Idag tänker jag på Afrika

Bilden av Afrika är för de allra flesta en eländig sådan och visst är den sann, men det finns annat också. För intresserade finns en reportageserie på SVT: Det nya Afrika. Här får vi en möjlighet att nyansera bilden.

Men läget på Afrikas horn förvärras ständigt och mer hjälp behövs: Jag ska göra det, gör du det du med?

Två små barn (Jag tog kortet lite i smyg, det märks på kvalitén) som jag träffade i Uganda för några år sedan. De hade det bra. De tillbringade dagarna hos sin farmor, som var en driftig kvinna, som lyckats arbeta ihop pengar att skicka alla sina fyra barn till universitet. Barnbarnen var hos farmor när föräldrarna arbetade. Inte helt olikt hur det var hos oss förr. Farmor hade alltså deltagit i utvecklingsprojekt stöttade av bl a FN. Detta gjorde henne till en bättre jordbrukare och gårdens avkastning ökade så pengarna som blev över på försäljning av allehanda produkter och grödor räckte till nya investeringar och barnens utbildningar.

Långt borta och alldeles fruktansvärt

Läs här och här!

Gnäll över väder och sommarlovskoma känns rätt fjuttigt nu.

Ofattbart

Jag precis sett Agenda och mår riktigt dåligt. Hur ska vardagen kunna förändras för Kongos kvinnor? Deras verklighet är ofattbart våldsam och tung. Var finns vägen till en bättre framtid? Jag skymtade inte ens en stig.

Etthundranio + uppdatering

Bilden har jag lånat.

Jag är så glad . Jag fick totalt 109 träd när jag fyllde år i förra veckan. Träd som planteras kring Victoriasjön och gör nytta för många. Jag har ju faktiskt besökt en vi-skoganläggning i Uganda, så jag vet, jag har sett hur viktigt det är. Här kan du läsa mer.

Uppdatering - om firandet

Jag, som inte skulle fira min födelsedag, gjorde så i nästan en vecka. Firandet gick i det lilla format, så det kändes OK. Jag blev utlurad på restaurang och se där var hela min släkt, mina syskon med familjer och mina flickor och maken; väldigt trevligt, väldigt gott och alldeles lagom.

På jobbet skvallrade mina arbetslagskollgor så jag blev uppvaktad med sång och fint från mina elever. Den ena kollegan fyller femtio i höst, så hon vet inte vad som väntar... en av eleverna föreslog att vi skullle annonsera hennes födelsedag på internteven. Det "värsta" är nog den där mer formella hyllningen på personalkonferensen, men jag lyckades nog skämta till det, så att det inte kändes så himla högtidligt och stelt som det gör ibland.

Veckan innan påsk åker vi till Budapest och det är den egentliga födelsedagspresenten. Jag reser hellre med familjen, än lägger pengar på en tillställning där jag inte kan koppla av. Det kanske är egoistiskt, men så känns det bäst.

Mera grönt

Här blåser det och solen skymtar lite då och då. Bra, för det behöver torka upp. Det klafsar om skorna bara jag stiger utanför dörren. Här är det fortfarande grått och det är bara fåglarna och viden som visar att våren är i annalkande.

Turtlegirl saknade grönt, så här kommer det några bilder från Uganda,

ett av jordens grönaste länder.

Små kaffeplantor i ett växthus i en Vi-skog.

Besök deras sida, http://www.viskogen.se/ , köp kort, de gör nytta.

Om ni någon gång får möjlighet att besöka en Vi-skog i Afrika, gör det!

Jag är oerhört imponerad av deras ambition och utbildningsinsatser.

Kaffe


En dalgång i närheten av Masaka, söder om ekvatorn

Utsikt över Victoriasjön.
Den här vyn har man i kommunhuset i Entebbe.

World Aids Day

Världsaidsdagen var det igår. Hiv/Aids har uppmärksammats på flera ställen de senaste dagarna. Jag hoppas innerligen att en sådan här dag ökar kunskapen och att många fler inser att detta berör oss, även om vi känner oss trygga i Sverige. Jag tror inte att det är många här hemma som känner någon som är hivsmittad och på ett sätt är det väl bra. Aids drabbar så många så skoningslöst i synnerhet i fattigare länder. Vi har ett skyddsnät, det finns inte i många länder

Många många miljoner är beroende av att släkten eller grannar ställer upp för att att hand om den sjuka och i förlängningen barnen som blir kvar. Många länder är berövade på en stor del av sin arbetsföra befolkning och utvecklingen och fattigdomsbekämpningen kan inte gå framåt då.

Det är här vi kan göra en insats. Pengar behövs till informationskampanjer, testkliniker, mediciner och inte minst mat. Får du inte rätt och tillräcklig mat gör medicinen liten nytta.

Det behövs pengar till barnhem, skolor och utbiildning på högre nivå. Det finns tillräcklig kunskap i många länder, men den är begränsad till för få människor.

Ska attityder förändras, krävs det massiva insatser. Just attitydförändring är oerhört svårt att genomföra. Vi kan bara se på hur diskussionen går här hemma om hur vi ska/bör förändra vårt sätt att leva för att vända klimatutvecklingen. Det finns de som uttrycker att det inte är någon idé att förändra sitt levnadssätt eller att de inte tror på larmrapporterna. Värt att betänka är att vi har tillgång till kunskap.

Jag hoppas att svenska kyrkans julinsamling får in många miljoner under december månad. Går du i kyrkan någon gång under advent, tänk lite extra då, innan du lägger i mynten. Dina pengar gör skillnad. Du kan också skicka ett sms till 72 900 och då skänker du 20 kronor.

Rosetten ovan köpte jag i Uganda. Där finns TASO, The Aids Support Organisation. De arbetar förebyggande. De vårdar och behandlar och de stöttar hiv-smittade och aidssjuka och deras familjer. De är framgångsrika, men skulle behöva vara många fler och ha mer pengar.

Igår var jag i S:ta Helena kyrka i grannstaden på en musikgudstjänst och den stunden gav mig mycket. Jag hoppas att det är många fler som inser att varje gärning och tanke räknas.

Oj, det är sant! Dagens i -lands problem

Verkligheten gör sig påmind. Dags för vaccination, jag menar vaccinationer. Det är viktigt med plural här, för jag har insett detta efter läst på. Det handlar inte om en eller två sprutor utan flera...och jag är inte särskilt förtjust i sprutor. ( Dagens understatement).
Glädjen var stor i våras, när vi fick besked om att vi kommit med i ett projekt. Vi skulle få resa till Afrika, till Uganda. Inte någon nöjesresa utan en lärorik upplevelse som gör att vi kanske kan arbeta ännu bättre på hemmaplan med solidaritet. Då i våras och under hösten har jag mest varit uppfylld av detta, att jag faktiskt ska få resa till en världsdel som intresserar och engagerar mig mycket. Nu tänker jag mest på vaccinationer och biverkningar. Tror bestämt att jag har en hypokondrisk ådra någonstans.

Den 23 februari bär det iväg till Uganda, Entebbe, för vidare fältstudier som ska redovisas där för ugandiska motparter. Det ska bli väldigt spännande och intressant för jag inser ju att kulturskillnader bara är förnamnet.

Kring allt detta lär jag återkomma, först ska jag överleva sprutorna i morgon.

Uppdatering

Jag överlevde, det blev bara tre små stick. Jag är sjåpig , jag vet. Resten tas som medicin.

Nu får jag ta igen allt som inte blev gjort under lovet; montera ner julen och köra igång nya områden, så det blir bara sporadiska besök i bloggvärlden resten av den här veckan.

Ha en bra vecka allihop!