Mitt i livet, tänker för mycket enligt somliga och ständigt på jakt efter bra bilder.



14 augusti, 2009

Rätt typiskt

Luften gick ur mig så totalt.

Det var väntat, men jag kommer igen.




Bjuder på en glad och blöt hund* så länge.



(*Svågerns hund)

8 kommentarer:

Anonym sa...

Det är bara att ta nya tag.
Även om det känns motigt just nu så kommer det inom snar framtid att kännas bättre.
Tänker på dig.

//Rosvikstjejen Linda-Mari

Bloggblad sa...

Åh, vad jag känner igen det där stadiet när luften går ur... det gjorde den för mig igår när jag brände iväg mitt f-blad till tryckeriet. Mådde riktigt illa när stressen släppte. Så idag känner jag mig lite lätt "dagen efter".

Men vi kommer igen!

qi sa...

Ta det lugnt!!

Din kropp och själ har gått igenom så mycket, ge dig nu tillåtelse att vila, du behöver det! Alla som gått igenom det du gått igenom behöver tid att bearbeta det som hänt. Och fundera på vad du ska göra med resten av ditt liv.

Stor kram från qi

Humlan sa...

Behövs ingen startpall där inte! (bilden)

Ibland måste man ge kroppen tid att starta om, det är bara att ha tålamod (vilket inte alltid är så lätt) och låta det ta den tid det tar.

Londongirl sa...

Även om det var väntat kan jag tänka mig att det är kämpigt när det kommer...
Men som sagt inte konstigt alls att luften och orken går ur dig.

Var rädd om dig nu och ha lite tålamod med kroppen och själen. Du kommer igen det vet du.


Helt sanslöst underbar bild! Den blir i alla fall jag glad av att se. :-)

Tack för den!

Lena sa...

Linda-Mari: Jo visst är det så, pusta lite och kämpa vidare sedan.

Bloggblad: Hoppas du lägger ut bladet. det är intressant att läsa. Det ä hjärnan som inte riktigt orkar med, inget konstigt alls, för den har gått på knapp styrfart det här året.

Qi: Det gör jag, åker till havet på måndag. Bearbetningsfasen kommer stötvis har jag märkt.

Humlan: Den hunden gör inget halvdant:)
Tålamod med andra har jag, men när det gäller detta börjar det sina.

Londongirl: Att vilja och inte orka, det är svårt och lite ledsamt, men det blir bättre, det vet jag.
Glada hundar kan få nästan alla att glömma sina bekymmer en stund.

Matildas fikarum sa...

Kram

emmalill sa...

vilken häftig bild:)

Emmalill