ta igen allt som inte blev gjort under lovet; montera ner julen och köra igång nya områden, så det blir bara sporadiska besök i bloggvärlden resten av den här veckan.

Ha en bra vecka allihop!