Same same and not different at all

Jag planerar, rättar, stryker och tänker.
Somnar under de få teveprogram jag ser.
Den här tiden på året är värsta födelsedagsperioden, så ett och annat kalas hinns med.

22 minus ute i morse och 14, 2 i köket...
Hundarna vältrar sig i snön. Vinter är ren lycka för dem.
Idag hade vi (inte hundarna) närkontakt med två älgar, två lite vilsna fjolårskalvar. Hoppas de klarar den här vintern.
Färre fåglar syns vid frööautomaten i år, så också idag.

Pianodottern på besök, väldigt skönt att se och höra henne igen.

Livet med allt som det innebär tar mycket tid och kraft just nu och jag hinner inte riktigt med den här världen, tyvärr. Det blir lite sporadisk aktivitet här ett tag framöver.

Vardag

Digerdöden
Magellan och grabbarna
Rasismens historia
Fredag möter Robinson
Bokrecensioner
Äktenskapsfrågan
Omdömen inför utvecklingssamtal

Jag är inte precis sysslolös...
Tur att det är lite roligt.

Det tar sig

Nu har vi nästan åtta timmars dagsljus.
Snart kanske det är ljust, när jag kommer hem.
Som jag längtar, för jag behöver det där ljuset.

Idag är det fixardag; allt som jag inte hunnit (damma, dammsuga, torka golv...) och allt som behöver ordnas inför nästa vecka.
Jag hostar och snörvlar fortfarande, så det lär inte gå i racerfart.
En sak i taget och ingen tid vid datorn, då blir det nog bra,
eller OK i alla fall.

Vårtecken?

Idag gick Gerda ut, alldeles självmant, för första gången på över en månad.

Jag tror att det går att tolka som ett tecken på att vi går, om inte mot varmare tider i brådrasket, så i alla fall ljusare sådana.

Jag kanske bör påpeka att jag fortfarande är väldigt glad över den riktiga vintern.

Etthundranio + uppdatering

Bilden har jag lånat.

Jag är så glad . Jag fick totalt 109 träd när jag fyllde år i förra veckan. Träd som planteras kring Victoriasjön och gör nytta för många. Jag har ju faktiskt besökt en vi-skoganläggning i Uganda, så jag vet, jag har sett hur viktigt det är. Här kan du läsa mer.

Uppdatering - om firandet

Jag, som inte skulle fira min födelsedag, gjorde så i nästan en vecka. Firandet gick i det lilla format, så det kändes OK. Jag blev utlurad på restaurang och se där var hela min släkt, mina syskon med familjer och mina flickor och maken; väldigt trevligt, väldigt gott och alldeles lagom.

På jobbet skvallrade mina arbetslagskollgor så jag blev uppvaktad med sång och fint från mina elever. Den ena kollegan fyller femtio i höst, så hon vet inte vad som väntar... en av eleverna föreslog att vi skullle annonsera hennes födelsedag på internteven. Det "värsta" är nog den där mer formella hyllningen på personalkonferensen, men jag lyckades nog skämta till det, så att det inte kändes så himla högtidligt och stelt som det gör ibland.

Veckan innan påsk åker vi till Budapest och det är den egentliga födelsedagspresenten. Jag reser hellre med familjen, än lägger pengar på en tillställning där jag inte kan koppla av. Det kanske är egoistiskt, men så känns det bäst.

Dunk, dunk

Förkylning på gång? Jag har i alla fall rejäl huvudvärk, så jag är hemma idag. Nästan värt ett kors i taket, för jag är den där sorten som oftast tar ett par tabletter och tänker att det går nog i dag med.

Ute är det nollgradigt och små flingor syns i luften. Vi lär nog ha vinter ett tag till. Härligt, jag la ju in en beställning på minusgrader och snö t o m v. 7.

Även om jag gillar vintern så är dagens gråa och kalla ljus direkt deprimerande. Jag ska lyxa till det med lite kardemummakaffe och tända ljus och hoppas då att den där trista känslan jag får av dagsljuset försvinner.

Ny vecka och måndag; det är väl då man tar nya tag? Så en fin dag och vecka tillönskas ni alla!

En till som flyttar

Izo ska snart flytta till Malmö. Ledsamt, sorgligt och tomt blir det, men han är Hannas hund, så det är inte mer än rätt. Någonstans hoppas jag att han inte förstår skånska och vill hem igen. Jazza lär sakna honom, men det blir bra för henne att utvecklas på egen hand också.

Från djupet av mitt hjärta

Ett stort och varmt tack för alla hälsningar!

Jag återkommer med berättelsen om hur det kan gå till att fylla femtio, för så var det, när man, läs jag, snällt bett om att få slippa att bli föremål för uppvaktningar. På bloggen är det en annan sak. Jag kan väl säga så mycket som att det gick sådär. De är inte alldeles lydiga mina medmänniskor, men fint och roligt har det varit på alla sätt och vis ändå.

Ja, det ska det tydligen

Vara på det här viset...
så nu biter jag ihop och tar mig an veckans värsta dag schemamässigt, tisdag.
Ha en fin dag alla ni andra, för tisdag till trots tänker jag ha en himla bra dag!

Ska det vara på det här viset?

Jag arbetar i skolan.
Jag har två döttrar som går i skolan.
De börjar inte förrän den 18 resp. 25 januari.
Jag började i förra veckan.
Jag får liksom inte riktigt ihop det.
Rättvist är det i alla fall inte.

Ingen ordning alls

Sova kan jag, men inte vid rätt tidpunkt...

Tydligare än så här blir det inte

Att klä av granen har fått en ny innebörd.
Nästan lite sorgligt tycker jag.

Trög början

Idag, alldeleles snart, ska jag åka iväg till jobbet. Vi börjar förmiddagen med samverkansmöte; organisationsförändringar... Det är precis lika laddat, svårt och okul som det låter. Sällan blir det till det bättre, men det är ingången nu med, att det ska bli bättre för de flesta.

Jag ägnade nästan hela dagen åt papper i går. Att rensa och sortera pärmar dammar och det kliar fortfarande i ögonen. Gerda dök glatt i pappershögarna och jag tror vi får kontrollera säckarna, innan de far för vidare befodran mot återvinningsstationen. Den här gången ska det bli klart. Jag har bestämt mig. Skrivet så här verkar det ju ordningsamt och ordentligt, men de som känner mig vet ju att jag är mästarnas mästare på att skjuta upp till morgondagen.

Det är faktiskt bara 11 minusgrader ute och det känns numera överkomligt. Vintern har varit det bästa med det här lovet, sedan kommer nog sovmornar på god andra plats. Det känns tungt att gå upp vid sex igen.

Meddelas endast på detta sätt.

Akut och allvarligt utbrott av lovkoma här hemma.
Återkommer när jag fått fart på hjärnkontoret.

Ännu mera snö

Storögt konstaterar jag att det kommit en decimeter till under natten. Det är nästan så att jag funderar på var mina skidor och stavar finns, men bara nästan. Världen blir så mjuk, ren och tyst, när snön faller. Att solen skymtar bakom molnen och att det bara är åtta minusgrader gör det inte sämre.

På dagens agenda står hundrastning, inköp av födelsedagstulpaner och röjning. Julen ska bort!
Den eviga frågan Vad ska vi äta idag? besvaras bäst med hänt i veckan, dvs kylskåpsrensning.
Ibland, men lite för sällan, kan det innebära att det blir något extra gott. Det beror oftast på att det extra goda inte hinner bli rester. Att jag sedan vet att det blir moussaka där tulpanerna lämnas gör det hela lite lättare.

Nytt år och nya tag... ja kanske, men hittills har jag känt mig lika seg som vanligt.

Ha det fint i snön!