Vattenblänk

Foto: Hanna

Jag gillar vattenblänk och solsken. Idag skiner solen och livet känns genast bättre.
Lite skrämmande är att det efterlängtade sommarlovet börjat och att jag vet att det försvinner i en väldig hast. Det är en trixig balansgång det där att varva ner, njuta långsamhetens lov och ändå känna sig nöjd med ledigheten när höstterminen börjar. Nu ska jag jobba på måndag också, men sedan tar jag av mig klockan.

Tiden

Vissen

Tiden försvinner och jag märker inget. Det är ett typiskt ålderstecken, tror jag. Det var ju nyss måndag och nu är det fredag. Det som egentligen bekymrar mig är väl att jag skulle vilja ha ut mer kvalité av tiden som försvinner. Visst gillar jag mitt jobb och de människor, unga som gamla, hrmm äldre,  som jag träffar varje dag, men jag skulle önska att jag från varje vecka bar med mig några tillfällen som jag av olika anledningar minns och vårdar. Med denna insikt så får jag försöka göra något bra av helgen. Trevlig fredag alla!

Äntligen lite varmare!

Ett av alla väderinlägg...

Just nu har jag väldigt lite tålamod med minusgraderna. De får gärna försvinna. Jag vill ha vår nu!
Okejrå, jag nöjer mig med VÅRvinter.  Bilderna här togs i Halland den 12 februari i år. Då var det VÅR i luften.

Trist och Tröttsamt 2

Mitt behov av ljus är stort. Det här gråa eländet med lågt i tak tar ner mig. Jag känner mig nedstämd och får väldigt lite ur händerna. Jag längtar efter vårvinter och ljuset. Så här såg det ut här hemma förra året i början av mars. Visst , mars är bara några veckor bort, men det känns som en evighet.

En snabbtitt på yr ger vid handen att det ska vara klarvaer här tisdag och onsdag. Jag hoppas.

Ny arbetsvecka

Så här på måndagmorgon känns den tanken svår, men det kommer att fixa sig...för det måste det.
Mycket arbete, lite fritid och lite sömn är ingen bra kombination.
18:e oktober, tiden bara svischar iväg, nyss var det augusti. Den upplevelsen känns helt klart som ett ålderstecken.

Strumpor på

Höst, det är helt säkert. Inga värmande solstrålar, utan kall vind som letar sig in under jackan. Jag letade faktiskt fram vantarna idag. Att frysa om händer och fötter, gör att hela jag fryser.
Fryser gör nog mina pelargoner också, så de ska få flytta in idag. Jag har inte riktigt löst var jag ska placera dem. Elva krukor i varierande storlek ska stå någonstans, där det är tillräckligt ljust och tillräckligt svalt. Det blir till att knô ihop dem. Någonstans.
Jag hade planer på att använda min kompdag i morgon till att åka till Halland och klippa gräset, men jag känner att behöver spara på krafterna. Över 50 mil för att klippa en liten gräsmatta... nej det får vara. Min kraftreserv är väldigt liten just nu. Jag tror inte att jag är sjuk, men att det krävs mer kondition för att orka, så det får bli mitt nygamla måste. Jag börjar idag med handboll; Systerdöttrarna spelar hemmamatch och handboll är ju konditionskrävande :)

Så här vacker är inte hösten än. Jag undrar  varför bilden vänder på sig...

Nya redigeraren och jag får nog träna länge innan vi kommer överens, men jag antar att vi är flera om frustrationen så vi kan väl hjälpas åt. Bilden är fortfarande felvänd när jag förhandsgranskar...en ful ram fanns det också... hrmm. Detta inlägget var mest en test, jag ska nog kika på mallen jag fick av Elisabet.

Ska det vara på det här viset?

Jag arbetar i skolan.
Jag har två döttrar som går i skolan.
De börjar inte förrän den 18 resp. 25 januari.
Jag började i förra veckan.
Jag får liksom inte riktigt ihop det.
Rättvist är det i alla fall inte.

Burr

Vi har tagit ut innanfönstren.

Det är ju sommar...

Ibland blåser det mycket och kallt.

Som nu.

Vi har 15, 7 grader i köket.

Jag kanske ändå ska vara tacksam över att det är plusgrader.

Depparväder

Sådana här riktigt tråkiga grå dagar kan det vara bra att påminna sig. Det finns ljus.

Stanna upp och dröm bort en stund.

Nöjd?

Jovars, lite nöjd är jag. I år har jag fått ner alla lökar i jorden, så var det inte förra året. Grävde ner de sista i dag och jag ser redan hur vackert de kommer att blomma där under häggmisplarna.
Ska alldeles strax ta med hunden ut i skogen en sväng, allt medan maten puttrar på spisen.
Om jag har riktig tur kanske jag hinner lägga upp löparna jag köpte i metervara för f l e r a veckorna sedan.
Undrar vad mer jag skulle ha gjort för att känna mig riktigt nöjd? Undrar om jag någonsin är riktigt nöjd med mig själv? Hemska tanke, kan det vara så?