Mitt i livet, tänker för mycket enligt somliga och ständigt på jakt efter bra bilder.



01 oktober, 2009

Jag är

schleten, som vi säger här i Västergötland. Freuktansvärt schleten, så att det gör ont i hela kroppen och huvudet liksom inte hänger med.

Att skriva omdömen inför utvecklingssamtal tar knäcken på mig och många av kollegorna. Att skriva sanningen kortfattat och utförligt i positiv anda tar tid. Jag är absolut inte emot att föräldrar och elever ska få veta hur det går i skolan, inte alls, men jag undrar om antalet timmar som lärarkåren lägger ner motsvarar utfallet. Hur mycket ger det? Ger det så mycket feedback att elev och förälder är nöjda, så att de vill ta nya tag till nästa avstämning, i det här fallet elevens första betyg. Att arbetsbelastningen varierar är ok, men de här perioderna varje termin är orimliga. Börja i tid säger en del, men omdömet ska ju vara så aktuellt som möjligt. Det enda som tröstar just nu, är tanken på att det kunde varit värre. Hade jag inte varit sjukskriven på halvtid hade jag haft 50 omdömen till att skriva.

Så, slutgnällt!

6 kommentarer:

Bloggblad sa...

Faktiskt skönt att läsa att det finns fler än jag som reagerar över allt extra skrivjobb som lagts på oss utan att något annat tas bort.

Jag har insett att jag inte hinner ha så många lektioner på min arbetstid om jag ska hinna skriva ner precis allt vad jag gör och utvärdera skriftligt varje vecka som min chef kräver.

Lena sa...

Varje vecka?!! Läser chefen det? Eller hur är det tänkt?

reneesfotoblogg sa...

Vad vore livet och svenskan utan dialekter.
mvh R

Lena sa...

Jag kan tänka mig att du precis kan höra hur det låter :)

Västgötska är inte vackert, men uttycksfullt.

Bloggblad sa...

Nej, jag har märkt att chefen inte alls läser alla grejer hon hittar på som vi ska skriva. Så vi är flera som maskar lite med alla jäklar rapporter om allt vi gör, vi ska ha det i en pärm... Jag påstår alltid att man bara behöver prata med mina barn ett par gånger om året för att se om jag lyckats i jobbet - men det går hon inte på. Skriftliga rapporter ska det vara. Nu har jag börjat anteckna i min almanacka, typ: repeterar prepositoner - de har glömt.
Veckodagar - de kommer ihåg.

Lena sa...

Bloggblad: Vi producerar en oändlig mängd papper till liten nytta, så är det, tyvärr.